Tester

Tom Clancy - författaren som gjorde succé med kalla kriget-relaterade romaner - har på senare år låtit sitt namn pryda ett antal speltitlar i soldatsimulatorgenren. Det började med 1998 års Rainbow Six och nu när seriens tredje del landar kan den gode pennviftaren förstås inte låta bli att återigen figurera i titeln. Om han bidragit till spelet är oklart men detta är faktiskt ointressant, Tom Clancy´s Rainbow Six 3: Raven Shield står stadigt på egna ben.

Tio år har gått sedan USA gick in i Somalia för att återupprätta lag och ordning i det
sönderskjutna landet. Ett av USA:s främsta mål i Operation Restore Hope, som hela operationen kallades, var att gripa den somaliska krigsherren Aidid som tjuvat åt sig matleveranser från Röda Korset och andra hjälporganisationer. I en operation där amerikanska Ranger- och Delta Force-specialstyrkor skulle gripa några av Aidids närmaste män gick det mesta snett. Efter luftlandsättningen med helikopter i Somalias huvudstad, Mogadishu, blev två Black Hawk-helikoptrar nedskjutna. Hundratals somalier gick då till angrepp, beväpnade med Kalashnikovs och RPG7-raketgevär, mot de amerikanska specialstyrkorna. Resultatet av detta inferno: 18 amerikaner döda och hundratals döda somalier.

Svärmar av bilar och banor hämtade från verklighetens racingcirkus, en story om en ung racingförares karriär och, givetvis, vackra damer i tajta kläder på startplattan - där har ni några av säljargumenten för ToCA Race Driver, Codemasters nya lockrop till de som går igång på bucklad plåt och doften av bensin och bränt gummi.

Oväntat tidigt efter det att WarCraft III nådde butikshyllorna annonserade Blizzard att de snart skulle komma att släppa en expansion. Precis som de gjort till alla sina spel ända sedan det första WarCraft-spelet. Expansionen går under tilläggsnamnet The Frozen Throne och innehåller inte helt oväntat nya miljöer, enheter och funktioner.

Den verklige Christofer Columbus liv var inte så glamoröst som man kan tro, utan kantat av tragik, intriger och maktspel. Vid sin död hade den genuanske upptäcksresanden såväl blivit fängslad som "upptäckt" Amerika. Santa Marias kapten banade väg för en våg av upptäckarresor i början av 1500-talet. Kolonisation, skövling, uppror och inbördeskrig, indianer och tepartyt i Boston – alla ypperliga ingredienser för ett RTS, inte sant? Det tyckte ukrainska GSC Gameworld också, så de matade in ovanstående faktorer och ut kom, med hjälp av CDV, American Conquest – Three Centuries of War.

Så har det äntligen hänt, den mest efterlängtade uppföljaren i flygsimulatorvärlden har släppts!
Efter drygt ett års väntetid och framskjutningar av releasedatum har nu det ryska 1C/Maddox med Oleg Maddox i spetsen släppt uppföljaren till deras tidigare succé "IL-2 Sturmovik". Mina damer och herrar, det är äntligen dags för: "IL-2 Sturmovik: Forgotten Battles".

Jag fullkomligt älskar rymdspel, speciellt den här typen av actionbetonade simulatorer. Jag har skjutit mig genom Wing Commander-serien. Nött ut joysticks på X-wing och Tie-fighter. Tagit mig igenom sömnlösa nätter med Tachyon the fringe och Independence war. På senaste tiden har det tyvärr varit lite torka på spelhyllorna för oss som hellre spakar en tie-bombare än en f-14 tomcat. Så att säga att det kliade i fingrarna för att få sätta tänderna i Freelancer är en kraftig underdrift.

Filmen Blade Runner har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. När Westwood släppte ett spel med samma namn var det rena julafton för mig. De hade lyckats fånga allt det som gör Blade Runner så speciell. Det är ett tag sedan ett riktigt bra peka-och-klicka-äventyrsspel släpptes. Post Mortem som utvecklats av franska Microïds är bland de senaste äventyrsspelen som släppts till PC.

Av någon anledning var mina förhoppningar på Praetorians väldigt låga till en början. Även om jag alltid uppskattar spel som utspelas under romartiden så såg det helt enkelt ut som ytterligare ett av de många RTS-spelen som absolut inte har något nytt att tillföra genren. Men till min stora glädje blev det här inte ännu ett spel man var tvungen att traggla sig igenom för att sedan skriva om hur dåligt det var. Även om Praetorians inte är någon revolution inom genren är det i grunden välgjort och har flera unika inslag.

Rundbaneracing - av vissa betraktat som den ultimata tristessen, av andra hyllat för intensiteten och skicklighetskraven. NASCAR-sporten utövas till största delen på dessa både hyllade och hånade banor och Papyrus senaste utgåva lockar med små men intressanta nyheter. Är de tillräckligt bra för att än en gång kränga på sig racingoverallen och oförskräckt försöka bemästra klassiska banor i 300 blås?