60. Pokémon Go
► Release 2016 ► Format Android, Ios ► Utvecklare Niantic
Nämen titta där! Är det inte en...? Ja, jag tror det är en... Pikachu!
"Större än summan av sina delar"
Sommaren 2016 var inte som andra somrar. Parkerna, gatorna och strandpromenaderna fylldes med liv; stora och små, gamla och unga. Överallt pågick jakten när fenomenet Pokémon Go spreds likt en löpeld världen över. I USA gick spelet om Tinder i popularitet. Bara en sån sak! Innan årets slut hade 500 miljoner laddat ner spelet. Med ena benet i vår värld och den andra i en förstärkt verklighet gjorde spelet sömniga skogsvägar till en plats för rafflande jakter.
Pokémon Go handlar i grunden om jakten på hundratals små monster, men är också större än summan av sina delar. I kölvattnet fick det beröm och goda vitsord för vad det gjorde för både fysiskt och psykiskt välmående. Pokémon Go slog ner som en bomb, men är den kanske snällaste bomben vi sett. Vi kommer alltid minnas sommaren 2016. Då vi slutade promenera och började "Pokémon-gå"
► Recension – Vi sätter betyg på folkrörelsen Pokémon Go
59. Super Metroid
► Release 1994 ► Format SNES ► Utvecklare Nintendo, Intelligent Systems
Mycket som släpptes till SNES förärades prefixet "super", men det är få som bär det lika självklart som Super Metroid. Åtta år efter NES-originalet återförenades järngänget bakom det första spelet. Vi visste det inte då, men vi vet det nu: spelet upphäver tid och rum. Det släpptes sommaren 1994 men är så slipat, så vackert och så stämningsfullt att det lika gärna hade kunnat släppts förra veckan.
Där och då var det ett av tidernas actionäventyr. Här och nu är fortfarande just det.
Zebes är en intrikat spelvärld. Sammanflätad via portaler, hissar och hemliga gångar. En plats som bit för bit vecklar ut sig för dig och Samus Aran – metroidvania drivet till sin vassaste spets innan det ens var ett begrepp. Du springer, klättrar och skjuter (i åtta riktningar!) dig genom planetens innandöme. Morph-bollande, förstås. Det som fanns finns kvar och det som adderats lyfter Metroid till en superupplevelse.
58. Rock Band
► Release 2008 ► Format Xbox 360, PS3, m.fl. ► Utvecklare Harmonix
De dansade inte bara en sommar utan flera år. Vi talar förstås om musikspelen; Singstar, Dance Dance Revolution och Guitar Hero. Spelen som gjorde förfesten till Festen™, och som kulminerade med Rock Band. Snarare än att "bara" sjunga eller "bara" spela gitarr fick vi ett helt jävla rockband rakt in i vardagsrummet.
Leadgitarr, elbas, trummor, USB-mikrofon. "Run to the hills, run for your lives!" skrålade och spelade vi samtidigt som grannarna sprang till telefonerna och ringde störningsjouren.
Musikspelen exploderade och speljättarna kapitaliserade såklart på trenden. Men till sist sa det stopp. Försäljningen dök och plastgitarrerna blev kvar på butikshyllorna. Det är förbluffande att något som lyste så starkt kunde brinna ut så fort, men minnerna har vi kvar från 00-talets sammankomster. Kärleken finns kvar.
Någonstans står fortfarande en dammig trumplatta och väntar på comeback.
► Recension – Rock Band har några av världens bästa låtar
57. Warcraft III: Reign of Chaos
► Release 2002 ► Format Pc ► Utvecklare Blizzard
Det kändes som om det bara skulle fortsätta. Warcraft 1, 2, 3, 4, 5, 6... Men ett par år efter Warcraft 3 släpptes ett visst World of Warcraft – och allt förändrades. Året var 2002 och vi var lyckligt ovetandes om detta när vi njöt av ett RTS som verkligen ställde skåp.
"Här är balansen utsökt"
Warcraft 3 var även "Warcraft 3D" och övergången från 2d gick smärtfritt och blev smäcker. Men ett strategispel är ju aldrig bättre än systemen som samverkar under ytan, och här är balansen utsökt. Alliansen med människor, dvärgar och alver är som alltid motpolen till orcernas hord. Nu kliver också nattalver och de odöda in i leken.
Och som alltid: resurser samlas, krigare tränas och stora slag utkämpas.
Men det ska sägas sägas: för ett Blizzard-spel där och då räckte det inte med att spelet var fantastiskt, nej, kraven på världsbygget och de vassaste av pennor fanns där också. Det blir ju lätt så när man har Warcraft, Starcraft, och Diablo bakom sig. Lyckligtvis är kampanjen en episk resa, signerad en ung och hungrig Chris Metzen. Den går hand i hand med de hero-enheter som blir en självklar del av Warcraft 3. Något som ringar in spelet: fortsatt ett RTS av guldstandard, men lite mer personligt.
► Recension – "Kan ta tronen som störst inom genren"
56. Shadow of the Colossus
► Release 2006 ► Format PS2 ► Utvecklare Sony
En pojke. En häst. En flicka. En förbannelse. Ett kargt, ödsligt land som ekar tomt, sånär som på sexton varelser, resliga som höghus. Som du måste bestiga och riva ner. Det kan kännas omöjligt, men Shadow of the Colossus kan förflytta berg.
