Chefen förlorar förtroendet vår hjälte, som bryskt portas från den himmelska härligheten och hårt landar i den brutala verklighet som är moder Jord. Han hinner inte mer än skaffa en revolver innan han brutalt attackeras. Men läget är inte helt förkylt; Lennox har jobbat för himlens spionorganisation Etherlight, en grupp jordbundna agenter vars mål är att bekämpa helvetets motsvarighet Abyss. Kunskap om våld har han alltså, och spelet börjar med att den måste användas för att eliminera angriparna och fly platsen. Väl fri från kulregnet möter han en representant från den mörka sidan som rekryterar honom till Abyss.
Då och gör ett maskhål i tidens gång att Gud och Djävulen inte ser vad som försiggår på Jorden. Det är läget nu och krucifix-Säpo har bestämt sig för att eliminera ondskan en gång för alla. Det börjar osa kallt i svavlets domäner - vad göra? Låta den überkompetente nykomlingen göra skäl för lönen, förstås!
Hett bly och Belsebub-hyss
- konsten att ge Guds barn en match
På ytan är Infernal inte ett spel som revolutionerar genren. Det mesta känns igen från åratal av regelbunden shootertillströmning: vapnen (bössor, pistoler), rörelserna och de svårt linjära banorna. Men spelet har faktiskt flera fräscha inslag, närmare bestämt en serie övernaturliga förmågor som telekinesi, att snabbt kasta sig framåt/åt sidorna och temporär teleportering. Det senare innebär att du skjuter iväg en "warp"-funktion, varpå du under några sekunder förflyttas dit den landar. Förmågan bäddar för intressanta sätt att angripa fienden; när de kommer rusande warpar du dig kvickt till en annan plats och pangar tryggt deras förvånade miner till de sälla jaktmarkerna. Warpandet används också för problemlösning, exempelvis att ta sig förbi teknikbevakade områden.
Utseendet är mestadels bra, med ursnygg ljussättning och detaljerade karaktärer. Dock stör obalans rejält - ibland bländas du, andra gånger vandrar du i beckmörker. Ageias fysikmotor ser till att saker och ting rör sig med den äran, exempelvis tunga fladdrande gardiner. Ljudet fungerar helt okej, med vapen som låter som man förväntar sig och skaplig bakgrundsmusik. Jag hoppas på bättre ljusbalans och kanske uppfräschade ansiktsanimationer innan titeln anses mogen för butik.
Actionspel har sällan bra berättande och story. Jag tycker dock den senare är hyfsat intressant - det onda är för en gångs skull i underläge mot den goda sidan. En ond protagonist - ses inte varje dag. Dessvärre är berättartekniken bedrövlig. Filmklippen är för många, uselt utförda och på tok för långa - det stinker amatörverk, om vi ska vara riktigt uppriktiga.
Ondska finns överallt
- I Infernal heter den Starforce
Infernal har potential att bli ett fullt dugligt actionspel. Bitvis är det både intressant och underhållande, kanske främst att utvecklarna tar lite nya grepp i en ganska enehanda genre. Testversionen har dock smittats av ett djävulskt påfund - kopieringsskyddet Starforce. Jag vet, effekterna av det varierar kraftigt mellan olika datorer, men tidigare bittra erfarenheter - tillsammans med en ny omgång bekymmer - gör att den vackra fågelungen skitit ur sig något jag inte på några villkor vill befatta mig med.
Starforce-varning utfärdad. Vågar du ta risken - fint, du har ett kul spel att se fram emot. Min högst personliga rekommendation är dock bojkott - kopieringsskydd som sabbar för ärliga köpare måste bekämpas. Kolla in spelet på Xbox 360 istället.
Fotnot: Infernal gick tidigare under namnet Diabolique: License to Sin. Det släpps till pc och Xbox 360, preliminärt under årets första kvartal.
