Att återskapa en klassiker (eller låta den vila?)
Ska de göra om gamla klassiker eller är det bäst att låta dem vila?
Remakes är onekligen på tapeten i hela underhållningsindustrin. Det görs covers av klassiska låtar, nya versioner av gamla filmer och, förstås, remakes av gamla spel. De behöver inte ens vara särskilt gamla. Generellt sett är jag mest positiv till remakes av spel, särskilt när spelet är lite äldre. Resident Evil 2 var över 20 år gammalt när remaken släpptes. Resident Evil 4 18 år. Det har hänt oerhört mycket med spelutvecklingen på två decennier.
När det stod klart att Bloober Team fått uppdraget att göra den efterlängtade remaken av Silent Hill 2 var det många som kände stor tveksamhet inför deras förmåga att leverera. Den polska studions senaste alster, The Medium, var en medelmåttig historia som kändes retro på ett dåligt vis. I en intervju i Rolling Stone ber studion oss att åtminstone ge dem en chans. Och det kan vi väl? Eller?
Det är ingen liten sak att ge sig på att återskapa en klassiker som Silent Hill 2. Det skulle kunna liknas vid ett självmordsuppdrag. Originalet är så älskat, så hyllat och så cementerat som skräckhistoriens stora mästerverk att man kanske helst borde låta det vara. Hur bra Bloober än lyckas kommer vissa fans att föredra originalet. Inte ens den mästerliga remaken av Resident Evil 4 gjorde alla nöjda.
En remake av ett klassiskt spel kräver en superfin balansgång mellan förmågan att å en sidan förnya och förbättra och å den andra bevara och hedra originalet. Det får inte avvika för mycket, men det måste samtidigt kännas relevant i vår moderna era.
Det är här Capcom har varit så briljanta sedan de släppte sin allra första remake av Resident Evil men framför allt, vill jag påstå, sedan de började göra moderna remakes i och med Resident Evil 2. Att fräscha upp texturer i en remaster är något helt annat än att bygga upp spelet från grunden igen utan att tappa originalets känsla. Det är, för att uttryckta det på fackspråk, skitsvårt.
Är det ibland bättre att låta klassikerna åldras i fred? Eller beror det helt och hållet på resultatet? Kan en dålig remake stänka ned originalet på något sätt?
Bättre att göra om sämre spel, men man förstår varför alla utvecklare enbart gör om redan omtyckta spel ...
Lite så är det ju. Begripligt, men samtidigt som du skriver skulle det ju finnas mer potential att verkliga förbättra ett spel som inte var så bra till att börja med.
Klipper in från Max Payne-tråden, är väl mer relevant här:
Grafiken har åldrats så extremt dåligt för spel från sent 90-tal till mitten av 00-talet. Innan det var det tidslöst (Super Mario Bros. 3, fortfarande fantastiskt snyggt), efter det fortfarande snyggt nog. Men just i den perioden är det inte många spel jag klarar spela för att det helt enkelt är för fult och äckligt.
Gör det bra är jag helt klart för en remake - eller en remaster snarare. Ska vara så nära originalet som möjligt men med nutida grafik.
Fantastisk remake: Blck Mesa. Remaken av Half-life 1. Perfekt mix av att vara trogen originalet med förbättrad grafik. Kom ju ut med source engine 16 år efter första spelet med source lanserades, så var ju ingen megagrafik, men source var den första motorn som lyckades göra grafiken tidlös. HL original, vidrigt att spela idag, HL2, inga som helst problem.
Grand Theft Auto: The Trilogy, GTA3, San Andreas, Vice City, fick ju ren skitkritik och trots de var mångas favoritspel så dog skriverierna efter en månad. De lyckades göra spelen fulare än originalen, med automatiserad upscaling.
Ska man göra en nyrelease ska man göra det riktigt, från grunden.
För min del så beror det mycket på vilket spelföretag som ger sig på remakes.
När Capcom gör Resi-remakes så är mina förhoppningar lika höga som taket, men om vi snackar Konami så bryr jag mig inte nämnvärt då deras rykte är nedsmutsat flera 100x om sedan lååååååååång tid tillbaka.
Dom bevisar gång på gång att dom inte kan göra någonting rätt. Förvisso är det ju Bloober som gör SH2R, men det hjälper inte heller då alla deras spel är lika mediokra som lättmjölk.
Remakes kan också vara lika bra som originalen även om de inte är perfekta.
Resident Evil 4 remaken har jag nog kört om lika många gånger (om inte fler?) som jag varvat originalet på 17 år.
Har det bra och tight gameplay så är jag nöjd, resten spelar mindre roll.
Det är långt ifrån perfekt (röstskådespel, regi, musik & lite annat kan kännas meh) , men j*vlar vilken gameloop dom fått till. Sitter som en smäck.
