För bara ett par veckor sedan testade jag Microsofts Starlancer (se recensionen), ett spel som trots sin perfektion (eller snarare på grund av den) var farligt nära gränsen till urtråkighet.

Tachyon kan knappast ståta med filmsekvenser i Hollywood-stil - däremot har det är känsla och närvaro så det räcker och blir över. Och dessutom är möjligheterna att spela mot andra via Internet betydligt bättre tillvaratagna här - eller vad sägs om att kunna ge sig in i spejs-deathmatch med 120 spelare? Mer om detta senare, let's börja från början ska vi?

Rymden är platt?

Kanske inte riktigt, men i den framtid där Tachyon utspelar sig har det blivit möjligt att ta sig snabbt och lätt mellan olika delar av rymden via ett fiffigt system av konstgjorda "maskhål". Man tar sitt skepp, aktiverar ett maskhål i närheten, kör igenom - och vips hamnar man utanför Venus eller vart man nu skulle. Suveränt, även om det krävs att man lär sig de vanligaste rutterna. (Det finns inbyggda kartor på rymdstationerna om man behöver konsultation.)

I denna framtid av interställär kommunikation och kolonisation har Novalogic förlagt historien bakom Tachyon. Civilisationen på 2300-talet når långt utanför solsystemets gränser, och vissa delar av rymden är långtifrån sådana att man bör bege sig till på semester (om man inte är tungt beväpnad).

Ett av dessa mindre ansedda områden kallas The Fringe ("randen" på svenska) och är som namnet antyder den yttersta utposten mot det stora vacuumet. Det är ett samlingsnamn för ett antal löst sammanhållna regioner, bebodda av terrorister, pirater, smugglare, pärmbärare, krigsherrar och diverse legosoldater som gör allt för pengar. Till denna del av rymden kommer huvudpersonen Jake Logan efter att ha blivit oskyldigt anklagad för att ha vållat en explosion på en rymstation - deporterad från de mer civiliserade delarna av rymden.

Smuggla och kör

Turligt nog är man inte alldeles hjälplös i denna nya värld - efter en lång karriär som stridsflygare, är Jake Logans tjänster mer än efterfrågade. Ena dagen betalar någon bisarrt höga summor bara för att man levererar ett paket till en mottagare några planeter bort, den andra eskorterar man fraktskepp genom en pirattät rymdrutt.

Och har man lust, går det även att ta värvning hos en av två gigantiska företagskonglomerat som vid denna tid är de två dominerande maktcentrumen i den bebodda rymden. Och natruligtvis bedriver de krig mot varann.

Det saknas aldrig roliga uppdrag att ge sig av på, något som gör Tachyon till ett mycket underhållande spel - även om det tar slut ganska snabbt.

Får det vara en liten missil, hr Logan?

Handen på hjärtat, vad vore ett rymd-pangpang utan 300 skeppsmodeller och 10 gånger fler vapen att bestycka dem med? Visst, detta finns förstås också i Tachyon (nåja, fem olika skepp finns det i alla fall), och det spelar också en viss roll för uppdragens framgång att man väljer rätt kärra. Visst är det bra att ha ett litet och snabbt skepp vid täta närstrider, däremot är man ganska rökt utan tjockt pansar och tunga missiler om man ska slå ut stora fiendekryssare.

Eftersom man spelar rollen som konsultande pilot, måste dock all utrustning och alla omkostnader betalas ur egen ficka - så den där praktiska kärnvapenmissilen dröjer det innan man har råd att installera kan jag meddela.

Många av de vapen som går att köpa till är dock av karaktären att de vid en första anblick verkar hur elajta som helst, men egentligen är totalt värdo. Ta "sappern" till exempel - den appliceras på fiendeskeppet, tömmer det på energi och detonerar sedan. Boom! Problemet är bara att nånsin komma så nära ett fientligt skepp utan att bli skjuten i småsmulor - och till råga på allt är alla vanliga vapen ur funktion så länge man har laddat sappern. I 99 procent av fallen är det den gamla hederliga lasern som åker fram.