Team Icos andra spel beskrivs som konst, men hemligheten bakom storheten handlar om hur det inte för en sekund glömmer bort att det är ett spel. Ett slags actionäventyr med plattformsmoment (bestiga kolosser) och pussel (hur kan vi bestiga kolosserna?). Ju längre du når desto större blir kolossernas konundrum. Varje gång du börjar jakten på en ny koloss är det med ett bultande bröst.
"Jag klarar det inte", säger du till dig själv. Men inser snart – du kan förflytta berg.
Så gång på gång höjer du ditt svärd, låter solen fånga det, och lyser upp vägen genom det vemodigt vackra landskapet. Du tänker, du känner, och älskar det.
55. Battlefield 2
► Release 2005► Format Pc ► Utvecklare Dice
På tredje försöket (de har aldrig varit något vidare på numreringen) tar Dice genren till en ny nivå.
"Ledorden är samarbete och kommunikation"
Ledorden är samarbete och kommunikation, och Battlefield 2 är oerhört ambitiöst där. Squads gör att samarbete både uppmuntras och belönas, och med en skicklig spelare i rollen som commander får teamen hjälp av taktiska hjälpmedel som artilleri och flyg. Oerhört avancerat för ett spel som bara är tre år yngre än Battlefield 1942. Och sammantaget ledde nyheterna till mer samarbete – en icke oviktig del av en multiplayer-shooter.
Vid sidan av nyheterna är BF2 i grund och botten lika svårt underhållande. Krig är kaos, och när det kommer i form av spel är det gruvligt kul. Men lite mer samarbetsorenterat den här gången.
► Recension – "Ett modernt Battlefield 1942. Man tackar!"
54. Sid Meier's Pirates
► Release 1987 ► Format C64, m.fl. ► Utvecklare Microprose
Innan Pirates hade Sid Meier gjort högvis med spel, men detta var första gången hans namn blev en del av titeln. Det är talande. Nästan 40 år senare är hans sjörövarsimulator alltjämt den bästa. Ett Ubisoft med kvadruppel-A-ambitioner kommer inte ens nära. Vi menar, vad har "AAAA" att sätta emot ett enkelt "Arrr"? Sea of Thieves...? Vackert som en dag, men utan bråddjupet hos Pirates.
Karibien är ett hav av möjligheter. Ett där du kan plundra, kapa och sänka skepp. Men där du också styra bort från det stormande havet och segla med fred i sinnet, och tjäna levebrödet på handel. Men pass på – Pirates är ett spel där slumpen härskar. Även om den karibiska övärlden kommer med möjligheter till guld måste du ha en inre kompass som leder dig mot kartans "X", och inte ut på irrfärder.
Pirates har ett djup som inte borde vara möjligt för ett spel som släpptes 1987.
53. Uncharted 2: Among Thieves
► Release 2009 ► Format PS3 ► Utvecklare Naughty Dog
Alfa och omega. Uncharted 1 och Uncharted 2. I det första spelet försökte Naughty Dog. I det andra nådde de hela vägen. En tio timmar lång bergochdalabana utan tillstymmelse till illamående, trots att det suger i magen och kittlar i benen.
Det drar upp reglaget till "orimligt". Tåg kraschar, höghus faller och Nate gastar: "No, no, no, no!" Vi, däremot, säger "yes". Among Thieves hör hemma bland storheter. Det tog Hollywood-matinén till Playstation 3 och flyttade fram gränserna för vad ett actionäventyr kunde vara. Det överträffar ständigt sig självt och vägrar stå still.
En av de bästa filmerna du har spelat.
► Recension – "Ibland glömmer du att det är ett spel"
52. Command & Conquer: Red Alert
► Release 1996 ► Format Pc, m.fl. ► Utvecklare Westwood
Tänk om Einstein reste i tiden för att tillintetgöra Adolf Hitler långt innan andra världskriget? Det skulle ju innebära fred, lycka och välstånd. Fel, fel, fel! Av Nazityskland blir det inget. Istället kliver Sovjet med Stalin i spetsen in i leken, erövrar Kina och rullar in i Östeuropa. Ett alternativt WW2 har börjat.
Det låter rätt bisarrt, men är också briljant. Trådarna mellan detta och första Command & Conquer knyts ihop läckert. Det strategiska spelet är mer intrikat, mer elegant, och kriget har på riktigt tagit sig till både himlen och ut på vattnet. Och vi ska förstås inte glömma Frank Klepackis soundtrack – där Hell March dånar fortfarande.
51. Portal
► Release 2007 ► Format Pc, Xbox 360, PS3 m.fl. ► Utvecklare Valve
I det osannolikt bra spelpaketet The Orange Box var Portal den stora överraskningen. Ett kort pusselspel med väldigt enkelt upplägg – placera två portaler, gå genom den ena och du kommer ut genom den andra. Men när Valves hjärnor hade knådat idén ett tag (de fick den från indieliret Narbacular Drop) var utfallet smart hjärngympa med humor av absolut toppklass. Tårta, någon?
Portal funkar som italiensk matlagning, där kocken lockar fram det bästa ur förvånansvärt få ingredienser och på så sätt skapar rätter som smakar godare än vad de enskilda delarna antyder. Och så känns Portal: det borde inte kunna vara så här kul att hoppa genom hål i väggar. Som lekmännen säger: "Speedy thing goes in, speedy thing comes out."
► Recension – "Ett mardrömslikt mästerverk"
► FZ:s lista över de 100 bästa spelen byggs bit för bit ut under sommaren och hösten. Nästa vecka väntar placeringarna 41-50. Det drar ihop sig!