Har inget emot remakes, bara de spelas och upplevs som bra. Vi har alltid originalen att gå tillbaka till och numer finns det ju emulatorer som kan förfina upplevelsen ännu mer än vad den riktiga hårdvaran någonsin kunde.
Något jag skulle vilja se en remake på är Viglante 8-spelen. Det tragiska försöket som var Xbox Live Arcade versionen från 2008 ville man ju kräkas över, så en riktig remake på både ettan och tvåan vore roligt.
Är personligen inget fan av remakes, varken som koncept eller utfall. Tycker att väldigt mycket stagnerat i den kreativa sfären; filmer, serier och spel är en enda röra av remakes, reboots och spinoffs. Skulle jag gå in i en affär eller åka i en bil med någon som har radion igång slår det ofta mig hur stort antal nya låtar som samplat beats eller refränger från gamla godingar och de flesta trailers man ser skyltar tydligt med kända varumärken eller namn. Det känns som att det enorma utbudet och höga produktionskostnaderna får företag att dra sig för nytänk och fokusera på mer säkra kort vilket jag tycker är tråkigt.
Sen har jag väl aldrig riktigt spelat en remake som blåste mig av stolen. Eftersom jag är gammal nog att ha spelat t.ex. det första Resident Evil när det släpptes och sen vid respektive release har tagit mig igenom varje spel i serien redan har jag mina minnen kvar från dem och de innefattar så mycket mer än själva spelet; stämningen i det nedsläckta pojkrummet, de nu sedan länge försvunna kompisar man satt med i soffan och skrämde upp under spelens gång, diskussionerna om den senaste kvällens framsteg som ägde rum utanför klassrummen på rasterna o.s.v. Har köpt remakesen från RE2, RE3 och RE4 efter alla hyllningar men mest spelat dem lite pliktskyldigt. RE2 körde jag igenom en genomspelning med en av karaktärerna så jag vet inte om det räknas som "hela" spelet, RE3 körde jag inte klart, RE4 tog jag mig igenom en gång med en axelryckning som inte satte något större avtryck. Remaken av Dead Space, ett av mina favoritspel genom alla tider, tog jag inte ens mig igenom då den inte gav mig någonting när jag spelade mer än att jag nostalgiskt tänkte tillbaka på när jag spelade originalet.
Visst kan det vara trevligt för yngre människor som hört talas om de här gamla antika spelen och är nyfikna på dem. Genom remakes ges de en möjlighet att testa på en ofta mer polerad och lättillgänglig version av dem som är optimerad för dagens hårdvara. Om jag ska vara självisk? Meh, kom med något nytt istället..
Jag har inte spelat en remake som slår originalet. Resident Evil gillade jag inte. Tvåan var bra, men har inte samma känsla som originalet. Samma med RE4. FF7. Originalen spelar jag gärna om, känner inte så för nyversionerna. Silent Hill 2 vill jag inte ens spela. Inte Shadow of the Colossus heller.
Har inget emot remakes, det finns både bra remakes som System Shock och mindre bra remakes som Shadow of the Colossus där jag hellre spelar originalet eller remastern till PS3.
Men det största problemet med remakes är att i stort sett bara storsäljarna får remakes, och dom är jag oftast inte intresserad av (har till exempel inte spelat någon FF7 remake eller RE remake). Men skulle bli väldigt glad om Square-Enix gjorde en remake av något bortglömda Threads of Fate, till exempel. Även en remaster skulle göra mig väldigt glad, faktiskt.
Har inget emot remakes, det finns både bra remakes som System Shock och mindre bra remakes som Shadow of the Colossus där jag hellre spelar originalet eller remastern till PS3.
Men det största problemet med remakes är att i stort sett bara storsäljarna får remakes, och dom är jag oftast inte intresserad av (har till exempel inte spelat någon RE remake). Men skulle bli väldigt glad om Square-Enix gjorde en remake av något bortglömda Threads of Fate, till exempel. Även en remaster skulle göra mig väldigt glad, faktiskt.
Remasters gillar jag däremot. Som Tomb Raider I-III (trean kan kvitta), Quake, Ico & Shadow of the Colossus, Shin Megami Tensei 3, Shenmue 1 o 2, Dead Rising (dock inte ett dugg intresserad av Deluxe Remaster)
Det sämsta med remakes (förutom att de existerar) är att de är tröttsamma. Inte så roliga att spela. Saknar charmen och det unika som originalet har.
Jag fattar inte de som tycker att Resident Evil från 2002 är fantastiskt. Extragrejerna de la till var bara fåniga.
Silent Hill 2 vill jag inte ens spela, räckte att se gameplay så tappade jag lusten.
FF7 pajade helt
ett av spelhistoriens mest välkända ögonblick.
Den där bossen i Resident Evil 4...
Och så vidare.