När #Crytek släppte #Far Cry för drygt sex år sedan tog de en samlad bransch på sängen. Recensenter, tyckare och tänkare snubblade över varandra i sin iver att inte missa hypetåget. ”Snyggare än Gud!” ”Häftigare än Satan!” ”Smartare än han-den-där-killen-som-var-smart-och-hade-ett-bångstyrigt-galen-professor-hårsvall!” Så lät det.
En viss grad av prestationsångest var oundviklig. Förutom att vara fruktansvärt snygga så lyckades varken #Crysis eller #Crysis: Warhead möta de hårda krav spelarna nu ställer på Crytek. Och med det i åtanke kan man ju undra varför tyskarna pratat om att systemkraven för #Crysis 2 kommer vara lägre än för de två tidigare spelen. Har de gett upp på förhand? Avvecklat det toksexiga Söderhavet och dess förföriska bladverk till förmån för de enklare rektangulära former New Yorks storstadsdjungel erbjuder? Är de trötta på att förknippas med teknisk överlägsenhet? Har de hoppat på en rakare, mer generisk väg till framgång?
Crysis 2 inte lika snyggt som ettan, säger ni? Kolla in posen! Top Model nästa för jösse namn!
Det kan man ju så klart tycka. Eller så kan man ju tänka så här också: lägre systemkrav behöver inte betyda fulare spel. Och det behöver verkligen inte betyda att Crysis 2 blir ett dumt eller töntigt spel.
Halo + Modern Warfare = win
Faktum är att Crytek varit ganska smarta. De har assimilerat gamla #Timesplitters-utvecklaren #Free Radical Design och lämnat multiplayer-arbetet helt i deras händer. För oss som kärade ner oss i #Timesplitters 2 när det begav sig är det goda nyheter.
Så när jag får tillfälle att sätta mig ner i ett litet rum tillsammans med några av utvecklarna och spöa skiten ur dem så är det idel leenden som ackompanjerar de snabba striderna. Multiplayer-lägena är knappast något nytt, det är team deathmatch, fånga flaggan och herre på täppan som gäller än en gång. Men vad gör det när utförandet är så jäkla bra?
Folk vet hur man faller snyggt i Crysis 2.
Crysis 2 känns som en ohelig hybrid mellan Modern Warfare och Halo. Crytek gör heller ingen hemlighet av sina influenser, ranksystemet känner vilken CoD-spelare som helst igen direkt. Det finns 80 olika ranker, lite över 20 balla uppgraderingar till rustningen man använder samt mer än 20 olika vapen att nyttja. Här finns onekligen att göra för den mer nitiske gamern.
Själva striderna är snabba och fyllda av variation. De många skumma tilltag man kan använda sig av (och som, ja, påminner om Halo) borgar för förvånade utrop och uppskruvade skratt. Att kasta sig ut från ett tak och drämma ner med näven före i marken och chockdöda en krypskytt som har en kompis på kornet är en euforisk upplevelse.
Stjärtsparkande på Manhattan
Som bekant utspelar sig Crysis 2 på Manhattan, en fantastisk plats att befinna sig på i verkliga livet men något överutnyttjad i spelsammanhang. Det är lätt att få för sig att Crytek bara suttit och copypastat korridorer och gränder, det var i alla fall min första tanke när jag hörde talas om spelet. Och visst, det kan ju förvisso stämma – i single player. Multiplayer-banan jag testar imponerar dock enormt.
Den minst sagt flippade inramningen banan har kommer sig av att en gammal New York-byggnad kraschat in i en mer nybyggd dito. Detta har fuckat upp nivådesignen på ett mycket hälsosamt sätt – logik och sånt är helt bortkastat här. Till exempel kan jag skutta in genom ett fönster på åttiosjunde våningen och nästan snubbla över en kontorsstol samtidigt som jag ser en trädgård luta sig ner över kanten ovanför mig.
Det där är också en bra grej, Crytek har tänkt mycket på det vertikala spelandet. Varje våning i huset/husen känns olik den andra (takvåningen med sina växthus är därtill rent charmerande) och det är framförallt roligt att man ges möjligheten att lätt och ledigt skutta runt mellan våningarna, antingen med hopp värdiga Hulken själv eller genom att kunna ta tag i kanter och klättra upp, som i #Mirror's Edge.
Fajterna är snabba och smidiga och baserat på min snabba provspelning skulle jag inte ha några problem alls med att ge multiplayer-läget ett ”häftigt som...” och ett ”smart som...” redan på förhand. Hur det nu blir med själva huvudspelet är en annan femma och en som vi förhoppningsvis får tillfälle att plocka upp och detaljstudera inom en snar framtid.
