Svenska Southend utvecklar en prolog till Sacred 3 – och förvandlar Diablo-klonen till en sidscrollande oldschool-brawler.

När #Deep Silver återuppväcker Sacred-universumet passar de på att göra det ordentligt. På Gamescom tidigare i år presenterades två olika spel: #Sacred 3 och prologen till detta, #Sacred Citadel. Huvudspelet ser ut att bli ett lite mer hårdkärnat #Diablo 3, co-op-actionrollspel med höga ambitioner. Sacred Citadel har en helt annan infallsvinkel och är svenskutvecklat.

Det tredimensionella rollspelsformatet har fått lämna plats för en 2D-brawler.

Malmö-baserade #Southend har gjort sig kända för övercharmiga #Ilomilo (här vill jag också passa på att skicka ett shoutout till #Simogo-gänget). Citadel är tänkt att bli ett nedladdningsbart spel som knyter an till Sacred 3 på fler än ett plan. Här handlar det dock inte om ett spel i skuggan av #Blizzards senaste verk, om inspiration har tagit någonstans ifrån är det snarare klassiska speltitlar som #Golden Axe: sidscrollande party-action för flera spelare, upp till tre stycken samtidigt.

Ett Sacred av lättsamt snitt

Southend har dock packat sitt spel med mer djup än vad som vanligen återfinns i knappmosande dussintitlar, även om ingångstanken var att göra ett spel som är tillåtande och inbjudande snarare än smalt och svårt. De tre hjältar vi blir visade är av klassiskt snitt. En ranger beväpnad med pilbåge, som agerar understöd åt sällskapets tanks. En krigare som går i närstrid och äter skada så att karaktärerna på distans får andrum och tid att sikta. En shaman som bär runt på en stor trumma och ett par svintjocka flätor som luktar rökelse (får vi anta). Vapnen och utrustningen som hjältarna bär kommer kunna uppgraderas, och det går också att levla upp karaktärerna under resans gång.

Den vackra stilen gör Sacred Citadel skönt att vila ögonen på.

Citadel är onekligen en slags super-sizad marknadsföringskampanj för Sacred 3. Med det sagt är den lilla stund jag får med PS3-kontrollen i handen ganska underhållande. Klart är dock att det är ett betydligt lättsammare sätt att ta sig an den värld och den historia som Sacred-serien dras med. Om Sacred 3 till stor del handlar om att kombinera attacker i ett co-op-läge dess lillebror kanske spelet som plockas fram när lanet tar rökpaus och behöver något mer lättsmält. Det här visar sig inte minst när jag och mina två kompanjoner springer förbi en jättelik trädstock som är upphängd som en fälla på en av banorna. Det reslige krigaren svingar sin jätteklubba i en vid cirkel, råkar träffa stocken och sätter den i gungning. Både jag, som spelar som smidig och tillbakadragen bågskytt, och min shaman-polare träffas av den svängande stammen och går i golvet direkt.

Det jag får testa är kanske inget revolutionerande eller märkbart innovativit, men det levererar bra utifrån de förutsättningar som givits. En fristående prolog som dessutom har ett riktigt trevligt och tecknat utseende och erbjuder ett par timmar underhållande förfest-brawling. Och mer än så behöver det kanske inte vara.

Skicka en rättelse