Jag har lirat en hel del Destiny 2, det ska erkännas. Spelet är lite som ett myggbett för mig, där jag hoppar in och pangar av några rundor ibland för att stilla kliandet. Jag kan helt ärligt inte riktigt förstå varför själv – egentligen är jag sedan länge rätt trött på titeln, där varken Curse of Osiris eller nyligen utrullade Warmind tillfört nog med nytt för att verkligen dra mig tillbaka.

Det är förutsättningarna när jag kliver in i Activisions mötesrum för en halvtimme med kommande Destiny 2: Forsaken. Sekvensen på agendan är första storyuppdraget i DLC-paketet (expansionen?). Skådeplatsen är Prison of Elders i The Reef, där en hög fångar har brutit sig ut och ställer till med oreda – något undertecknad i Titan-kostym ska lösa tillsammans med hunter-bossen Cayde-6 och Petya, en bekanskap från första Destiny.

Uppdraget flyger på ungefär som väntat. Det är gott om fiender, välbekanta sådana i form av till exempel Cabal, Hive och Fallen. En viss krydda tillförs med nya subtyper och ett antal svårare varianter, men generellt handlar det om business as usual i välbekant Destiny-manér. Mitt automatgevär får kort och gott jobba hårt, precis som pilbågen – en av nyheterna i Destiny 2: Forsaken. Det är ett överraskande roligt vapen, med stor tillfredställelse och höga skadesiffror när projektilerna smäller in i fula fiendehuvuden.

På ämnet vapen, förutom den nya bågen gör Bungie fler förändringar. Snarare än tre slottar för olika typer går det nu att blanda efter eget huvud. Tre granatkastare? Inga problem. Dubbla shotguns? You got it. Ammotyperna skiljer sig dock fortfarande åt, så någon form av basvapen är fortfarande en bra idé. Att kunna bygga loadout mer fritt är annars riktigt trevligt, och tar bort ett av mina personliga irritationsmoment.

Nytt är också färska supers för samtliga klasser. Totalt handlar det om nio stycken, varav tre finns representerade i demorummet. Vid min station kontrolleras en Titan, där nya superförmågan innebär att jag skjuter framåt i en boll av blixtar för att sedan explodera och göra saftigt med skada. Lite som Fists of Havoc, fast horisontellt. Trevligt helt klart.

Tillbaka till Prison of Elders. Jag och Cayde-6 håller god fart genom kaoset och pensionerar fiender på löpande band. Det smäller, blixtrar, brinner och flyger partiklar. Miljöerna och effekterna är väldigt läckra, något jag vid det här laget förväntar mig av Destiny 2. Det är ett ruskigt snyggt spel med bra flyt – så även i Forsaken och under E3-demot.

Ett par bossar och ytterligare pangpang (kulor! pilar! raketer!) senare och vi står vid slutscenen. Cayde-6 ligger utslagen, och (spolier!) reef-prinsen Uldren höjer sitt vapen. Nathan Fillion, dina tjänster behövs inte längre. Svart skärm, ridån ner, tack för du spelade.

Det bestående intrycket när jag lämnar demorummet är att Destiny 2: Forsaken i mycket är mer av samma – knappast en överraskning, då det handlar om en expansion och inte ett nytt spel. Förändringarna Bungie gjort kan onekligen locka tillbaka vissa spelare, och tillför efterlängtad bredd till själva mekaniken.

Vad många verkligen saknar är dock mer att göra över tid, ytterligare bitar till storyn och en saftig ny raid. Om Bungie levererar där vet vi först i höst.

Fotnot: Destiny 2: Forsaken testades på pc med mus och tangentbord.