De stora spelytorna begränsas även av enkelspåriga vägar och trigger-styrda händelser vilket ofta är negativt för så kallade taktiska förstapersonsskjutare. Allting är emellertid inte pest. Vissa banor är alldeles underbart utformade och en fröjd att titta på. Jag hade dock önskat mig en ökad variation på miljöerna då det mesta du traskar runt i är grådaskiga och söndersprängda stadsmiljöer. Var tog skogen, djungeln och den iskalla polarmiljön vägen?

Grafiken ja, den är inte det mest imponerande jag någonsin skådat men visst är den fin. Alltifrån röken från explosioner till karaktärerna är väldigt detaljerade och spektakulära. Även hörselsinnet får sig en smekning i form av en kaskad av väldånande och imponerande ljudeffekter. Ljud från vapensmatter och explosioner och annat örongodis låter precis som det ska.

Inför varje uppdrag bestyckar du dina mannar och dig själv med en uppsjö av moderna vapen av olika slag, alltifrån pistoler till automatkarbiner. Här får du även informationen om uppdraget och dess delmål. Röstskådespeleriet är lite si och så men mest bara irriterande. Munrörelserna, synkningen och kvalitén på datoranimationerna i genomgångsfasen är tyvärr horribla, nästan till den grad att man tror att det är 1995.

Nu till det viktigaste, nämligen spelkänslan och hur spelet verkligen fungerar. När det gäller dina rörelser känns de en aning stela och påminner lite grann om Armed Assault. Du kan antingen stå upp, huka eller ligga ned. Vad som passar bäst är egentligen en ren smaksak. Oftast är den idiotiska fiende-AI:n helt ovetande om din närvaro även om du springer som en tok med med dina militärkängor i högsta hugg. Fiender reagerar heller inte alltför ofta av att deras polare just fallit offer för dina kulor, trots att de befinner sig 50 meter från varandra. Å andra sidan kan de vara den absoluta motsatsen ibland, det vill säga pricksäkra som Wilhelm Tell och siare på samma gång.

Advanced Warfighter 2

- en taktisk shooter i fårakläder

Skjutandet kan ibland vara väldigt intensivt och adrenalinhöjande men blir efter ett tag väldigt lätt då en kula är ofta tillräckligt för att tillintetgöra dina motståndare. Å andra sidan kan kombinationen av obalanserad AI, alltför många fiender och idiotiska designval på banor göra att det ibland är frustrerande svårt. Att skjuta ned 25 bestyckade mexikaner är lätt som en plätt jämfört med att beordra dina mannar att ta skydd eller skjuta ned en helikopter.

Den inbyggda Gamespy-drivna serverbrowsern fungerar helt okej men saknar väsentliga funktioner som filter och andra viktiga egenskaper för att vara fulländad. Multiplayerupplevelsen i GRAW 2 låter 32 stycken spelare slåss i co-op eller deathmatch. Till en början trodde jag att onlineläget skulle vara en besvikelse men jag blev positivt överaskad. Co-op är det roligaste spelsättet där fyra spelare har möjlighet att lira igenom enspelarbanorna. Multiplayer är långt ifrån perfekt men kan vara oerhört underhållande att slöspela i brist på andra nöjen.

Mina intryck av GRINs Ghost Recon Advanced Warfighter 2 är överlag positiva. Den hjärndöda AI:n, de frustrerande designmissarna, bristen på taktiska element och höga systemkrav är allvarliga punkter som drar ned betyget. Bortser man dock från dessa tillkortakommanden har vi en utomordentligt snygg och välljudande shooter som är väldigt underhållande att spela. Nästa gång hoppas jag emellertid att GRIN är bättre på att att koka ihop alla ingredienser på ett bättre sätt. Imponerande fysik, stora spelytor, taktiska element, ett funktionellt kontrollsystem och ett vackert utseende måste kunna pusslas ihop på ett bättre sätt. Betyget blir tre och en halv FZ-loggor av fem möjliga.

Testdator:

Intel Core 2 Duo E6700
Asus Extreme GeForce 8800 GTX 768 MB
2 GB RAM Corsair TWIN2X 6400C4 DDR2
Windows Vista
Soundblaster X-Fi