#Gas Powered Games skapade en gång i tiden ett finurligt litet actionrollspel som hette #Dungeon Siege. Det handlade om monsterbankande och loot-samlande i övermått och det lät dig äventyra dig igenom en rikt detaljerad värld med tre kompisar. #Det andra spelet i serien var lite plattare, så inför #den tredje delen har man låtit uppföljarmästarna #Obsidian Entertainment ta över rodret. Seriens urfader Chris Taylor är dock med på ett hörn som konsult för att se till så att spelet behåller sin unika karaktär. Och efter en kort provspelning är min bedömning att han har lyckats.

Du börjar med två nästan tomma händer och inom en halvtimme har du hittat så mycket stiliga rustningar, skarpa svärd och praktiska sköldar att det skulle vara helt oöverskådligt om inte spelet också utrustats med ett riktigt smart inventorysystem. När du plockar upp nya saker – och det gör du extremt ofta – så placeras de dyraste prylarna överst. Det leder oftast till att du hittar den bästa utrustningen där och enkelt kan kolla om det svärd eller den rustningsdel du har nu är bättre eller sämre än den du nyss hittade.

Jag visste väl att balettlektionerna skulle löna sig en dag!

Jag fick spela Xbox 360-versionen; spelet släpps också till PS3 och – förstås – till pc, men tangentbord- och muskontrollen var inte färdig än. De olika versionerna ska dock vara helt identiska i alla andra avseenden. Och kontrollerna är så enkla att jag inte kan se hur de kan bli dåliga på pc heller. Har du spelat Fable så kan du mer eller mindre kontrollerna redan: en knapp slår med det vapen du håller i handen, en andra aktiverar en specialattack och en tredje parerar slag, pilar och kulor. Om du håller in den sistnämnda knappen kan du också rulla omkring för att undvika fiendeattacker och med lite tur överraska dem bakifrån.

Ju fler vi är...

Dungeon Siege III har tre spelbara karaktärer. Den korta stund jag tillbringade med spelet var exakt så lång att jag hann träffa den andra av dem, Anjali. Hon beskrevs som ett slags krigarmagiker som använder magi för att besegra sina motståndare. Men den enda jag faktiskt fick spela var huvudpersonen Lucas. Han är en krigare, eller tank om du spelar lite för mycket #World of Warcraft, och slåss antingen med svärd och sköld eller med ett massivt tvåhandssvärd. Ett enkelt knapptryck byter mellan de två stilarna och båda har sina för- och nackdelar. Tvåhandssvärdet gör mer skada och träffar fler fiender men är väldigt långsamt. Enhandssvärd och sköld låter dig slå och parera snabbare men gör givetvis mindre skada. De andra karaktärerna kommer att fungera på samma sätt, med två stilar som du enkelt byter mellan när situationen kräver det.

Rollspelselementet kommer in vid levlandet. Då får du med vissa mellanrum välja en ny specialförmåga som du sedan kan uppgradera. Men vid varje nivå får du också skaffa särskilda skills som till exempel ger dig högre chans att göra kritisk skada eller helar dig när du utför en särskilt bra comboattack. Och dessa skills har i sin tur två vägar du kan gå för att uppgradera dem och ge dem små specialfinesser. Det kan låta lite komplicerat när jag beskriver det, men ett föredömligt enkelt gränssnitt gör det lätt att förstå och att dela ut poäng där du vill ha dem för att skapa exakt den karaktär du vill.

Alistair, är det du? Nej, okej, det är din ÄNNU stelare bror.

När du spelar ensam släpar du med dig dina partykamrater och byter till den som för tillfället passar bäst. Men om du har lust kan du bjuda in fyra vänner som deltar i ditt spel. Det här funkar precis som i tidigare delar i serien; du kan när som helst låta en vän hoppa in i din spelvärld och hjälpa dig igenom kampanjen, och han eller hon kan när som helst hoppa ur igen för att äta middag eller gå på toa. AI:n tar över de karaktärer som ingen styr.

Dungeon Siege III blir inget nytt Dragon Age. Det blir ett actionfyllt, loot-översållat rollspel för de av oss som älskade Diablo- eller Fable-serierna. Och framför allt blir det skitkul att kämpa sig igenom kampanjen med tre polare, även om man måste göra det online.