Brukar du spela om spel du älskar?
Jag spelar nästan bara stordrivna single player men där kan jag återgå och spela om flera gånger, gärna inför ett kommande nytt spel i serien. Samtliga AC-spel, GTA III-V-, Horizon-, Arkham-, Mass Effect-, samt Dishonoredspelen vad jag kommer på rätt rak arm.
Det bär mig emot att spela ond, om det finns moraliska val att ta, men för spelvärdet skulle försöker jag.
Inget blir någonsin bättre eller går över - du bara vänjer dig.
Absolut. Jag har en tradition att alltid spela American Mcgees Alice varje jul sedan det släpptes 2000. Tidigare spelade jag även Harry potter 1 på pc men har tappat bort skivan så funderar på att beställa en ny på tradera för att testa på nytt
Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |
Spelade om rätt så ofta när man var mindre och 80- och 90-talet, hade ju inte så många spel då. Vet inte hur många gånger jag har spelat igenom Mega Man 2, till exempel. Och det händer ibland att jag fortfarande gör det en kväll när jag känner mig nostalgisk.
Att jag spelar om nyare spel är rätt så ovanligt. Men så finns det vissa undantag, som första Dishonored som jag har spelat om 12 gånger eller så. Uppföljaren har spelats igenom flera gånger också.
Jag är katastrofalt dålig på att spela om stora öppna världs-spel. Assassin's Creed, Elder Scrolls osv. Om jag väl bestämmer mig för att spela något sådant spel igen, så tröttnar jag oftast inom en timme och spelar det inte mer. Dom verkar vara mer lockande i tanken än i utförandet.
Skyldig! Egentligen hinner jag inte, och egentligen "borde" jag spela något nytt. Ändå hamnar jag där med en av favoriterna – igen och igen. God of War (2018) spelade jag nyligen för tredje gången. Att plocka upp en favorit är ju ett säkert kort.
En Bamseponny av folket
Kör ofta om sp-klassiker, Doom 3 exempelvis är fantastiskt än idag och något jag återkommer till ofta. Lägger man bara på ett high-res mod så är det sjukt stämningsfullt än idag, verkligen före sin tid i mycket och gui interaktionen är unik än idag.
Dead Space är en annan pärla, och apropå är jag inne på andra omgången av Callisto Protocol(ps5). Rekommenderar att man bygger sig en egen uppfattning än kollar meta-critic och sånt som kan vara gravt missvisande och ensidigt.
Så jo, nog spelar man om mycket än idag. Det jag inte finner mig installera om är ju mp-spel som man lagt tusentals timmar i, typ bf2 osv. Sen vill man väl inte alltid förstöra nostaligen heller.
Jag har ALDRIG någonsin "varvat" ett spel som det hette på min tid, åter igen. Jag klarar inte av sådant, jag försöker gärna (Witcher 3, Cyberpunk, Skyrim etc) men jag kommer alltid till en punkt där jag tröttnar, för jag har redan gjort allt detta en gång innan. Vilket för mig betyder att jag spelar nya spel hela tiden, jag spelar HUNDRATALS nya spel om året, jag om någon borde bli recensent, nog för att 99% av alla spel jag testar refundas/avinstalleras inom 1-5 timmar. Fastnar väl för 1-3 singleplayer spel om året, större chans att jag fastnar för något som är online och competitive.
Jag gissar på att jag ligger topp 0.000001% i världen i spelade spel haha, för jag dyker på varenda beta, alpha och nytt spel som kommer ut, jag är starved på att hitta något som håller mig intresserad längre än några veckor haha.
Oftast inte men jag har märkt att spelen som oftast får mig att återvända och spela om de igen är isometriska spel. Diablo, Baldur's Gate, Fallout 2, Divinity osv.
Annars kanske Fallout 4 och Skyrim men blir oftast att jag bara moddar tills det går sönder, fixar så det fungerar, fortsätter modda tills det inte längre är spelbart och tillslut anser att jag haft mitt lilla roliga och avinstallerar utan att ha spelat något överhuvudtaget.
Jag spelar om gamla spel väldigt sällan nu för tiden, särskilt såna med story — jag spelar hellre något nytt som känns spännande. Men när det gått några år och jag glömt bort mycket av storyn och smådetaljerna i ett riktigt bra gammalt spel så kan det bli ny omspelning.
