“Nu blir det krig!”, skrek pappa. Det är i alla fall på det sättet jag minns det från någon gång på det sena 80-talet. Det var oroligt i Sovjet – som vanligt på den tiden. Och det är den perioden Warno tar oss tillbaka till. Ganska likt hur det är 2022.
Eugen Systems är en av mina favoriter bland strategiutvecklare. De tar klivet bort från arkadaction, men utan att gå för långt. Spel som Ruse, Wargame och Steel Division är nördig strategi utan att gräva ner sig i det statistikonanerande (om än ljuvliga) helveteshål där Paradox Interactive huserar. Visst har jag suttit i timtal och läst på om luftvärn, men inte för att jag måste.
I byggläget kan du bränna många timmar.
Du kan inte utrusta NATO-trupper med sovjetisk utrustning, logiskt nog.
Early access-versionen har begränsad mängd innehåll, men mer kommer förstås senare.
Warno är en tematisk uppföljare till Wargame-serien, där du bygger dina arméer efter tycke och smak. Beroende på val av land eller fraktion får du tillgång till enheter baserade på verkligheten. Du får till exempel inte se NATO-styrkor flyga runt i Mi-24-helikoptrar eller sovjetiska piloter spaka A-10 Thunderbolt II. Valen görs i spelets battlegroup-byggare och där kan du förlora dig i timmar. Du kan inte få allt, det tar därför tid att veta hur och vad du ska fokusera på. Warno fortsätter i samma spår som sina förebilder. Den vana spelaren kommer snart finna sig tillrätta.
"'Nu blir det krig!', skrek pappa"
Det är inte helt uppenbart vad som faktiskt gör Warno till något annat än en uppföljare till Wargame: Red Dragon. UI:t ser ut som tidigare och tillvägagångssättet i gameplay är snarlikt. Du bygger din stridsgrupp, tar över zoner med ett command veichle (CV) och rekognoscering är det viktigaste i hela spelet. Vet din fiende var du är, men inte det omvända – tack och godnatt. Spelet är däremot snabbare och AI:n något smartare än tidigare. Du kan till exempel be ditt artilleri att kontra fiendens, vilket var något man var tvungen att göra manuellt tidigare. Detta är å andra sidan ett måste med tanke på hur snabbt allt går.
Early access-versionen släpptes förra veckan och är sparsmakad; den innehåller endast skirmish för ensamspelaren och multiplayer. Du har fyra kartor att välja mellan och bara spelläget capture the flag. Vilket innebär att du skall ta över fler zoner än fienden – som conquest i Battlefield. Detta betyder att du inte kan sitta och trycka med dina trupper, du måste framåt. Vilket är klurigt för en defensiv spelare som jag. Även på truppfronten är det väldigt sparsmakat och dessa är hämtade från NATO-förbandet 3rd Armored och PACT-förbandet 79th GTD, men framtiden ser intressant ut.
"Och ja, jag njuter när mitt raketartilleri sjunger sina glada sång"
Eugen Systems har utlovat ett spel som sätter vänskapen på prov. Fyra kampanjer är planerade där du kan spela själv, med en kompis – eller mot. Diverse scenarion finns med, även här gäller samma som för kampanjen. Spelet kommer innehålla färre länder än Wargame, närmare bestämt USA, Västtyskland, Sovjet, Östtyskland samt Frankrike och Storbritannien. Inget Sverige, alltså.
Det som talar för Warno är att det är aningen snabbare, vilket förhoppningsvis kan locka fler än de redan invigda. Att mängden länder är färre än tidigare känns inte bara negativt: det gör det helt enkelt lättare för nya spelare att ha koll på vilka trupper som finns, för det är nästan ett måste. Lika mycket som du behöver veta dina egna truppers styrkor, behöver du ha koll på fiendens. En fantastisk idé är att ha ett antiradarplan i fronten, som låser mot fiendens luftvärn, i din flygoffensiv. Men det har du inte mycket för om du möter luftvärn med infraröd målstyrning.
Mi-24 Hind har hängt med sen 70-talet.
För egen del nöjer jag mig gott och väl med att se Warno som en direkt uppföljare till ett av mina favoritspel, Wargame: Red Dragon, men med en bättre utvecklad kampanj och möjligheten att spela denna med mina vapendragare sen tidigare. Den grafiska utvecklingen är även den habil och ja, jag njuter när mitt raketartilleri sjunger sina glada sång och slagfältet lyser upp av explosionerna.
Även om detta tidiga Warno inte är ett stort kliv framåt, är grunden stabil. Det som skaver lite är att jag inte riktigt får den där känslan av nytt och häftigt. Något håller känslorna tillbaka och visst kan det vara att det är just early access, avsaknaden av trupper eller något annat. Jag hade önskat mer av denna early access än bara skirmish och multiplayer. Men framtiden ser ändå oerhört intressant ut, även om den ligger långt bort, och förhoppningsvis kommer det färdiga spelet få mig att skämmas över mina små tvivel. Men det hinner jag inte gnälla på nu - jag måste avsluta den här förhandstitten, för skogen har börjat tala ryska. Blyad.
Warno säljs i early access på Steam sedan den 20 januari.
