Framtiden är rostbrun...

När Westwoods anrika RTS-serie Command & Conquer gör sin debut till Xbox 360 torde hörnstenarna redan vara välbekanta för de flesta. Bakom spelets tre nyckelinslag - resurshantering, forskningsarbete och ändlös produktion av militära enheter - berättar utvecklaren Electronic Arts för tredje gången i ordningen historien om hur terroristorganisationen Nod gör tillvaron plågsam för försvarsalliansen GDI. I vanlig ordning för filmsekvenser med riktiga skådespelare handlingen framåt - och i vanlig ordning handlar det om att hitta nya invändningar för basexpansion, försvar och en slutgiltig offensiv där fiendesidans bas skall jämnas med marken. Eller?

Nej - faktum är att Tiberium Wars gör en ansats till att frångå den gängse ordningen som på ett tröttsamt sätt präglar merparten av alla RTS-spel som produceras. Även om uppdragen i spelets omfattande enspelarkampanj undantagslöst handlar om att dominera stridsområdet har Electronic Arts med hjälp av små sidouppdrag - ofta valfria - mot alla odds lyckats introducera viss variation i speldynamiken. Att eventuella bonusmål därtill ofta introduceras under ett pågående uppdrag är också sympatiskt - slagfältet blir onekligen både mer levande och intressant när alla förutsättningar från början inte är kända.

Intensiva strider

- halvklumpig handkontroll till trots

Upplägget till trots är det tydligt att genren nått en viss mognad. Även om förväntningarna på Tiberium Wars varit hissade i topp överraskar inte Electronic Arts på något egentligt vis. Visst - en tredje (spelbar) fraktion kan anses vara en smärre revolution för Command & Conquer som spelvärld men knappast för spelbranschen som helhet. Å andra sidan vet Electronic Arts vid det här laget väl vad konsumenterna förväntar sig - vilket samtidigt är ett hinder för några egentliga utsvävningar. Ser man till de nyheter som spelet erbjuder handlar det uteslutande om enstaka detaljer. Tiberium Wars är uppbyggt på en modifierad variant av den erkänt kompetenta spelmotorn SAGE (använd i bland annat Battle for Middle-earth och föregångaren Command & Conquer: Generals). Således handlar det om en fullt 3D-renderad spelvärld där det mesta kan skjutas, bombas och köras sönder på ett tämligen övertygande vis.

I kombination med den godispåse med sprängkraft de olika stridsfraktionerna erbjuder

"... det mesta kan skjutas, bombas och köras sönder på ett tämligen övertygande vis"

(dubbelpipiga stridsvagnar, mobilt artilleri på två ben, satellitburna jonkanoner och en uppsjö andra vapen) fångar Tiberium Wars redan från första minut känslan av framtida krigssituationer. I jämförelse med den hyllade RTS-kollegan Starcraft ligger fokus snarare på ren eldgivning än forskning - faktum är att enheterna med få undantag varken kan eller behöver uppgraderas. Eldkraften finns där ändå - om än i stigande omfattning i takt med att kampanjläget låser upp allt fler disponibla fordon.

På samma sätt som FPS-spel allmänt anses göra sig bäst på en pc med mus är frågan om hur väl Tiberium Wars fungerar med 360:ns handkontroll motiverad. Det korta svaret är att det går anständigt. Visst - i jämförelse med den oöverträffade precision ett pekdon erbjuder är en joypad hopplöst klumpig. Att snabbt gruppera ett antal enheter för att därefter skicka iväg dem till olika delar på kartan låter sig inte göras i en handvändning. Ändå gör kontrollen ett hyggligt jobb - med hjälp av en lättillgänglig rullista kan man förhållandevis smidigt komma åt de vanligaste momenten (konstruktion av byggnader och enheter, specialvapen med mera) utan att först behöva hitta och markera den byggnad som annars är associerad med det man vill göra. Med andra ord - Tiberium Wars löser gränssnittsfrågan på ett godkänt vis. Trots det blir spelsättet mera lättvindigt när man aldrig kan iscensätta mer komplicerade strategier. Trist - men sannolikt också en inbyggd begränsning i alla sorters joypads.

Välgjord strategi

- om än med få överraskningar

... och kopparärgad

Tillsammans med ett ambitiöst flerspelarläge (stöd för webbkameran Xbox Live Vision samt fem olika spelsätt - därbland klassiska Capture the Flag) och möjlighet till så kallad skirmish (ett datorsimulerat flerspelarläge) är Tiberium Wars ett spel jag har svårt att inte tycka om - trots att jag kanske inte borde göra det. Electronic Arts utvecklare i Los Angeles slår an samma strängar man gjort så många gånger förut - men man gör det på ett sådant raffinerat sätt att jag har haft svårt att lägga spelet ifrån mig utan vidare. Trots att de riktiga överraskningarna uteblir och trots att man inte för RTS-genren framåt är Tiberium Wars med sitt utpräglat krigiska och actionbetonade tema ändå en titel som sticker ut.

Med det sagt kan jag ändå inte förbehållslöst förorda 360-ägare att panga spargrisen utan eftertanke. Spelet finns trots allt redan utgivet till pc - då med den uppenbara fördelen att kunna använda mus. Om du prompt skall smiska Kanes svartmuskiga busar på konsol är Command & Conquer 3: Tiberium Wars i sin 360-utgåva inget dåligt köp. Tvärtom - trots ett förutsägbart och traditionellt RTS-upplägg visar Electronic Arts att genren fortfarande kan plocka poäng på den tillfredsställande känslan av att se tio Mammoth Mk 2-stridsvagnar förvandla fiendebasen till en grushög.

Fotnot: Tiberium Wars är släppt i butik. En demoversion finns att hämta från Microsofts nätverkstjänst Xbox Live.