När Quake lanserades för 25 år sedan snackades det mycket om "äkta 3D". Det hade ju polygoner, du kunde titta dig fritt omkring och banorna var inte begränsade i hur många våningar som kunde existera på varandra. Men betyder det att Doom inte är 3D?
John Carmack hade ju lyckats koda en spelmotor som inte bara visade upp miljöer i 3D men som också gjorde det snabbt nog att datorer före Pentium-generationen kunde rendera dem. För att lyckats med det skalades vissa dimensionsaspekter bort, helt enkelt för att spara processorkraft.
I denna video går man igenom de mer betydande begränsningarna motorn har för att komma fram till svaret om man kan kalla de två första Doom-spelen för "3D". Till och med en gammalt Id-fanboy som undertecknad lärde sig något nytt.
