Agent 47 tycks ha en klok urvalsprocess för vilka uppdrag han accepterar. Först åker han till de glittrigaste delarna av Paris och leker supermodell för en dag, och sedan drar han till soliga semesterorten Sapienza i Italien. Om man nu ska mörda folk för pengar så kan man lika gärna förena död med nöje – och en rejäl solbränna.
Sapienza är en väldigt inbjudande plats, både estetiskt och spelmässigt. Här finns mycket att undersöka och experimentera med. Det finns flera sätt att ta sig an sina mordoffer, men det går också att göra det svårt för sig och smyga runt utan förklädnad och tysta alla som råkar få syn på en. Det är den här blandningen av smygande och äventyrligt problemlösande som alltid varit tjusningen med Hitman-spelen, och den biten känns lite bättre nu i #Hitman: Episode 2 – Sapienza jämfört med första avsnittet.
Hitman kan spöa vetenskapsmän. Kreationister ger spelet 5/5.
Det är inte riktigt lika smockfullt med folk överallt, vilket ger något fler öppningar för experimenterande. Det är fortfarande fullt med vakter och vittnen, men bandesignen är ändå mer anpassad för smygande än i Paris-uppdraget. Hitman tar med andra ord ett soldränkt steg åt rätt håll.
Samtidigt blir det lite övertydligt emellanåt, och roligast blir det om man stänger av spelets tipsfunktion och letar sig fram till lösningarna själv. Jag är mest förvånad över hur slapphänta italienarna är med råttgift, som ligger och dräller mest överallt. Det blir också lite parodiskt när jag förgiftar inte mindre än tre personer och dränker dem alla i toaletten under en och samma genomspelning. Det var roligt en gång i första episoden, men här går det att spamma toalettdränkningen på ett rätt bisarrt sätt.
Klär man sig så här ska man ha en spade i bakhuvudet.
Nu går det så klart att lösa morden på helt andra vis. Som att klä ut sig till hjärnskrynklare (som så klart råkar vara skallig och jättelik Agent 47), eller roa sig med en exploderande golfboll. Favoriten är att göra en Fargo och mala ner kroppen i en avfallskvarn.
Eftersom man också måste förstöra ett dödligt virus så måste du också ta dig in i ett välbevakat labb och leva rövare, vilket ger lite mer att göra än bara ta kål på två småkorkade vetenskapsmän. Varje genomspelning tar dock inte mer än en timme ungefär, beroende på hur du spelar. Omspelvärdet är dock hyfsat högt, och det går att låsa upp nya startplatser så att man slipper jaga samma förklädnader om och om igen, till exempel.
Du kan varken äta eller förgifta den italienska glassen. Frustrationen!
För egen del föredrar jag att spela Hitman på PS4 jämfört med den halvdant optimerade PC-versionen. Även med rekommenderad hårdvara är det svårt att få spelet att hålla flytet ibland. Uppkopplingsproblemen har för mig också varit ett större problem på PC jämfört med PS4. Det är väldigt tröttande när man mitt i ett uppdrag plötsligt tappar kontakten med servrarna och kastas ut till huvudmenyn igen. Detta hände mig fler gånger på PC, men det är ett problem även på konsol. Det går visserligen att spela offline, men sparfilerna skiljer sig åt – sparkas du ut från servern och spelar offline utgår du från de sparfilerna. Med andra ord får du börja om från början om du bara kört online innan.
Det mest oförlåtliga är dock att det finns en lyxig, lockande glassbar men stackars 47 får aldrig chansen att svalka sig med lite italiensk kvalitets-gelato. Det, om något, är ett brott.
Fotnot: Vi har spelat Hitman: Episode 2 – Sapienza på pc och PS4.
