Jag köpte en PS Vita så fort konsolen letade sig över till våra breddgrader, men det var inte förrän jag spelade Persona 4 Golden som Sonys orättvist anonyma spelkonsol verkligen vann mitt hjärta. Det är en utökad och förfinad version av originalversionen till Playstation 2, och precis som med Persona 5 Royal gör den ett redan bra spel ännu bättre. När Golden släpptes under 2012 var PS Vita den nya heta bärbara spelkonsolen, men inom bara några år hade till och med Sony övergivit den och Persona 4 Golden isolerades därmed på en plattform förhållandevis få ägde.

Att spelet nu plötsligt släppts till PC och Steam är därför en stor gåva till alla JRPG-fantaster. Rent tekniskt handlar detta om en relativt rak portning, men med högupplöst finputsning av texturer och 3D-modeller. Förbättringarna ger spelet bra skärpa och detaljrikedom även när det visas på en stor 4K-upplöst skärm, men det kan inte maskera att 3D-miljöerna är tämligen grovhuggna. På PS Vitas lilla skärm var detta inte särskilt påtagligt, men i högupplöst form sticker det ut.

"En stor gåva till alla JRPG-fantaster"

Det är tydligare i “verkligheten” där byggnader och andra landmärken är väldigt boxiga. När du utforskar den alternativa dimensionen, där designen är mer stiliserad, är det ett mindre problem. Sett till prestanda levererar spelet stabila 60 fps för mig när jag kör i 4K-upplösning på min tv. Det dippar ibland, alltid inför en så kallad “all-out”-attack i striderna där hela gruppen samverkar om att prygla fienden. Oklart varför det blir så, men prestanda är överlag inte ett problem.

De mer “realistiska” 3D-miljöerna är aningen grovhuggna i högupplöst form.

Surrealistiska miljöer ser däremot betydligt bättre ut.

Utöver upplösning är konfigurationen begränsad.

Sett till PC-anpassningar i allmänhet har Atlus gjort minsta möjliga ansats. Utöver stöd för mus och tangentbord och val av upplösning är möjligheterna till anpassade inställningar begränsade. En något underlig miss är att du inte kan använda tangentbordet för att skriva in din karaktärs namn i början av spelet, utan du måste använda det virtuella tangentbordet precis som i originalet. Det här skulle nog vara den första PC-anpassningen jag skulle komma att tänka på vid en portning till plattformen.

Handlingen berättas bland annat med vackra animésekvenser.

Du och dina vänner ger sig in i den andra dimensionen genom tv-apparater.

Att bygga relationer är en central del av Persona-upplevelsen.

Att stärka relationer med vänner stärker också förmågan att levla personas.

Efter strider kan du vinna personas som du sedan kan vidareutveckla.

Om du är rådvill kan du se vad andra gjort i en given situation.

Men när jag ser förbi de mindre tekniska snedstegen blir jag återigen påmind om varför det här är en av mina absoluta favoriter i JRPG-genren. Berättelsen, som i vanlig ordning handlar om en grupp ungdomar som ska lösa mysterier gällande en alternativ dimension, är lika engagerande som den är fylld med givande relationer och asgarvsframkallande humor. När du tillbringar kalenderns dagar inför nästa stora händelse i den andra dimensionen får du ägna dig åt allsköns sidouppdrag, där allt från jobb till idrottsaktiviteter utvecklar din huvudkaraktär och etablerar band som låter dig utveckla dina personas bättre.

De titulära personas är skuggvarelser från den andra dimensionen som du dels låser upp när du når huvudkaraktärernas punkt i handlingen, dels när du tilldelas kort efter en vunnen strid. Dessa skuggvarelser kan du både levla upp och förena hos seriens ikoniska Igor i hans lya Velvet Room. Att samla på sig och utveckla många olika typer av personas är viktigt då en nyckeldel i striderna är att hitta motståndarens svaghet och utnyttja denna innan den utnyttjar din. Även på normal svårighetsgrad kan Persona 4 Golden vara svårt för nykomlingar, och i spelets senare “dungeons” är det lätt att hamna i trubbel om inte striderna sköts effektivt.

I stridsmenyn kan du attackera, välja förmågor och byta personas.

Du kan bestämma om kamraterna ska sköta sig själva eller manuellt av dig under strid.

Design av bossar är likt övriga spelet övernaturligt läckert.

Björnen Teddie respekterar tvåmetersregeln.

Dessa dungeons är det huvudsakliga området där det nyare Persona 5 tillfört en del viktiga förbättringar. I Persona 4 Golden slumpas områdenas olika nivåer fram, vilket gör dem ganska generiska och oinspirerade jämfört med femman. Det kan innebära en del trist harvande om du skulle bita i gräset längre fram i området och tvingas göra om det från början.

"Fylld med givande relationer och asgarvs-framkallande humor"

Lyckligtvis kan du ändra svårighetsgrad när som helst, så min rekommendation är att börja lättare och skala upp när du känner dig varm i kläderna. Det finns också några hjälpfunktioner som kan assistera dig när du ligger surt till. Du kan bland annat kolla vad andra spelare gjort i en given situation för tips om vad du bör göra härnäst, och under utforskande av den andra dimensionen kan du också kalla på hjälp med SOS-funktionen där andra spelare kan ge din hälsa en skjuts. En trevlig nyhet i PC-versionen är också att du kan välja mellan engelska och japanska röster.

Jag vill rekommendera Persona 4 Golden förbehållslöst, trots några smärre tekniska blemmor, men en recension av ett Persona-spel behöver alltid kompletteras med en brasklapp. Serien har en speciell stil, och den är inte för alla. Om det du ser i bilder och videoklipp känns lockande bör du göra en investering, och gillar du det lika mycket som jag gör har du ännu ett fantastiskt äventyr att se fram emot i Persona 5 Royal. Om du äger en Playstation 4 det vill säga, annars får du be till Atlus-gudarna om att det blir nästa PC-portning.

Fotnot: Persona 4 Golden släpptes på Steam i lördags.

Persona 4 Golden
4
Mycket bra
+
Berättelsen och relationerna
+
Fånig och underbar humor
+
Sociala länkar är en givande spelmekanik
+
Musik i absolut toppklass
-
Begränsad anpassning till PC
-
Grovhuggna 3D-miljöer
Det här betyder betygen på FZ