Recension – ParaWorld

Spelet i grund och botten är en ren ripoff av just nämnda Age of Empires och grundkonceptet är därför detsamma: bygg en bas, pumpa ut militära enheter och skicka dem sedan mot fiendens bas. Resurssamlandet påminner även det om Age of Empires: samla bär, skörda, döda djur, fiska och hugg skog och sten. Som valuta i detta spel används dödskallar. Ja, du läste rätt: dödskallar. Varje gång du dödar en fiende eller ett kringströvande djur får du en mängd dödskallar. Dessa kan du sedan bränna på olika investeringar som att forska fram nya enheter och uppgraderingar. De olika militära enheterna känns även de igen. Här hittar vi spjutkastare, pilbågsskyttar, svärdsviftande enheter, transportfordon, olika starka/snabba militära fordon och även hjältar.

Age of Hollywood

Hjältar ja, det är kring hjältarna som handlingen i kampanjen kretsar. Kort sagt kan man säga att det handlar om tre forskare som bli skickade till en parallell värld som mångt och mycket påminner om vår världs järnålder men med den stora skillnaden att här dog aldrig dinosaurierna ut utan existerar samtidigt som människan. Människan har tagit detta tillvara och lyckats tämja en stor del av de olika skräcködlorna för egen vinnings skull. Handlingen kretsar, som sagt, kring tre hjältar och de har alla olika egenskaper och färdigheter. Machohjälten heter här Anthony Cole och är bra på närstrid, vidare har vi Béla András Benedek som är en hejare på pilbåge och sist men inte minst har vi den blonda, storbystade, svenska kvinnan Stina Holmlund! Hon är biolog och fungerar bäst ihop med djur (läs: dinosaurier). Handlingen är det inget fel på och karaktärerna har, för en gångs skull, lyckats få bra röstskådisar och trovärdiga animationer.

Age of strategiskt tänkande

En av de stora skillnaderna mellan det här spelet och liknande titlar i samma genre är att här har du ett ganska begränsat antal enheter att producera, 52 till antalet. Japp, du kan bara tillverka 52 enheter oavsett sort. Detta kan nog för många ses som ett stort hinder, vilket även jag tyckte i början, men efter en stunds spelande insåg jag att det i själva verket bidrar till spelstrategin. Du kan inte pumpa ut hundratal av den starkaste enheten utan här får du tänka efter när du producerar enheter. Hemma i basen måste du ha arbetarfolk och även de tar upp platser i den smidiga enhetshanteraren (bestående av just 52 rutor) till vänster av skärmen. Till detta hör även att varje enhet kan befordras från rang ett till fem. För att ytterligare öka det taktiska tänkandet har utvecklarna lagt in att du endast kan ha ett visst antal av varje rang, ju högre rang desto färre enheter. Man kan till exempel bara ha en enhet av rang fem, tre av rang fyra och åtta av rang tre och så vidare. Detta gör att du inte kan ha så många av de starkaste enheterna utan du måste även slänga in lite militära enheter av lägre rang när du ska ut i krig.

Age of ParaWorld?

Så hur funkar allt detta i praktiken då? Faktiskt över förväntan. AI:n blir mer och mer utmanande ju längre in i kampanjen du kommer och i slutändan spenderade jag flera timmar på varje bana innan jag kom vidare. En stor överraskning är musiken, som imponerar stort och nästan är i klass med Howard Shores verk i Sagan om ringen-filmerna. Ska det klagas på något så kan det nämnas att man kan inte mappa om kontrollerna. Lite synd om man inte vill använda standardinställningarna. Dessa är dock "standardkontrollerna" i genren så det är inget stort problem. Det märks tydligt att utvecklarna inte bara tittade en eller två, utan även tre gånger på Age of Empires-serien när de satte sig ner för att utveckla denna titel. Och varför ändra något som fungerar? Gillar du den typen av spel har du garanterat många timmars underhållning att hämta här.