Det är inte lätt att utveckla ett fightingspel idag. Ribban har höjts då publiken fått smak på hårtslående singleplayerkampanjer och spelen förväntas innehålla någonting mer än bara det mest grundläggande. Capcom fick mycket kritik för att Street Fighter V upplevdes för tomt vid release, men i uppföljaren har de lyssnat och tar i från tårna. Den sjätte delen är fullmatad med innehåll i jämförelse och indelad i tre delar: World Tour, Battle Hub och Fighting Ground.
World Tour innehåller seriens första riktiga story-läge och har ett rollspelsupplägg där du med hjälp av ett mycket imponerande designverktyg får möjligheten att skapa din egen dröm-fighter. Du styr över allt från längd och rondör till smink och frisyr. Under spelets gång stöter du också på klassiska Street Fighter-kämpar som låter dig lära dig deras specialattacker. Det är alltså fritt fram att mixa Ryus eldklot med Edmond Hondas flygande sumo-skallning.
"Fight? Jovisst, varför inte."
En kartong-bov sätter sig på tvären.
En öppen men liten värld är vad som bjuds.
Slapp fiendedesign.
Alltsammans tar plats i en liten öppen värld, men att kalla det World Tour är kanske årets överdrift. Du får visserligen resa runt till olika delar av världen men i stort sett alla platser du besöker består av minimala kulisser. I Metro City, som spelet utgår från, kan du i alla fall utforska lite och leta efter nästa slagsmål. Och du behöver inte leta länge, för nästan alla är sugna på att slåss. På stadens gator går det att utmana allt från små tanter till råbarkade gängmedlemmar på en fajt. Ibland är det motståndaren som väljer att dela ut det första slaget och på kvällen är det nästan svårt att ta sig fram på grund av alla som är ute och söker bråk.
"Nästan alla är sugna på att slåss"
Spelmekaniskt består spelläget av en rad tradiga fetch-quests som hålls samman av en rätt ointressant berättelse där du tvingas slåss med jämna mellanrum. Här vägs också karaktärernas nivå in så oavsett hur slipad du är kommer det bli kämpigt att ta sig an motståndare med för hög level. Det sammantagna intrycket är ganska svagt av olika anledningar. Trots att du väljer en röst åt din avatar så är protagonisten irriterande tyst och den mesta av dialogen från andra framförs i textform. Det existerar inte heller någon dygnscykel utan du behöver springa till din lägenhet, som endast utgörs av en pausskärm, för att växla från natt till dag och världen känns överlag rätt stel. Visst är det småroligt men det hela upplevs lite påklistrat.
Battle Hub-delen känns betydligt bättre. Den utgörs av en onlinebaserad högteknologisk arkadhall där man kan vandra runt med sin egenskapade avatar, samma kämpe du spelar med i World Tour. På de flesta arkadmaskinerna rullar Street Fighter 6 och det är fritt fram att ta sig några träningsrundor, titta på andra som spelar eller utmana någon på en batalj. På andra ställen finns också kabinetter med äldre spel ur Capcoms arkiv, vilka som finns tillgängliga kommer att variera med tiden. Sedan finns givetvis möjligheten att ställa sina avatarer mot varandra och dessa strider blir genast lite extra intressanta då du inte har någon aning om vilka attacker som motståndaren har tillgång till. Känner du inte för att springa runt själv går det också att ställa sig i kö för multiplayermatcher direkt via en meny.
Battle hub är rätt spektakulär.
6-0 i matcher – inget slår den ryska brottarbrallan Zangief!
Ett metaspel, ej att förväxla med fiskespel.
Under Fighting Ground återfinns det mesta man brukar förvänta sig i ett slagsmålslir. Där hittar du bland annat träningsläget, lokal multiplayer, det traditionella arkadupplägget, möjlighet att träna på slagkombinationer samt en genväg till både casual och rankad multiplayer.
"Låter mig lägga fokus på strategi snarare än att fumla med kontrollerna"
Det mest kontroversiella tillägget är nog möjligheten att välja mellan kontrolltyperna Classic och Modern. Street Fighter har alltid haft en lite högre tröskel för nybörjare men med de moderna kontrollerna blir inmatningarna mycket enklare och genom att hålla in en knapp får du hjälp att genomföra avancerade kombos. Den huvudsakliga nackdelen är att man får tillgång till ett färre antal attacker och gör 20 procent mindre skada. Det är otroligt välkomnande för nybörjaren medan kritiker menar att det helt enkelt är för lätt och att traditionella upplägget riskerar att överges helt. Jag är själv ingen nybörjare men är ändå försiktigt positiv. Det nya utformningen låter mig lägga fokus på strategi snarare än att fumla med kontrollerna och det har gjort spelet roligare från start. Tanken är kanske att man ska börja med Modern och gå över till Classic, men tiden får helt enkelt utvisa huruvida Capcom har skadat sitt eget arv genom att införa dessa nymodigheter.
Utöver de förenklade kontrollerna är också möjligheten att låta etablerade e-sportskommentatorer kommentera dina duster ett nytt inslag. Du väljer ur ett helt gäng med välkända personligheter som dynamiskt uttalar sig om vad som sker under matcherna. En annan nyhet är Drive-mätare som ger varje kamp en ny taktisk komponent. En fylld mätare låter dig maxa dina specialare, göra starka Drive impact-attacker och taktiskt effektiva Drive parry-blockeringar. Om mätaren töms öppnas du upp för motattacker och att hålla koll på mätaren i stridens hetta blir otroligt viktigt.
Etablerade SF-figurer dyker också upp.
"Street Fighter 6 visar att gammal är äldst"
Det är också i de mest intensiva sammandrabbningarna som spelet lyser som starkast. Kontrollerna sitter som en smäck och när slagen träffar som man tänkt genereras rysningar av välbehag. Trots att jag inte är helt såld på graffiti-estetiken som anammats är det grafiskt snyggare än någonsin. Man ser hur karaktärerna svettas och flåsar samtidigt som skador blir synliga allteftersom stryket delas ut. Endast 18 karaktärer finns med från start, varav sex stycken helt nya ansikten, men alla känns unika och det finns redan flera kämpar som väntar i kulisserna och ingår i kommande säsongspass.
Singleplayerkampanjen är ganska svag, men det är i multiplayer och ren spelbarhet som Capcom plockar hem sina poäng. Dom ska också ha en eloge för att du alltid kan använda en arkadsticka, även i de friare öppna partierna i World Tour och Battle Hub. Kort och gott: dom gör det dom ska - och dom gör det bra. Street Fighter 6 visar att gammal är äldst och att serien fortfarande är att räkna med. Vi ses väl i ringen?
Fotnot: Pc-versionen testad. Spelet släpps den 2 juni till pc, PS5, Xbox Series och PS4.
