Peter Pluntky
Idag när jag kom tillbaka in i omklädningsrummet efter ett hårt träningspass stod det en herre vid skåpet bredvid mitt. Han stod vänd åt motsatt håll, men jag såg att det ju måste vara Peter Pluntky! Åh vad spännande, tänkte jag, Peter Pluntky här - bredvid mitt skåp! Ska jag säga något? Man kan ju inte be om autograf i ett omklädningsrum. Dessutom är jag så svensk, att jag inte skulle be om Peter Pluntkys autograf oavsett var jag träffade honom. Jo, kanske ändå. Men bara om situationen var den rätta, och han såg ut att vara på gott humör. Fast det är han nog alltid, Peter. Jag nöjde mig med att inte säga något, utan bara leva gott i vetskapen om att jag hade en toppen-"jag mötte lassie", på gång. Äntligen skulle jag kunna komma med något bättre än att jag en gång stått bakom Bengt Westerberg i glasskön på Globen. Peter Pluntky i omklädningsrummet är ju ljusår bättre! Kanske ingen Knut Knutsson i bussätet bredvid, förvisso, men ändå!
När jag kom fram till mitt skåp visade det sig dock att det inte alls var Peter Pluntky. Det var bara en vanlig tråkig gammal man. Typiskt alltså.
/Emil
P.S. Det är kul att säga Peter Pluntky