Dagens skörd av Playstation Move-titlar är en färgsprakande chockblandning av catwalks, filminspelningar och musikquiz. Dessutom bedömer vi en bekant sångfågel som har tagit sina första staplande danssteg.

#Buzz kör med falsk marknadsföring. På boxen står det klart och tydligt att du kan spela med buzzers eller Move. Vad de glömmer att nämna är att med det senare kan du enbart ta del av ett spelläge. Jag har inga buzzers och går alltså miste om Buzz Classic, Buzz Online, MyBuzz, Quickfire Buzz och så vidare. Jag förväntas acceptera Move-quizet och enbart det.

[video=6487]

Visst, det är inget större fel på frågorna men det känns inte så lite krystat att jag svarar på frågorna genom att min Move-stav förvandlas till en nål och för att få poäng ska jag panga ballonger. Vad hände med enkelheten? Ibland krånglar de till det lite extra genom att omvandla staven till en magnet eller en pistol. Och det enda jag vill är att svara på musikfrågor. En ”kul” detalj är att det mellan varje spelomgång visas ett foto som visar hur skojigt jag har när jag prickar ballonger. Behöver jag säga att jag ser totalt nollställd ut?

[score=1;l]

Att en railshooter är som gjuten för Playstation Move kommer inte som någon överraskning. #The Shoot har på papperet också alla viktiga beståndsdelar. Grundidén är att du ska medverka i en rad olika filminspelningar och skjuta dig igenom samtliga (”let’s shoot a movie”, blir något fyndigare på engelska).

[video=6490]

Här finns bland annat vilda västern, skräcklandskap och en nutida stad kryddad med en robotinvasion. Skjut skurkarna, undvik att träffa de vackra flickorna och lås upp specialattacker som slow motion, jordbävning (döda alla på en gång!) och den livsfarliga kulsprutan. Det som tar kål spelglädjen är den alldeles för tröga kontrollen. Att ställa in siktet är en seg historia och i ett spel där grundpremissen handlar om att sikta blir det ett kritiskt problem som sänker hela upplevelsen.

[score=2;l]

Här har vi något så unikt som en strålande idé och ett alldeles strålande genomförande. #TV Superstars riktar sig till ”syns du inte finns du inte”-generationen. Målet är att skaffa dig 15 minuters kändisskap och för att nå dit kan du medverka i lättsmälta varianter av Top Model, Gladiatorerna och Äntligen hemma. Och det är ta mig tusan mycket roligare än det låter.

[video=5561]

Som modell stylar du dig, sköter sminket och dominerar (förhoppningsvis) catwalken i Paris. En gladiator förväntas kunna klara fysiska prövningar i stil med att skjuta ner jätterobotar med en kanon. Kanonkulan? Du, så klart. Och genom att vrida runt kontrollen ska du matcha måltavlornas mönster (tänk pinsamma japanska shower, så förstår du nog).Du kan också leka Martin Timell och bygga, måla och inreda för glatta livet. Beroende på hur gott handlag du har med Move desto mer poäng får du. Poäng är lika med kändisskap och kändisskap är lika med lycka. Det här är casual när det är som bäst. Lite mer innehåll hade uppskattats, men jag är ganska nöjd ändå. Jag fick ju mina 15 minuter i rampljuset.

[score=3;l]

Jag tänker vara direkt orättvis och bortse från den skrålande sångdelen i SingStar Dance. Trots allt har den blivit stött och blötts tusentals gånger sedan 2004. Den diskussionen lämnar jag därhän. Däremot tänker jag sätta tonen för dansläget och det är ingen lovsång från min sida.

[video=6488]

Först och främst förutsätter spelet att du och jag kan danserna riktigt bra för att ens ha en chans. Rörelserna är många, ryckiga och tempot alldeles för högt. Och inte ens när jag sätter stegen halvdant känner jag mig särskilt nöjd. Enligt spelet är jag fläckfri men den som har sett mig släppa loss vet att min dans inte är synonymt med perfektion – långt därifrån. Därför känns det som ett hån när jag får veta hur ”snyggt” och ”bra” det är. Oprecist är bara förnamnet. SingStar bör hålla sig till området det behärskar och lämna det schyssta gunget till Kinect.

[score=1;l]