#Section 8 erbjuder massor av godis för dig som gillar att kriga mot andra. Ett anpassningsbart klassystem gör att du kan konfigurera din soldat nästan helt efter eget tycke. Vill du vara den smidiga krypskytten som löper som gepard och avståndsmördar oliktänkare eller den bepansrade tuffingen som parerar skott med pannbenet för att sedan ge igen tiofalt? Om din högsta önskan är att vara Svensson-lagom är också det fullt möjligt, genom att fördela ett antal poäng på färdigheter du värdesätter i strid blir din krigare formgiven efter din smak. Efter det är det bara att välja vapen och min favoritbestyckning blev ett automatgevär, en granatkastare samt möjligheten att laga både stationär utrustning och mig själv.

Förutom prylarna som redan finns på kartan kan du med poängen du tjänar när du skjuter ner folk eller klarar av uppdrag kalla in ytterligare hårdvara. Det kan till exempel vara reperationsstationer alla i laget kan använda, automatiserade kanontorn eller varför inte spara ihop till en tre meter lång mekanisk rustning men kulsprutor i underarmarna? Kul till sista skottet.

All dressed up and no one to shoot

Spelet har ett trevligt spawn-system; istället för att vakna till liv på ett gäng fördefinerade punkter skjuts du ner på kartan från omloppsbana. En bit från marken kan du aktivera luftbromsar för att finjustera din träffyta och med lite tur landa på en motståndare. Har du bråttom skiter du i att sakta ner och bränner rakt ner i marken, fast då tar det någon sekund extra att komma på fötter. Väl på fast mark kan du springa jäkligt snabbt genom att hålla in löpknappen i ett par sekunder men desto mer intressant är att använda dina ryggraketer för att hoppa längre sträckor. Det ger en del intressanta strider, speciellt i sampspel med min kära granatkastare. Jag blev en mästare på att sticka upp i skyn och fälla granater under mig när motståndet blev lite för närgånget.

Spellupplägget påminner om Battlefield-seriens (och numera många andras) där det gäller att hålla en rad punkter på kartan för att få en poängräknare att ticka på. Den egna varianten är att det alltid rör sig om baser och när du kontrollerar dem utrustas de med försvar, speciellt användbart är luftvärnet som ser till att du inte får oväntat besök från ovan. Under varje session startas också ett gäng dynamiska sekundära uppdrag av eskort- eller försvartyp som gör att varje omgång blir lite annorlunda.

I rymden kan ingen höra dig skrika.

För det finns ingen där, inte någonstans

På pappret (eller snarare skärmen) är Section 8 en intressant titel och de mesta av mekaniken jag har beskrivit fungerar bra i praktiken. Visst, pc-versionen har en viss eftersmak av konsol med oprecisa vapen, märklig knappuppsättning och halvtrasiga möjligheter att ändra den. Men, det stora problemet är att ingen spelar det - katastrofalt för en titel som fokuserar på flerspelarläget.

Det finns en liten generisk solokampanj där du utför taskigt skriptade uppdrag på onlinekartorna men skulle jag basera recensionen på det skulle loggorna utebli. Och det är helt enkelt för tomt på servrarna för att det ska vara någon idé att köpa det. Till och med en vecka efter släppet, då någon form av högsäsong borde ha infunnit sig, stöter jag bara på enstaka mänskliga motståndare. Bottar finns men hur kul är det att kriga mot några rader slötänkt kod? Inte alls om du frågar mig, vilket tvingar mig att ge spelet en tvåa i betyg. Trots högflygande planer stannar Section 8 på marken.