Har du alltid drömt om att färdas mot stjärnorna? Att utforska ett oändligt universum utan begränsningar, i ditt eget rymdskepp? Att färdas dit ingen någonsin tidigare färdats, bara för att du kan? Kul för dig, men i #Starbound är du så illa tvungen. Storyn börjar med att du vaknar upp ensam i ett litet spaningsskep, i omloppsbana kring en planet du inte vet ett jota om.
Jorden är förstörd, får du veta, och när katastrofen drabbade vår hemplanet hoppade du iväg med ditt lilla skepp, vilket som av en händelse använde varenda droppe hyperrymdsbränsle, så nu är du fast här och måste hitta det du behöver för att överleva på planetens yta. En tutorial visar dig var du hittar ditt universalverktyg (som kan hacka sönder eller placera ut allting, men är ack så långsamt jämfört med specialverktygen du kan tillverka senare). Därefter är det bara att teleportera ner till ytan och se vad du hittar.
Den värld du möter kommer vara en annan värld än den skribenten spelat.
Och det du hittar är inte det samma som jag hittade. Det här är ett spel med minst en fot i roguelike-genren, vilket innebär slumpmässigt genererade planeter och solsystem. Det är också ett spel som till det yttre påminner inte så lite om #Terraria. Om du tar en titt i spelets Steam-forum upptäcker du att minst hälften av trådarna hävdar att detta bara är en simpel Terraria-kopia (den andra hälften hävdar att det inte är det, eller undrar hur man besegrar den första bossen).
Redan i detta betastadium, då mycket av det färdiga spelet kan skönjas bakom buggar och problem, kan jag dock konstatera att det här inte är någon enkel plankning av något som helst. Visst, spelmekaniken är ungefär densamma som i Terraria. Men det är en undergenre som funnits sedan Hedenhös och #Minecraft är egentligen exakt samma spel, fast i 3D. Jag föredrar att strunta i den debatten och koncentrera mig på att ha kul istället.
Endast innehållet i universum sätter stopp för vilka vapen du kan skapa.
Och kul är det, redan i betan. Känslan av övergivenhet är stark när jag teleporterar ner till planeten med min första karaktär; en blond tjej med rosa byxor, som fått det slumpgenererade namnet "Cuddlekicker". Jag gör upp eld för att inte frysa ihjäl, och lyckas så småningom hitta rankor djupt under marken, och i kombination med ett par träpinnar blir de till en båge. Med den kan jag skjuta märkliga utomjordiska djur och om jag har tur få en köttbit som tillfredsställer min hunger.
Det går att teleportera tillbaka till skeppet för att komma i säkerhet, så länge du inte är under marken, men det är bättre att bygga upp en bas som du kan utgå ifrån på planeten. Det är en oerhört tillfredsställande känsla att glida ner mellan lakanen i en säng man byggt själv, i ett tryggt stenhus, medan elden sprakar i kaminen i närheten.
Lo-fi sci-fi
Starbound är ett spel som egentligen inte behöver sin science-fiction-miljö. I början går du omkring och samlar koppar och trä, skjuter djur med pilbåge och pysslar i största allmänhet med sådant du har gjort i andra spel i genren sedan urminnes tider. Längre fram dyker det förstås upp hagelgevär, laservapen och en och annan bazooka, men på planeterna är det annars inte mycket som avslöjar att det här är ett spel om att utforska rymden.
Vackra okända värld.
Men du har hela tiden ett rymdskepp i omloppsbana. Om du häller tillräckligt mycket bränsle i det (kol funkar bra!) kan du besöka andra planeter. Har du tur hittar du månar och planeter i samma solsystem, där du kan utforska andra biotoper och hitta värdefulla resurser. Har du otur måste du ta dig till närliggande system, och då går det åt så mycket bränsle att det nästan är bättre att starta om spelet med en annan karaktär och hoppas på bättre resultat från slumpgeneratorn.
Starbound finns på Steam som en publik beta. Du förbeställer spelet, och betalar, så får du direkt spela den senaste betaversionen. Och redan nu finns det massor att göra, en hel galax att utforska och mängder av bisarra djur (som dock mest låter som hästar) att skjuta med en osannolik uppsättning uppgraderingsbara vapen. Balansen och svårighetsgraden är inte alltid optimal, men redan nu kan du se att det här kommer att bli helt fantastiskt när det blir klart.
