5. Wu-Tang Controller (Playstation)

Det här Wu-Tang-kontrollen. Och den är, som du förstår, inte något att fucka med.

Och i och med detta är det faktiskt lite svårt att komma på vad man egentligen ska göra med den. Den duger uppenbarligen inte till mycket annat. Den släpptes tillsammans med klanens eget fightingspel (Wu-Tang: Shaolin Style), och med hjälp av våra hemliga kontakter har vi faktiskt fått tag på prioriteringslistan som kontrollproducenterna hade framför ögonen under utvecklingen:

1. Den ska se ut som Wu-Tang-loggan!
2. Den ska verkligen se ut som Wu-Tang-loggan.
3. Shit, vad den ska se ut som Wu-Tang-loggan!
4. Wu-Tang Clan aint nuthing ta fuck wit!!!
5. Den ska gå att hålla i och spela med och så.

4. Nissan Urge (Xbox 360)

Den uppmärksamme läsaren kanske tycker att den här knäppa handkontrollen ser rätt mycket ut som en bil. Uppmärksamt! Det är faktiskt en bil! Men det är också en handkontroll. Året var 2005 och Nissan tänkte att de skulle blidka sin snorungepublik – alltså, de tv-spelande, unga männen (uppmärksamma läsare noterade kanske att vi förolämpade er alla där. Uppmärksamt! Samt förlåt.) Därför byggde de in avancerad tv-spelsteknik – en Xbox 360 – i sitt åk, och gjorde sedan så att man faktiskt kunde styra spelen med bilens ratt och pedaler! Tyvärr tog sig bilen aldrig förbi konceptstadiet, och om detta berodde på att testförarna ignorerade Nissans "det är väl ändå bäst om du spelar medan du står parkerad, och alltså inte medan du är ute och kör i trafiken"-rekommendation förtäljer inte historien. Men det låter troligt.

3. The Game Handler (NES)

Det lite paradoxala med vansinniga handkontroller är att de ofta utlovar en förhöjd spelupplevelse/att dina gamla spel känns som nya igen – trots att de i praktiken bara gör det extremt mycket svårare att faktiskt spela dem.

The Game Handler tog detta till en helt ny nivå. Det var en tidig, trådlös rörelsekontroll till NES – och dessutom, så vitt vi vet, den enda handkontroll som faktiskt var kapabel att förstöra dina spel. Tydligen fick signalerna den skickade ut helt enkelt spelmaskinen att flippa helt, med underliga glitchar som resultat.

Detta upptäckte förstås tillverkarna IMN under produktionen, men tror ni att de pallade göra någonting åt det? Nej, såklart inte. Istället kläckte något marknadsföringsgeni idén att använda detta till sin fördel. När de amerikanska kidsen pungade ut sina surt förvärvade veckopengar för The Game Handler så fick de en videokassett på köpet. På denna förklarade en häftig kille vilka häftiga trick man kunde utföra med kontrollen. Till exempel kunde man få Mario att springa baklänges, eller få sin huvudkaraktär att försvinna helt från skärmen! Häftigt!