“Nu blir det krig!”, skrek pappa. Det är på det sättet jag började min förhandstitt när Warno var färskt utskjutet i early access. Redan då kände jag att Eugene System var på väg mot något stort. När Warno nu nått 1.0 är jag mest intresserad av spelläget Army General.
Men innan vi pratar kampanj behöver vi prata om spelet i fråga, för jag antar att du inte ens har bemödat dig att klicka på länken till förhandstitten. Jag är inte arg, bara besviken. Nåväl…
Tänk dig in i min situation: jag spelar Red Alert, men i lägre tempo och håller på att få ett nervöst sammanbrott för att det står en T-80U och prickar mina trupptransporter. “Varför står det en T-80U och prickar Johans trupptransporter?”, tänker du såklart. Jo, för att Johan glömt att placera ut spaningstrupper som kan upptäcka ett hot innan det är försent. Kanske är det så att Johan även glömt att lägga till spaningstrupper i sin armé, som han just nu krigar i skirmish med? Det kommer du inte få veta, för vi ska prata Army General som är Warnos kampanj.
“Varför står det en T-80U och prickar Johans trupptransporter?”
I Army General tar du kommandot över en större armé och skall under fem olika kampanjer antingen attackera eller försvara dig mot en anstormande fiende. Du kan välja vilken sida du skall strida för. Det liknar Total War i kartvy och du kan välja att köra en auto resolve, eller själv strida på kartan. Kör du auto resolve görs vissa beräkningar baserat på vilka trupper och vilket stöd du har till ditt förfogande. Vi pratar alltså luftvärn och artilleri som exempel på sistnämnda.
Då beräkningarna inte förstår att jag är en general av Douglas MacArthurs kaliber går den biten ganska dåligt. Det är dessutom betydligt mycket roligare att spela själv. Särskilt om det är jag som försvarar, mina nerver mår inte riktigt bra av att attackera under tidspress.
Army General är enkelt i sitt utförande och du är inte lika fri som du är när du kör Skirmish eller över nätet. Du väljer inte dina trupper själv, utan de baseras på de som fanns stationerade i Tyskland under 80-talet. Det är inget fel i det, utan allt handlar om din strategi. AI:n ger motstånd, men gör ibland misstag som vi sett i exempelvis Ukraina, där stora truppkoncentrationer samlas på en plats och då blir omintetgjorda av artilleri. Det är förstås väldigt mörkt att dra sådana paralleller, men det är ett strategiskt misstag att slänga kött i en köttkvarn, det slutar oftast på samma sätt.
Warno visar med lägena Skirmish, Army General, Operations och onlinedelen att det här är det jag längtat efter sedan Wargame: Red Dragon började närma sig pension. Jag må behöva en paus efter varje match, men lik förbannat återvänder jag gång på gång.
"Nära både nervsammanbrott och full poäng"
Det finns något speciellt med att efter lite studier planera sin egen armé och sedan testa den mot dator eller meningsmotståndare av kött och blod. Jag beundrar även hur utvecklaren studerat och lagt in historiska detaljer i spelet, men det blir också en begränsning kring trupptyper som vi inte sett i tidigare spel. Jag saknar svenska fallskärmsjägare och danska Otomatic. Alla som varit med vet dock att det mesta kommer som ett dlc på posten. Tills dess får vi helt enkelt nöja oss med vad vi har, och det är för mig nära både nervsammanbrott och full poäng.
