I år blåser den digitala F1-cirkusen igång redan i maj, men bortom det är mycket sig förstås likt. Codemasters börjar kunna det här nu efter 15 år med den officiella licensen. I årets utgåva lyfts två saker fram som de stora nyheterna: karriärläget och bilarnas beteende har båda gjorts om.
Story-läget Braking Point är borta (möjligen pausat till F1 25). Istället finns karriärläget i flera varianter. I Driver Career, som får betraktas som det vanliga läget, kör du F1- eller F2-kärra och kör som vem du vill av dagens förare, som en egentillverkad färsking eller eller en av ett antal legendarer (Senna, Häkkinen, Schumacher med flera). Det här spellläget är packat med innehåll och valmöjligheter: ingenjörer försöker förbättra bilen, teamet ger dig delmål som kan ge fördelar, stall vill rekrytera dig, rivalitet med stallkompisen ger bränsle till vinnarinstinkten, med mera. Varje förare har ett rykte ("recognition") som påverkas av hur ni kör. Bättre rykte får teamet att lyssna mer på dig än stallkamraten rörande hur bilen ska utvecklas.
Det är nästan överväldigande att ha koll på allt, och tutorials vid varje undermeny bekräftar att det finns saker att lära. Men med tiden inser jag att man inte måste peta i varje detalj om man inte vill. En hel del är frivilligt, och det är ett bra sätt att variera upplevelsen från att nöta träning, kval, race i säsongens 24 lopp. Eller 16 eller 10, om du föredrar en kortare säsong. Och här uppskattar jag storligen att få välja vilka lopp som ingår, så att jag kan skippa Monaco och andra banor jag inte kommer överens med.
"Det är nästan överväldigande att ha koll på allt"
Challenge Career är en nyhet där man kör ett befintligt team i kortare race med olika utmaningar och som ger samma förutsättingar för alla. Resultatet mäts mot andra mänskliga förares, och om du gör bra från dig hamnar du högt på en global resultatlista. Sen finns möjligheten kvar att köra karriären med eller mot en kompis, och givetvis också flerspelarlägen av olika slag, inklusive crossplay mellan plattformar och lokal split-screen. I My Team får strategiskt lagda sköta hela teamet, inklusive sponsorkontrakt och rekryteringar, och i F1 World kan du smälla upp ligor för solokörning eller mot andra. I ingame-shoppen kan du bränna riktiga pengar på ingame-valuta om du inte tycker 800-900 kronor för spelet är tillräckligt. Ett paket med ingame-valuta för 1 100 spänn tycker jag är på gränsen till girigt, men å andra sidan är det helt frivilligt. Sen saknar jag F1-bilar från äldre säsonger som ingick i äldre F1-spel, och som gav spelet större variation.
Teamets utmaningar kan ge nyttiga bonusar.
Rollspelsinslag finnes.
Rivalitet i teamet. Du kan även ha externa rivaler.
Årets andra stora nyhet är alltså att bilarnas beteende har gjorts om, men inte radikalt. Det känns som hemma ungefär, fast annorlunda (som det heter). Effekten av downforce (hur mycket vinden pressar bilen mot marken) varierar mer beroende på hastigheten, så du har bättre grepp i högre fart och sämre i låg. Det gör branta lågfartskurvor kluriga: bakdäcken släpper när jag är för snabb och hård på gasen. Jag upplever också att bromsarna låser sig lättare än innan. Samtidigt känns det lite enklare att rädda bilen från snurr efter däcksläpp. Det här gäller vid körning med ratt, vilket jag nästan uteslutande använt, med hjälpmedel avslagna (ingen ABS, traction control eller annat). Med gamepad tycker jag hjälpmedel behövs, men det är en kontrollmetod jag helst undviker i ett så här snabbt och precist racingspel.
"Det ges få tillfällen att sänka axlarna och ta några andetag"
Trots ändringarna ligger svårighetsgraden på samma nivå, och spelet prioriterar i vanlig ordning tillgänglighet framför absoult realism. Vilket med tanke på prestandan hos dessa kärror är klokt: i maxfart förflyttas du nästan 100 meter i sekunden, så det gäller att inte blinka i fel ögonblick när du ska pricka bromspunkten inför nästa kurva. Men Codemasters har hittat en balans som funkar, även om det känns som att fartkänslan har minskat i vissa kameralägen. Men fort går det, och sena reaktioner straffas obönhörligen med avkörning och man tackar ödmjukt för rewind-funktionen så att man kan slippa starta om hela loppet när olyckan är framme. I koncentrationskraven påminner F1-spelen om rally: man måste hålla fokus hela tiden, det ges få tillfällen att sänka axlarna och ta några andetag. Belönande när man lyckas, men också urlakande.
Det imponerar att Codemasters lyckas krama fram ett bra spel mer eller mindre varje år ur den nyhetsmässigt skrala sport som formel 1 ändå är: nästan samma bilar, banor, regler och förare år efter år. De första timmarna retar jag mig på likheterna med föregångarna och på problem som aldrig fixas (menynavigeringen med dator suger!), men spelet äter sig på mig ju mer jag spelar. Variationen i karriären. Strävan efter bättre stats än rivalen. Och den stenhårda koncentrationen genom varje kurva genom varv efter varv på Spa, Spielberg, Barcelona och de andra banorna.
Monaco är tråki... trång.
Allt är inte 100-procentigt slipat så här precis vid releasen; spelet mikrohackar någon gång ibland, laddtiderna kan vara långa och det har tappat min ratt flera gånger. Som alltid med årliga sportspel bör den som äger föregångaren ställa sig själv frågan om det är värt fullpris eller om man ska invänta rea eller pausa ett år. Men med det sagt så är både F1-känslan och underhållningsvärdet högklassiga, och parat med Codemasters förmåga att variera sig är det här ett långt roligare spel än jag hade vågat tro.
Fotnot: F1 24 släpps den 31/5 till pc, PS5, Xbox Series, PS4 och Xbox One.
Testat på pc med denna Webhallen-dator (Core i9-14900K, Geforce RTX 4090, 64 GB RAM), AOC Agon Pro PD32M-skärm och och Fanatec DD1 + F1-ratt.
