När ett spel som Super Smash Bros. Ultimate dyker upp är det frestande att se det lite som ett kärleksbrev, både till den egna serien och till sina fans. Men kärleksbrev är ofta smaklösa och dessutom hopplöst töntiga, och det här spelet är varken eller.

Super Smash Bros. Ultimate är snarare ett barn i en bil som varken kan eller vill sluta prata om sina intressen och hur mycket det kan om dem, och inte tänker ge sig förrän alla medpassagerarna är lika överenergiskt exalterade. Visst blir det aningen utmattande att hänga med ibland, och man förstår inte alltid riktigt vad som händer, men lik förbannat går det inte att värja sig.

Man dras bara med.

"Jag tror faktiskt inte jag haft så här kul med ett spel på hela året"

Super Smash Bros är en plattformsfighter där Nintendos (och numera andra företags) mest folkkära karaktärer möts i snabba slagsmålsmatcher. Detta kan resultera i något udda matchningar som Sonic mot Pikachu, eller Ryu mot Ganondorf, vilket aldrig slutar vara underhållande. Av alla 72 spelbara karaktärer är sju nya, medan resten samlats ihop från seriens tidigare delar. Från start finns endast tio att välja mellan – för att låsa upp resten måste man antingen spela Classic Mode (ett slags turneringsläge) eller Smash, det vanliga läget där du möter antingen vänner lokalt eller botar. På det här sättet låses karaktärer upp var tionde minut, vilket väldigt snabbt ger dig en uppsjö olika fighters att prova på. Det finns alltså alltid skäl att fortsätta spela eftersom en ny karaktär bara är tio minuter bort, och matcherna är så pass korta och fartfyllda att man genast vill hoppa in i nästa.

Jag tror faktiskt inte jag haft så här kul med ett spel på hela året.

Mycket av det har att göra med kontrollerna, som finslipats in absurdum av seriens skapare Masahiro Sakurai för varenda en av karaktärerna. Smash har lite av ett rykte att vara ett fightingspel för barn, och även om det nog är det mest lättillgängliga serien i genren så finns det ett oerhört sofistikerat djup i kontrollerna som tar evigheter att bemästra. Detta är inte minst fallet i Ultimate, där metaspelet förändrats helt av att man nu kan skapa skräddarsydda regler för varje match om så önskas. Dessa sträcker sig från det banala, så som hur långa matcher ska vara, till det outgrundligt detaljstyrda. Om du nånsin velat spela en match där de enda föremålen som släpps är giftsvampar, men de släpps bara en gång var tionde minut, och alla ytor är täckta av slime, har du alltså chansen nu.

Nytt i Ultimate är Spirits, ett slags storyläge där man samlar på andar vilka ger en olika för- och nackdelar i strider. Dessa kan sedan uppgraderas genom användning för att ge ännu fler bonusar. Andarna är uppdelade i ett slags sten-sax-påse-system där vissa arketyper är starka mot andra och vice versa, vilket skapar ett intressant metaspel i hur man utrustar varje karaktär. Det är också i Spirits som spelets verkliga svårighetsgrad ligger; eftersom varje match har olika förutsättningar och regler kan man möta rejält (och ofta orättvist) motstånd. Till exempel en Charizard som alltid brinner, på en bana där allting annat också brinner och där du kan ta extra skada för eldattacker om du är utrustad med fel ande.

Helt omöjlig att besegra, och ändå kan jag inte sluta försöka.

"Helt omöjlig att besegra, och ändå kan jag inte sluta försöka"

Även onlineläget bjuder på motstånd, men mer på grund av Nintendos arkaiska onlinetjänst än själva spelet. I sann Nintendo-anda använder man en förlegad typ av peer-to-peer-servrar istället för den dedikerade typen, vilket nästan alltid medför någon typ av lagg i alla matcher. I ett spel så inputkänsligt som Smash känns det som ett oerhört korkat val, inte minst när det är detta spelet som ska vara flaggskeppet i deras e-sportsatsning.

Oförklarliga infrastruktursval till trots har Nintendo verkligen lyckats med Super Smash Bros. Ultimate. Med sina 72 karaktärer och alla olika spellägen finns det så mycket spel att uppleva, och varje fartfylld match gör det oemotståndligt att inte börja på nästa. Det är svårt att inte känna sig som ett sockerladdat barn på crack när man äntligen sänder kompisens karaktär flygande efter fem minuters nervladdat kaos, och den känslan är närmast beroendeframkallande.

Inte konstigt att man dras med.

Super Smash Bros. Ultimate
5
Mästerligt
+
Stort utbud av karaktärer
+
Extremt slipade kontroller
+
Oerhörd variation av matcher i storyläget
+
Sofistikerade verktyg för skräddarsydda matchregler
-
Laggiga matcher online
Det här betyder betygen på FZ