Racinglir kan det i min mening aldrig komma för många av, förutsatt att de håller måttet. Det inträffar inte det så ofta som jag önskar mig. När jag fick testa första Race Driver blev det lite av en besvikelse vad Codemasters hade gjort med spelet. Det var därför jag skyndade mig att öppna brevet innehållandes en förhandsversion av Toca Race Driver 3, klar till 75%.

Under inställningarna för spelet förvånades jag dock av att kunna välja något mer udda inställningar för upplösningen, där fanns förutom de vanliga inställningarna också några val som var i formatet 5:4 och 16:9 att välja. I övrigt var inte grafiken speciellt imponerande. När jag testade första Toca Race Driver blev jag mer imponerad av fartkänslan, framförallt av effekten av tunnelseende när det gick riktigt fort. Men inte i denna version, här såg istället gruset ut som fast cement (och betedde sig likadant) och wow-känslan uteblev.

Om vi börjar prata om fysiken blir jag snabbt påmind om att det fortfarande är ett arkadspel med lite smak av simulation. Underhållningsvärdet är fortfarande högt, men den som söker en Ultimate Racing Simulator, som deras slogan är, bör leta någon annanstans. Däremot har isbanan på gräset försvunnit här och styrningen svarar på ett mycket bättre sätt än förut. Men precis som förut är det enklare läget, Simulation, mycket enklare och mer underhållande. Pro-Simulation kan nog fortfarande inte sägas motsvara någon vidare simulation men riktigt riktigt svårt är det ändå. Man kommer inte överrens med fordonet helt enkelt.

I förra spelet klagade vi på känslan när man körde rally men jag tycker att den är riktigt skaplig här, även om jag bara kunde prova en folkrace-liknande bana av Hockenheim. Däremot var Classic-läget med de så kallade cigarrbilarna (som i princip hade cykelhjul) från 30-talet riktigt svårt, om det beror på det oerhört smala däcken de bilarna har eller om det var jag som inte kom överrens med bilen är svårt att säga, antagligen var det en blandning av de båda.

Innehållet är stort. Antalet bilar är så stort att både kungen och Jay Leno hade blivit avundsjuka, allt från formel 1, rally, klassiska, GTR-bilar samt TOCA-bilar. Och för att kunna använda dem finns det totalt 35 olika racingformer. Jag hade bara några enstaka race att välja i varje kategori men i fulla versionen var det riktigt många olika slags race med riktigt många bilar i varje. TOCA-klassen hade till exempel allt från Clio cup till V8 International Tour med sex ligor därmellan och ungefär i samma stil var det i alla kategorierna.

Inställningarna för bilarna har blivit riktigt många, med krängningshämmare, fjädring, downforce, toe in/toe out och camber-vinkel för att nämna några exempel men själva motorn går inte att meka med, något som saknas i många bilspel. Andra saker som är nya är däckslitage, däck- och motortemperatur samt bränsleförbrukning (som också påverkar vikten). Hur realistiskt det är ger jag dock inte mycket för, efter en provbränning av däck under ganska lång tid kunde jag ändå åka vidare utan några som helst problem. Antalet banor är höljt i dunkel då jag inte kunde se icke valbara alternativ. Under sin egna korkek kan man välja karriärläge eller bara ett enkelt race och utöver det finns också stöd för att spela över internet samt på nätverk, som sig bör i dessa dagar.

Som slutord kan jag säga att det hela är sig ganska likt från föregående två spel i serien men med mer innehåll. TOCA-delen är inte längre en central del av spelet, utan finns som en av ingredienserna. Codemasters är envisa med att kalla det den ultimata simulationen fast det aldrig varit det och det till synes aldrig kommer bli det. Vill ni ha simulation får ni leta någon annanstans men för lite arkadnöje med simulationdoft kan det här bli skoj när det väl släpps i februari 2006.

Skicka en rättelse