Medal of Honor

Vem bryr sig om killcam? Inte direkt så man använder det, den duger bra som den är.

Wow.. Jag tror faktiskt jag ska sluta titta på fz.se. Jag har läst många recensioner av spel och ibland hållit med och ibland inte. Det har funnits spel jag verkligen inte alls varit överens om och jag tror detta tar det över kanten. Så nu tänkte jag skriva en riktig recension som faktiskt beskriver spelet.

Medal of honor är ett skit spel. Det finns ingenting att hämta. Jag har precis lirat igenom spelet och lirat en mängd över internet. Ska man säga ett sanningensord så kan vi börja.

Direkt från start så börjar i en liten mörk stad, som "rookie", du har knappt ställt in kontrollerna, knappt fixat sensen ordentligt och du får ta täten i krigandet, din kompanjon är bara en gubbe som insisterar på att följa efter dig tills den punkt då en dörr kommer som han måste ställa sig bredvid för att du ska kunna sparka in. Direkt i denna start så är det många trångare utrymmen där AIn syns hur värdelös den är. Jag går in i ett rum, öppnar eld för att skjuta fiender där inne. AIn bestämmer sig för att ta skydd bakom en låda och går därför framför min eld, istället för att gå bakom mig som en vettig människa. Det är tur resten av spelet är i lite mer öppnare mark..

Till skillnad från att säga MW2, så skjuter AIn faktiskt folk i MoH. Problemet e bara att om antalet fiender är korn i ett saltkar så har de försökt dutta motståndare som i MW2 men tappat locket så all salt runnit ur. Det är bokstavlingen tusentals fiender på den extremt korta campaignen. Så även fast dina krigskamrater skjuter en gubbe då och då, så är det ingenting i jämförelse med antalet folk du möter.

MW2 är inte det bästa spelet på jorden, som jag tyckte knappt var hälften så bra som föregångarn. Men MoH är knappt en tredje del så bra som MW2 är.

Jag försökte lista ut vad spelskaparna försökte gå efter i spelet. MW2 är ju taget som ur en actionrulle, där hets och stress är hand i hand med att skjuta fiender där miljön ändras hela tiden.

Men i MoH så har man en betydligt långsammare tempo. Man går med sina kamrater i samma miljö, samma afganska berg. Som får en att tänka sig lite mer realism känsla. Men den tanken slogs i bitar när du ganska tidigt i spelet finner dig i ett hus med dina tre kamrater i ett hus med hundratals talibaner utanför. Så när väl räddningen kommer så finns det knappa decimetrar kvar på huset som en gång stod där. Visst är det mycket sånt i ett spel som MW2 också, men då sade dom också till sig själva; Helvete va mycket folk.

Och så fort spelet någon gång kom till någon form av större motstånd, så vare alltid "Our guns aren't enough it seems.. we need air support." och så vare att marchera vidare och skjuta hundra talibaner till.

Om jag inte visste bättre, så skulle jag nog kunna gissa att spelet e ett beställningsjobb från den amerikanska armén. Om ni sett GI Jane, så vet ni exakt vad jag menar. Där amerikanska armén glorifieras till oanade höjder för att visa hur bra dom är, för att toppa spelet med att du dödar tusentals talibaner. Löjligt....

Dessutom är spelet kort. Spelet e väl 4-5 timmar att spela igenom..

Ska man kommentera MP också. Eftersom MP delen av spelet är gjord av DICEs frostbite motor. Försvinner pronemode och luta sig. Du har färre vapen än MW2 och färre klasser än BC2. Där du har mindre kartor och färre tanks och inga helikoptrar. Men du har kvar den mest irriterande killstreak achievementen, mortar strike. Som inte bidrar till spelet alls förutom att du möjligen får en massa kills som poppar upp på din skärm. I MW2 bidrog ju sånt när man kunde styra dom själv... Att dö av en mortarstrike e ju som att dö av en snipercamper. Kul va?

Men men.. Man kan säkert lägga en del tid på detta. Jag tyckte MP var kul en stund, men kommer nog tycka det var lika tråkigt som SP efter 4-5 timmars spelande.

Så betyg:

0/5

+ Ljudet

- Storyn
- Miljöombytet
- Antalet vapen
- Försöka vara BC2 och MW2, men inte vara bättre än någon av dessa på nått sätt
- AIn
- GI Jane
- Kort
- Frostbite motorn i MP
- Liten omväxling

Jag skulle välja MW2 eller BC2 över MoH varje dag i veckan.

Jag kommer bara att skriva om SP-delen här då MP inte är aktuellt för mig. Jag har nu nästan kört klart spelet efter ca två dagars spelande. Vet inte timantal, men spelet är lite längre än jag hade befarat. Ganska likt MW2 där. I övrigt är spelen väldigt lika varandra, men i mina ögon vinner Medal of Honor några skalper och MW2 några. Jag kan börja med fördelarna för den andliga föregångaren MW2. Det har en skönare känsla i en del av vapnen. Vapnen känns nästan som en förlängning av handen i MW2. Vissa miljöer får man vandra runt lite mer fritt i och hela spelet kändes mer välpolerat än MoH.

Dock vinner MoH på två saker som för mig är oerhört viktiga och chansen att jag spelar om MoH är större. Dels gillade jag att MoH utspelar sig på en begränsad geografisk miljö, man är i samma land och samma plats hela spelet igenom. De få perspektivbytena som görs när man byter karaktär är oerhört snyggt gjorda och gör verkligen hela skillnaden.

Det andra är tempot. Då MW2 kändes som en stressad actionfilm upphöjd i tre, så tar Medal of Honor det lugnare och fokuserar mer på realism. Inte så att det blir trist någonsin, men det är inte riktigt lika hektiskt alltid. 413X nämnde en strid vid en stuga i en bergssluttning, där fienden rusar ner och demolerar stugan mer och mer tills nästan inget finns kvar. Jag upplevde den sekvensen precis tvärtom. Det blir lite av en boss-fight, och den utsatta känslan trängde sig på oerhört tydligt och jag tyckte att det svetsade samman "vårt gäng" oerhört mycket.

Och här ligger Medal of Honors absolut STÖRSTA styrka. Jag bryr mig om spelarna. Kanske inte så mycket om min egen karaktär som förblir rätt anonym, men om mina AI-styrda medkamrater. Det kändes oerhört hopplöst ett tag där i striden när det enda lilla skydd man hade försvann mer och mer. När räddningen väl kommer är jag beredd att ge mitt liv för dessa tidigare så ointressanta soldater och hela spelet lyfter på ett annat sätt.

Överlag gillar jag dock stealth-spelandet med Rabbit bäst. Några klagade på att det inte var fria banor, men det störde mig inte alls, då man i MW2 tydligt istället upplevde det som att det var helt stängda små rutor som man sprang runt i lite hur som helst, helt oberoende av övriga teamkamrater. I MoH är man så upptagen att följa de övriga och utföra deras orders att jag aldrig ens brydde mig om de osynliga väggarna här och där.

Tyvärr är SP alltför kort för att generera något superbetyg, men i övrigt ett väl utfört spel och det är väl värt 4/5. Hade det varit betydligt längre kanske det lutat åt toppbetyg.

Efter att kört igenom speelt på hard kan jag bara säga att jag gillade det skarpt. Och efter 25h MP-spelande så växer speelt mer och mer. Älskar Objective raid och Combat Mission.Så olika både i takitk och tempo.
4/5, för inget spel kan få högsta betyg: då måste det vara helt felfritt och om man gör det optimala spelet behövs ju (tyvärr) inga andra spel.