Haze

På E3-mässan i Los Angels 2006 berättade Ubisoft att ett nytt spel vid namn Haze var på g. Free Radical, utvecklare av bland annat #TimeSplitters, ligger bakom spelet och tanken var att släppa den nya titeln till PC, Xbox 360 och Playstation 3. Sedan tillkännagivandet har spelet omgetts av hype och likt många andra stora titlar har det fått mycket täckning i medierna.

Under 2007 meddelades den första förseningen och att spelet blivit PS3-exklusivt. Efter ett år av ytterligare förseningar har vi äntligen Haze i våra händer. Lever spelet upp till hypen? Erbjuder det något som kompenserar för förseningarna? Svaret är nej - inte på långa vägar. Haze blandar en tunn handling med en medioker kampanj och ett obalanserat flerspelarläge. Men innan vi fortsätter klagosången - lite historia och handling.

Armén AB

- Droger och konsultkrigare framtidens melodi

Året är 2043 och privatiseringen av armén är fullständig. Den styrs nu helt av ett fåtal större organisationer. Mantel Corporation, vapentillverkarnas motsvarighet till Microsoft, har arbetat fram ett prestationsförbättrande tillskott (läs: drog) som de kallar nectar. Med nectar i blodet blir du den ultimata soldaten. Fiender lyser, du springer snabbt, din kropp reparerar sig själv och du kan bita mer bly än de flesta.

I kampanjen antar du rollen som en ung man vid namn Shane Carpenter. Likt många andra i sin ålder har han tröttnat på världens orättvisa och hemskheter. För att ändra situationen väljer han av någon anledning att gå med i armén. Mantel blir det självklara valet med sina avancerade vapen, fordon och droge... tillskott.

Med nectar i blodet blir du den ultimata soldaten.

Din karriär börjar när du landsätts i ett icke namngivet sydamerikanskt land. Tillsammans med din squad skall ni hitta och förgöra en rebellgrupp kallad Promise Hand. Ditt huvudsakliga mål i kampanjens första del är att tillfångata en man vid namn Skin Coat, ledaren för Promise Hand. När du äntligen lyckas med detta, ungefär halvvägs genom spelet, förändras spelsituationen genom en intressant handlingstvist - Skin Coat övertalar dig att byta sida.

Kampanjen kan du välja att antingen kämpa dig igenom själv eller kooperativt tillsammans med ett gäng polare över antingen lokalt nätverk eller internet. Detta är utan tvekan en välkommen funktion och något vi ser alldeles för sällan. Svårighetsgraden varierar från lätt till väldigt svår, där det sistnämnda endast finns tillgängligt efter en vända genom spelet. Skillnaden mellan svårighetsgraderna är märkbar, fast endast i det avseende att du tål mindre. Motståndarna är fortfarande lika dumma och dina kamrater (datorspelarna) har fortfarande ingenting emot att vandra in framför ditt vapen. Stundvis är Haze riktigt fett, det skall erkännas, men långt ifrån tillräckligt ofta. En halvduktig spelare bör på normal svårighetsgrad kunna spela igenom det på ungefär fem, sex timmar och detta måste anses vara i kortaste laget.

Kortfattat

- Onlinedelen kompenserar för snål kampanj

Flerspelarläget är indelat i två huvudkategorier: rankade och orankade omgångar. I vanlig ordning ingår det så kallade skirmish-läget där servern hittar en omgång åt dig vilket är ett enkelt sätt att snabbt börja spela. Online-läget har också vanlig deathmatch, team deathmatch och assault. Det sistnämnda är antagligen det spelsätt de flesta kommer fastna vid. Här möter troopers och rebels varandra och varje sida har sina egna specifika mål att försöka uppnå. Kanske skall du eskortera en rebelledare (Skin Coat) från ena sidan till den andra, eller skydda din nectar i en grotta.

Sidorna har olika egenskaper och skickligheter. Mantel har sitt nectar samtidigt som rebellerna kan spela döda (en löjligt bra egenskap) eller slänga sig i olika riktningar (vilket även den är lite för bra). På vapenfronten, som för övrigt är densamma på båda sidor, väljer du bland annat mellan hagel, raketgevär och automatkarbiner. Det noterades att online valde många snipergevären som har en oerhörd zoomlängd, på gränsen till löjligt lång. Handgranter ingår också i arsenalen. Rebellerna kan från varje dödad trooper (Mantel) plocka bort deras nectarkapsel. Denna tejpas fast på en vanlig grantat för att skapa en nectarbomb. Kombinationen kan användas för att slå ut Mantel-soldater som då direkt överdoserar på nectar och glatt börjar skjuta omkring sig, även på sina egna om de råkar stå i vägen.

... att inte prestera bättre än vad som gjordes för tre år sedan är föga imponerade

Likt många andra spel har Haze fordon. Frågan är om dessa egentligen förbättrar spelupplevelsen överhuvudtaget. Det känns som om de endast existerar för att spelet förväntas innehålla fordon. Styrkänslan saknas, motorljudet passar inte in och urvalet är tanigt, endast tre stycken. Lyckligtvis kommer du inte att spendera många minuter i dem och när du väl gör det handlar det endast om att köra så snabbt som möjligt och svänga vid rätt tillfälle. I flerspelareläget är det på vissa kartor mycket enklare att använda ett fordon för att döda dina motspelare än att skjuta dem.

Outnyttjade resurser

- Haze hade kunnat vara mycket mer

Spelutveckling idag fokuserar en hel del på grafik och det finns utan tvekan spel som ger upphov till tappade hakor. Haze måste däremot sägas vara något av en besvikelse. Med tanke på den kraft som återfinns i PS3:an är det svårt att föreställa sig att spelet utnyttjar den. Okej, grafik är inte allt, men att inte prestera bättre än vad som gjordes för tre år sedan är föga imponerade. Detsamma gäller avsaknaden av detaljer. Aha-upplevelser existerar inte överhuvudtaget. Explosioner och andra "pixel"-effekter är allt annat än moderna. Några effekter är lite småhäftiga, t.ex. nectaröverdosering. Blandningen av bra och dåligt ger en känsla av att titeln stressats ut på marknaden innan det är riktigt klart.

Haze är stundvis riktigt underhållande. Dessvärre räcker det inte. Vi dras med uruselt röstskådespeleri, tunn handling, en alldeles för kort kampanj och ett obalanserat flerspelareläge. Grafiken är en besvikelse, speciellt med tanke på att spelet försenats flera gånger och i slutändan endast lanserades på PS3. Ljud och musik är helt okej, men med vissa förbehåll. Det erbjuder ingenting nytt och inget som rättfärdigar den långa utvecklingstiden. Vad vi har fått är ett mediokert och innovationslöst spel med en rejäl dos av besvikelse.