Vi är inte direkt bortskämda med tennisspel. Det senaste riktigt bra spelet (om vi inte räknar Mario Tennis) var nog Top Spin 4 som kom 2011. Själv har jag växt upp med Super Tennis på SNES och senare Virtua Tennis, men jag har även slagit en hel del bollar i Top Spin-serien. Nu är Matchpoint: Tennis Championship här, och frågan är om det är en värdig utmanare eller en smash utanför sidlinjen?

Top Spin 4 kom 2011, så det är hög tid för ett nytt bra tennislir.

Den första känslan är att det känns barskrapat och underutvecklat, både sett till menyer och valmöjligheter. Det känns som en lågbudgettitel och skapar inte något vidare tennissug när jag startar det. Med det sagt finns de basala funktionerna där gällande alternativ i menyn, med onlinemöjligheter, flerspelarläge i soffan och en kompetent singelspelskampanj. De 16 spelare som är licenserade är visserligen riktiga, men långt ifrån speciellt kända vilket känns tråkigt. Det finns i alla fall fem damer i skaran så representationen mellan könen finns där, även om den är ojämn.

Singelspelskampanjen gömmer mer djup än vad den inledningsvis visar. Jag får först skapa mig en egen spelare (valen för utseendet är tyvärr rätt begränsat) och sen är det bara att ställa upp i olika turneringar och tävlingar. Mellan dessa kan jag även träna och levla upp min karaktärs olika förmågor, skaffa ny utrustning och till och med anställa olika tränare beroende på vad jag vill öva upp. Motståndarna har dessutom svagheter som kan avslöjas under matchen. En av mina motståndare blev till exempel stressad av att ligga under. Så ju mer jag ledde med, desto fler misstag gjorde den. Svagheterna dyker upp som meddelanden under matchen när jag lyckas exploatera dem. Detta är en kul grej som får datorspelarna att kännas levande.

Själva spelmekaniken tar ett tag att lära sig. Du har fyra slag: neutrala, toppade, slice och lobb. Sen kan du modifiera dem med triggers för att skapa stoppbollar. Vad som är nytt är dock hur jag får sköta placeringen av bollarna. Som vanligt håller jag in knappen för att bestämma hur hårt jag slår, men medan jag gör det kan jag även styra ett sikte på andra sidan planen – och det är där bollen sen kommer landa. Detta innebär att jag måste hålla koll på min egen spelare och på ett sikte samtidigt. Väldigt förvirrande först, men efter ett tag började mekaniken sitta och då funkar den riktigt bra då jag alltid har kontroll på var jag vill placera bollarna.

När jag spelar tillsammans med en kompis på samma skärm ser båda varandras sikte. Detta innebär att spelet blir som en nagelbitande omgång schack då jag måste hålla koll på hans sikte, mitt eget och min egen spelare. Matcherna blir svettiga bataljer som hela tiden svänger mellan försvar och attack. Att vända försvar till attack och sakta börja kunna spela ut sin motståndare för att sen slå in den där sista bollen som hen inte når. Det fick både mig och min polare att flera gånger ställa oss upp i soffan och skrika rakt ut, både "JA!!" och "NEEEEJ!!" (så hans flickvän undrade vad vi höll på med).

Möt den fruktade Johan Lorentzon.

Dessvärre finns det saker som drar ned betyget. Det första är buggarna, jag har stött på en hel del konstigheter, allt från att kontrollerna helt plötsligt blir spegelvända till att matcherna inte avslutas. Vad sägs om att leda med 34-4 i gem, och matchen bara fortsätter? Sen är det något ”floaty” med kontrollerna som gör att det ibland känns som gubben lever sitt eget liv, tar ett steg extra, går åt fel håll och ibland inte slår när jag trycker på knappen. Både jag och min kompis upplevde dessa buggar när vi spelade mot varandra. Den andra stora missen är att man inte kan spela dubbel - ett läge som borde finnas i alla tennisspel. Spelet är inte heller direkt snyggt, speciellt på nära håll känns karaktärerna som de kommer från en eller två generationer tillbaka. Rörelserna på planen är åtminstone mjuka vilket alltid är något och spelet ser bättre ut på avstånd.

Trots buggar och annat är Matchpoint: Tennis Championships roligt att spela tack vare spelmekaniken. Det är extra roligt att köra mot vänner i soffan och här hemma jag kan se att det alltid kommer bli några matcher ”tennis” när vi har spelkvällar här framöver. Singelspelkampanjen är som sagt även den kompetent och med lite patchar så har vi faktiskt här ett bra tennisspel. Och det sagt utan hänsyn till att konkurrensen i genren inte är speciellt hård.

Fotnot: Testat på Xbox Series. Släpps 7 juli till pc, PS, Xbox och Switch.

Matchpoint: Tennis Championships
3
Bra
+
Fantastiskt roligt att spela mot varandra
+
Svår men givande tennismekanik
+
Kompetent kampanj
+
Kul AI-system med svagheter
-
Buggar
-
Känns budgetspel emellanåt
-
Ett tennisspel utan dubbel?
-
Inte direkt snyggt
-
Blekt karaktärsgalleri
Det här betyder betygen på FZ