Railroad Tycoon 3

I tidevarvet av stenhårda actionlir och invecklade strategispel finns alltid en klick människor som vill ha något annat. Något du själv bestämmer tempot i. Något trivsamt... mysigt. Ett feelgood-spel. Allt detta är Railroad Tycoon 3. För knappt 10 år sedan brukade jag gå upp tidigare på lediga dagar bara för att åka ner till min kamrats hus. Alltmedan han fortfarande sov förkovrade jag mig i Sim City 2000.

Spelnördigt, jajamen. Men grymt beroendeframkallande. Nu anser jag visserligen inte att RT3 tillför tillräckligt mycket jämfört med sina föregångare för att ingjuta detta omättliga begär i sin spelare. Men för de som knappt har kunnat bärga sig sedan det var rälsläggartider senast är spelet naturligtvis efterlängtat.

Det som först och främst har förändrats är förstås det visuella. Allt är numer i 3D och är för det mesta vackert. Landskapsdetaljer såsom träd och vatten är mycket tjusiga och tillsammans med ett mycket bra ljud och musik skapas en helhet som sagt bäst kan beskrivas som trivsam och mysig. Med tanke på hur mycket jobb man lagt ner på det grafik, ljud och bild är det emellertid förvånande att man inte lät musiken anpassas till omgivningen. Det känns inte fullt lika logiskt att lyssna på country & western när man bygger Orientexpressen som det gör i Arizonas 1860-tal...

Järnvägar också!

För er som inte har en aning om vad spelet handlar om, är det egentligen ganska enkelt. Du axlar rollen som ordförande i ett järnvägsbolag och skall driva bolaget till framgång genom att bygga ut järnvägsnätet. De kampanjer och uppdrag du spelar igenom utspelar sig allt mellan pre-amerikansk inbördeskrigstid och en fiktiv framtid. Du spelar lika mycket genom historien som du gör olika delar av världen, ackompanjerad av stämningsfull och kvalitativ musik. Varje år ploppar en löpsedel upp och presenterar rubriker om det du och dina konkurrenter åstadkommit såväl som verkliga händelser. I en årsbok tar du del av framsteg du gör och ser om styrelsen är nöjd med ditt ledarskap.

Uppdragen är 16 stycken till antalet och vardera tar flera timmar att mala igenom. Vart och ett introduceras med en film, många riktigt läckra. Härefter bestämmer du det mesta själv Skall du satsa på att bygga ut några få städer massivt eller kanske alla litet grand för att istället täcka ett så stort område som möjligt? Utöver det rena spårarbetet ställs du inför en mängd val och alternativ. Du kan köpa och sälja aktier i ditt och övriga aktörers bolag, låna pengar för att få en bra start eller ta dig ur en knivig situation. Valen är dina.
Efter att ha spelat ett tag stöter man på det första som stör upplevelsen och därmed slutbetyget. Spelet är under den vackra och trevliga ytan tämligen variationsfattigt.

Märklin Metall i ljust minne

Här finns förstås en massa olika varor du måste frakta för att tjäna pengar. Här finns tillräckligt många lokomotiv för att tillgodose behovet av vilken Märklin Metall-fantast som helst. Men efter att du byggt ut ditt nät tillräckligt många gånger och anslutit X antal städer med varandra upprepar sig mönstret väl ofta.

Man har försökt att låta den reella historiska utvecklingen styra syftet med varje uppdrag vilket inger en påtalig och seriös känsla. Då kan man åtminstone hitta en röd tråd. Exempelvis förstår man att järnvägen under mitten av 1800-talet måste ha varit en total industriell explosion. Det blir logiskt att knyta samman små slumrande spökstäder med större för att åstadkomma en sjudande kittel som bara väntar på att få koka över. Det är kul att se hur mycket ett samhälle utvecklas under en viss tid och hur dina handlingar påverkar detta.

Är man besatt att spela om saker och ting flera gånger för att se vad man kunnat göra annorlunda – en nyfiken gamer med mycket tid och tålamod med andra ord – är det säkerligen en höjdare. Tröttnar man lätt bör man kanske inte ge sig i kast med liknande spel. Tycoon- och simspelen är speciella. Förmodligen vet du själv redan innan du testar detta spel om du gillar det eller inte.

Menyer, inlärningskurva och manual ligger på en hygglig nivå. Spelet är inte svårt att komma igång med. Men det finns förstås ständigt saker att förbättra, och som en extra morot får du en medalj efter varje avklarat uppdrag. På sedvanligt maner lyser denna brons-, silver- eller guldfärgat.

Det finns utöver kampanjläget två andra spellägen. Bestämda singeluppdrag eller det helt fria läget sandlådan. Det senare är förstås drömmen för alla som ville ha sandlådan för sig själva när de var små. Bygg hur du vill, hur länge du vill. Bygg upp det totalitära tågsamhället och gör dig en förmögenhet eller sätt upp enskilda mål du vill uppnå.

Från pionjär till medelmåtting?

Railroad Tycoon har mycket gemensamt med Sim City och var i likhet med detta bland pionjärerna i genren. Men det var som sagt ett bra tag sedan och numer har man stark konkurrens inom området som exploderat se senaste åren. Det finns en hel drös med ”tycoons” och ”simmar” där ute som säkerligen stjäl sin beskärda del av spelarna. Titlar som Trainz och Transport- och Rollercoaster Tycoon pockar till exempel säkert på uppmärksamhet. Det uppstår i och för sig en hel del ”nja” under tiden du sitter med RT3, men det klarar också ofta balansgången mellan den där riktigt massiva dosen hantering och alltför mycket yta.

Den i strategispel förekommande resurshanteringen förvandlas här istället till kunskap om vilka råvaror du skall frakta. Vissa tycker nog att denna del är för klent tilltagen i spelet. Det känns som man inte riktigt kunnat bestämma sig om man skulle satsa på den ovan nämnda massiva dos siffror och tabeller. Visst kan du styra allt själv; leta upp de städer där de betalar bäst och se till att placera byggnader på de orter där de bäst behövs. Men detta får inte de genomslag man önskar. Det känns verkligen inte värt besväret med tanke på hur plottrigt det lätt blir. Du klarar dig för övrigt relativt väl med att låta datorn kontrollera lasten automatiskt. Något som förresten är en förutsättning för att spelet skall nå ut till alla som inte är maniska kontrollfreaks.

Går det som på räls, då?

Har du spelat något av de tidigare spelen i serien gillar du detta också, inget snack om den saken. Vill du ha något som hamnar litet utanför mallen av vanliga spel kan det också vara ett alternativ. Har du fortfarande outlevda modelljärnvägssdrömmar från barndomen så tveka inte. Tillhör du däremot skaran med dåligt tålamod som vill har något fartfyllt och avskyr allt som associeras med perronger, röda avgångar och spårvidd heter, ja då skall du förmodligen kika vidare i speldjungeln.