När det gäller spel som Slay the Spire och Dead Cells så blir det nya omgångar då och då. De är fantastiskt bra och känns liksom aldrig gamla, men de är förstås gjorda för att spelas om och om igen.
Spel som Stellaris etc kan man ju spela hur många gånger som helst. Men bortser man från sådana spel som jag kör om ofta så finns det absolut en stor mängd titlar jag spelar om. Jag har gamla konsoler uppe bara för det syftet.
Jag försöker hinna med att spela The Last Story sant Lost Odyssey varje år. Lost Odyssey är vad jag skulle kalla riktiga Final Fantasy 13. Originalskaparen av Final Fantasy lämnade Square för att bilda Mistwalker och stod då bakom dessa två spel bland annat.
Jag kör sedan om väldigt många ARPGs som Grim Dawn, Diablo 2 osv. Tactics spel som Front Mission och Tears to Tiara 2. Grid based dungeon crawlers som Eye of the beholder, Demon Gaze samt Wizardry 8.
Jag kör även om Persona spelen så snart man börjar glömma bort storyn lite.
Listan är längre. Det är en bidragande orsak till att min backlogg inte minskar i den takt den kunde
Otroligt sällan jag spelar om grejer, men jag har några enstaka favoriter från förr som jag brukar dra igenom nån gång kanske var femte år. Typ Monkey Island 1 och 2 och Simon the Sorcerer 1 och 2. Har även hänt att jag återvänt några varv till Fallout: New Vegas också.
Man har såklart klassiker som vägrar bli tråkiga..
C&C spelen, Twisted metal 2 :D, Diablo 2, wipeout, Timesplitters, Doom.. de hänger kvar med en och jag kommer mest sannolikt begravas med dem om en sidådär 55 - 60 år
Ser framför mig att min kista kommer vara en stor PS1 med en fungerande lucka som kyrkpersonalen bara behöver trycka på "open" så hörs ps1 startljudet
Fördjupar mig mest i favoriter. Som tidigare speedrunner har många titlar spelats igenom hundratals, i vissa fall tusentals ggr.
När jag var som mest aktiv 10st 100% runs på Mega man X en söndag till exempel, 50 varv på en vecka.
Det vill säga onormalt beteende...
Nu fastnar jag ofta i att ta t ex. Platinum trofén i mina spel.
Har egentligen bara spelat igenom några hundra olika spel. Hade fokus istället varit på kvantitét så hade jag kunnat lägga på en nolla lätt.
Tycker moderna spel håller hög klass och stor variation, därför blir oftare som "bara" testar ett spel. Eller bara spelar ett varv. Också för att syftet med spelandet har ändrats lite med tidens gång
Isåfall ska det vara co-op-spel med sambon, eller nåt jag spelade för länge sen och där man har glömt det mesta/där varje genomspelning kan bli annorlunda. Måste vara ett comfort food-spel som körs då jag inte vill lära mig nåt nytt utan vill kunna gå på autopilot.
Breath of the Wild skulle jag kunna tänka mig att köra igen snart, utforskarglädjen kan nog väckas på nytt än om man kanske minns några shrines och så, men där blir ju verkligen varje genomgång annorlunda. Mario Odyssey kan bli kul om några år. Binding of Isaac kan man alltid plocka upp nån kväll.
Men det är extremt sällan när man har en så fet backlog av nya, bra spel att gå igenom. Lixom ska jag spela Botw med 2:an runt hörnet, när jag kan spela nya Mario + Rabbids, Tunic eller Rogue Legacy 2, eller Ori-spelen som jag inte har spelat?
Drog precis hem Quake från prime gaming https://gaming.amazon.com/loot/quake?ingress=amzn&ref_=SM_Q01...
Och satan i gatan vilka nostalgitrippar man får, tror jag har nästan spelat klart episode 1.
Brukar även ibland installera gamla Doom spelen då och då och spela genom samt Road Rash till snes och det som kom senare till PC
Nej. Väldigt, väldigt sällan jag gör det. Finns så många andra upplevelser och handlingar jag istället kan ta mig an, istället för att mötas av samma saker varje gång. Med det sagt, jag har spelat om ett spel några gånger - Alan Wake. Ett av mina favoritspel. Även funderat på att göra det med Oxenfree, ett annat av mina favoriter.
Definitivt!
Metal Gear Solid 1-4.
Baldur’s Gate 1-2
Lineage 2
Diablo 2
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
