För några dagar sedan publicerade vi en recension av 360-versionen av Need For Speed: Carbon och nu, kära läsare, är det dags för PC-versionen att gå under mikroskopet. Är den bara en simpel portning, eller är den ett omgjort mästerverk?

Vad är en bra och vad är en dålig portning? För det första kan jag förklara vad det innebär. För ett antal år sedan, när allt vi hade i konsolväg var åttabitars-Nintendon och Sega Megadrive existerade inte ens ordet, men i och med att PC:n ändrades från arbetsstation till nöjesmaskin och konsolerna blev kraftfulla kom någon på idén att det går att överföra spelen från konsol till PC och tvärt om. Detta blev mer av en regel än ett undantag när Microsoft släppte Xboxen - en PC på burk helt enkelt, nu gick det jättefint och enkelt att släppa två versioner av exakt samma spel, bara ändra på knapparna lite va? Nej, det kunde inte vara mer fel än så!

Multimedialt mästerverk

- eller bara en portning

En bra portning av ett spel ser till att både konsol- och PC-fans är nöjda. Om utvecklaren bara spenderar en vecka på att porta spelet till ett annat medium kommer resultatet bli dåligt. Menysystemen måste alltid anpassas till om användaren har mus och tangentbord eller en handkontroll. Spelar du med det senare ska inte finprecision (förutom med krypskyttegevär) och snabba vändningar finnas. Spelar du på PC ska du inte behöva påminnas att det är CTRL som trycks ner varje gång du vill plocka upp ett vapen, här ska allt memoreras efter en två minuter lång träningsbana.

Vad har nu detta att göra med Need For Speed: Carbon? Jo, EA bestämde sig tydligen för att spelet skulle säljas bäst till Xbox 360. PC-versionen är, som du kanske förstår, en ganska taskig portning. Menysystemet är ibland hemskt. På vissa ställen fungerar inte musen alls; det går att röra på den, men att klicka är förbjudet, här måste tangentbordet användas. På andra ställen fungerar inte tangentbordet alls, här måste du klicka med musen istället. Jobbigt och frustrerande ibland, men som tur var är det inte hela historien.

Roliga gatlopp

- men kanske lite för simpelt?

Allt om allt är faktiskt Need For Speed: Carbon ett roligt bilspel. Jag tappade helt bort tiden flera gånger och vad jag trodde var en halvtimma visade sig vara en till två timmar ibland. Likadant som Simon skriv i sin artikel fastnade jag för singelplayerkampanjen. Storyn drar in en i spelet och det är riktigt kul att åka runt i staden.

De som förväntar sig ett solitt bilspel med finjusteringar in i minsta detalj har nog valt fel spel. NFS: Carbon är, som de andra i serien, ett renodlat arkadspel som kanske gått överstyr i senaste versionen. Bilen kan du som vanligt krocka med hur mycket du vill, enda som skadas är din frisyr och lite av lacken. Inte heller behöver du reparera din bil mellan loppen, det ordnar sig automatiskt och helt gratis. En annan sak är finjustering av bilen, att trimma den är kanske lite för enkelt.
Det finns inte många valmöjligheter att ändra bilens prestanda. Först väljer du motor (original, street, pro eller racing) och sedan står du inför valet om du vill ha vridmoment, eller hästkrafter. Att sänka höjden på bilen, lägga till en kjol och kanske en spoiler där bak förändrar inget av körkänslan, det är bara där som penisförlängare - för om du är en street-racer måste du vara en riktigt tuff kille, eller hur?

Visuellt och audiellt är vad NFS: Carbon har som starka sidor (så är det väl för de flesta spel nu för tiden?) Grafiken är underbar, både i spelet och också de mellanliggande filmsekvenserna (som håller förhållandevis hög nivå). Samma sak med ljudet, motorerna brummar skönt och högt, och alla bilar har distinkta motorljud. Hade det bara handlat om grafik och ljud skulle NFS: Carbon vara en av de bästa bilspelen hittills, men tyvärr fungerar det inte så.

Ett liv efter singleplayer

- nätspel för fartdårar

När singelplayerkampanjen är avklarad finns det mycket annat att göra - utmaningar i de olika spelstilerna kan hålla en upptagen i antalet timmar, och framför allt multiplayerdelen går det att lägga många timmar på. Här får spelare bland annat leka polis och fartdåre, samt testa resten av spelstilarna mot andra personer. Det är väldigt roligt, men lagg och oväntade avslut kan komma när du minst vill det.

Ja, vad ska man säga om Need For Speed: Carbon? Det kan vara både ett fantastiskt roligt och ett fantastiskt frustrerande spel. Problemet ligger i det faktum att det är gjort till konsol men portats halvhjärtat till PC. Söker du realism och sitter redo med läderhandskar och en ratt för 3000 är det en nitlott redan där, NFS: Carbon spelas lika bra - eller nästan bättre - med tangenbord. Har du både PC och Xbox 360 - köp det till konsolen.

Testdator:

P4 3.1 GHz
1024 MB RAM
GeForce 6800 GT

Simons recension av NFS: Carbon på Xbox 360

Skicka en rättelse