Chelsea, London. Ett par regniga stenkast från Stamford Bridge ligger en anspråkslös kontorsbyggnad. Men bilarna på baksidan antyder något annat, att här inne jobbar hyfsad framgång. Närmare bestämt #Rockstar Games, en av 2000-talets mest hyllade utvecklare. Jag är på plats för att testa företagets nästa projekt, westernliret #Red Dead Redemption. Dag ett liras singleplayer, dag två vankas multiplayer mot en handfull speljournalister och några Rockstar-anställda. I den här förhandstitten gås solodelen igenom, om en dryg vecka kompletterar vi med en titt på flerspelarläget.

Den besvärliga smala vägen

Det är tidigt 1900-tal, western-eran sjunger på sista versen. Industrialismens intåg tränger sakta bort de hästburna ensamvargarna, men än finns utrymme för en och annan klassisk pistolduell. John Marston har lämnat livet som kriminell och sina gamla kumpaner, men han tvingas tillbaka när föregångaren till FBI "övertalar" honom att jaga rätt på resterna av gänget.

Få känner till hur modemedvetna de var i western. För korta byxor var belagt med dödsstraff.

Mot den bakgrunden väntar ett westernspel med starka släktband till #GTA IV. Den öppna spelvärlden är indelad i tre sektorer, eller delstater om man så vill: två i södra USA och en i norra Texas. Vill du inte följa huvudberättelsen är världen fylld av utmaningar och sidouppdrag. Som när jag blyförgiftat en mindre by och gamar börjar kretsa över liken: skjut dem för att sätta igång ett prickskytteuppdrag. Om du klarar det får du belöningar du kan ha nytta av längre fram.

Huruvida Marston är hjälte eller antihjälte avgörs av hur du spelar honom. Eller snarare av spelets inbyggda domare: ära och ryktbarhet bedöms löpande och omvärldens bemötande bygger på ditt tidigare beteende. Du hamnar i situationer där du tvingas välja sida, till exempel när du plötsligt stöter på ett pågående dilligensrån. Hjälper du de utsatta får du senare avnjuta förmåner som lägre pris på vissa varor. Hoppar du in på rånarnas sida får du andra förmåner, men du riskerar också en efterlysning (fungerar ungefär som i GTA IV) och ett mer reserverat bemötande från den datorstyrda allmänheten. Eller varför inte leva livet som fullblodspsykopat fullt ut? Blås skallen av alla aktörer och krydda kalaset med att avrätta hästarna. Valet är ditt, och följderna därefter.

En värld fylld av moral

Världen bebos av en lång rad andra djur, exempelvis prärievargar (aggressiva!), hjortar, kaniner (minde aggressiva) och grävlingar. Samtliga arter kan skjutas, varpå de kan flås (minus människorna) och delar som kött och skinn tillvaratas och säljas. Fast att flå en häst sänker karman rätt rejält, inte minst i verkliga livet.

Råmaterial till ett troget transportmedel. Eller en smarrig korv från Gustafs.

Om man lyckas undvika fadäser som den ovan upptäcker man att de fyrbenta vännerna är utmärkta transportmedel. Därtill fungerar de som vapen: nerridna fiender paralyseras ett par värdefulla sekunder. Din egen häst är aldrig längre än en vissling bort, men det går också att rida alla andra hästar (och åsnor) du springer på. De presterar olika bra och vildhästar kan ridas in om du så önskar. All ridning sker i realtid, för längre transporter kan du åka dilligens eller tåg. Det går då att antingen spana in naturen eller helt enkelt sova sig igenom färden för att på så sätt komma fram direkt.

Att styra kusen är enkelt: gasa med A- eller X-knappen (Xbox 360 respektive PS3), bromsa med högerbumpern/R1 och styr med vänsterspaken. Drar du vapnet siktar du med högerspaken och huvudpersonen håller automatiskt siktet i någorlunda riktning mot potentiella faror. I vissa uppdrag samarbetar du med en datorspelare och för att rida i jämn takt med denna hålls A/X in - smidigt värre. Hästarna rör sig snyggt tack vare motion capture ("Besvärligt", inflikar Rockstar) och musklerna spelar vackert under huden.

Prickskyttefusk

Spel- och animationsmotorerna Rage och Euphoria gör sina jobb väl. Kropparna reagerar olika beroende på situationen och ramlar olika från gång till gång. Om du har ordning på siktet kan du utföra klassiker som att skjuta pistolen ur handen på folk, kanske följt av att skjuta av dem hattarna. Den som är sugen på erfarenhetspoäng, achievements/trophies och liknande prickar hatten en gång till innan den tar mark.

Darrar händerna kan Dead-eye bli en räddning. Detta sikthjälpmedel gör att du under begränsad tid saktar ner tiden betänkligt och då har möjlighet att "måla" fienderna med siktet, och när det aktiveras skjuter du alltså iväg multipla skott med hög precision. Den laddas upp genom att skjuta folk och längre fram i spelet får den fler funktioner.

I fel ände av bössan.

De timmar jag fick med singleplayerdelen säger en del om vad vi har att vänta - ett spel mättat med westernstämning och den närmast patenterade GTA-känslan. Det bådar förstås gott, fast samtidigt känner åtminstone jag viss mättnad efter de tre senaste äventyren i Liberty City. Mycket må vara extremt välgjort, men faktum är att Rockstars uppdrag i stort sett har varit desamma ända sedan #GTA III. Jag vill ha mer variation och jag vill slippa ta mig över halva kartan gång på gång för att göra snarlika skjutuppdrag. Utvecklarna lovar sparpunkter mitt i uppdragen, men jag anar ändå att upplägget blir det gamla vanliga - uppdraget aktiveras, vägen dit är för lång och kantas av dialog, och väl på plats ska en mängd halvtaffliga AI-figurer mejas ner.

Huruvida Red Dead Redemptions miljö, story och nya funktioner räcker till för att fräscha upp Rockstars visserligen förträffliga men likväl lätt sönderlekta singleplayersandlåda vågar jag inte svara på än. Men farhågorna till trots är jag tämligen säker på att det blir ett westernlir utöver det vanliga. Och kanske sätter multiplayer-delen guldkant på tillvaron? Det berättar vi mer om inom kort.

» Förhandstitt - multiplayer