Skeppen går att konfigurera till viss del även under strid. Det går att styra över extra energi till sköldar, om man hamnar i situationer där detta är viktigt, medan allt kan läggas på motor och efterbrännkammare om det gäller att komma iväg illa kvickt.

Ett minus här är konfigurationen. Det finns en oändlig massa tangentkommandon som skulle vara så bra att ha nära tillhands på sin joystick. Men trots att min (MS Sidewinder Force Feedback) är en av de vanligate på marknaden, finns det egentligen inga knappar som stöds. Dåligt. Att lägga sekundärattack, gasreglage och olika vyer på joystick-knapparna borde vara naturligt.

I rymden kan ingen se dig slajda...

Till skillnad från andra rymd-shooters, har Novalogic försökt få till en känsla av att skeppen rör sig i en miljö utan atmosfär. Det innebär att det tar tid att bromsa, svänga och göra undanmanövrer. Nyckeln till framgång är istället att lära sig hålla ner "slide"-tangenten vid rätt tillfälle. På detta sätt kan man röra sig åt ett håll samtidigt som man attackerar i en helt annan riktning. (Och när man släpper slide-knappen rör sig skeppet i den nya riktningen.) Mycket kul, och en välkommen förändring gentemot de vanliga rymdsimmarna som i princip funkar som flygsimulatorer hela bunten?

Detta blir extra tydligt när man ger sig ut och spelar Tachyon på NovaWorld, som är den dedikerade Internettjänsten för spelet. Här kan hundratals Tachyon-piloter samlas och spela mot varann - och de som inte lärt sig använda "slide" brukar oftast blir rätt sönderskjutna.

NovaWorld-servern fungerar faktiskt väldigt bra, med tanke på att den ligger borta i Kalifornien. Jag har spelat ett flertal gånger under ?prime time? på nätet och ändå haft hyfsade pingtider mellan 200 och 300 (som räcker mer än väl för att spela Tachyon). Då ska dock sägas att det aldrig varit inne fler än 15-20 personer samtidigt, hur spelet uppför sig med 120 anslutna klienter kan man bara spekulera i.

Det går förstås att köra vanlig deathmatch, men det absolut roligaste spelsättet är det som kallas Base Wars. Här går det ut på att två lag ska försöka ta över varandras rymdbaser. Varje gång laget hämtar hem kristaller från fiendebasen ökar dess "tech level" och man får tillgång till bättre vapen. Hur kul som helst.

Livet går sin gilla gång

Grafiskt är kanske inte Tachyon det allra mest avancerade som jag sett; det saknar de renderade objekten som t ex Starlancer är fullt av, och det finns inga avancerade filmsekvenser på samma sätt som i det förra. Här får man mer känslan av att det är 3D-objekt som svävar förbi, även om de är ganska detaljerade. Vad de saknar i detaljrikedom tar de dock igen i STORLEK. Jag har aldrig spelat ett spel där det varit en sådan enorm skillnad i skala på de olika strukturerna - vissa rymdstationer är verkligen gigantiska och det är dessutom mycket stor variation på dem beroende på vart i rymden man befinner sig. Och ofta är det faktiskt ganska vackert.

Vad Novalogic också har lyckats väl med är konststycket att skapa en värld, där det pågår mänskliga aktiviteter runt om en även när man inte själv är involverad i något uppdrag. Fraktskepp tuffar stilla fram mellan planeterna, pirater slår till när man minst anar det, och i bakgrunden sker de stora politiska skeendena - vilka man kan följa på TV-apparaterna hemma på rymdbasen. Världen sköter sig alltså ganska bra utan Jake Logans deltagande.

Slutsatsen är att Tachyon är ett av de roligaste spel i den här genren som jag har ägnat mig åt på flera år. Det är nästa lite så att man får Elite-vibbar.