"Fan va grymt, ett spel där man kan skjuta sönder byggnader, kasta bilar och skapa total förödelse! Det här måste vara ett drömspel!", var den första kommentaren som hördes när jag och det för tillfället ovanligt grabbiga grabbgänget träffades för en spelkväll. Jag måste erkänna att detta var min första tanke också. Jag älskar spel där just total ödeläggelse är en möjlighet, men hade trots allt inte orimligt höga förväntningar på Traveller's Tales senaste spel på marknaden. Mina förväntningar låg någonstans kring "Det är ju trots allt ett licensspel".
Lovande
- men underbart är kort
Min skepsis till trots visade det sig i alla fall redan från början att i princip allt går att förstöra. Allt från byggnader och bilar kan bokstavligt talat krossas eller kastas. Vid lite närmare eftertanke var mina första minuter med kontrollen i handen en ganska behaglig upplevelse.
Efter att ha spelat igenom två väldigt korta kampanjer som både Autobots och Deceptions märker jag dock att mitt första intryck, i stort sett, är det enda bra med spelet och att min illusion följaktligen är förgjord. Tillfredsställelsen i av att kunna förstöra omgivningen och verkligen kunna skapa förödelse är en glädje med kort livslängd. Precis som spelet i sin helhet blir denna möjlighet efter ett tag en alltför självklar och repetitiv del av spelet. Uppdragen, eller kapitlen, vill jag egentligen inte tala om. Men om jag verkligen måste, kan jag säga att även dessa är för självklara och repetitiva: förstör x, rädda y eller hinn fram till z innan tiden tar slut. En enkel och väldigt uttjatad formel för att skapa oinspirerade uppdrag.
Spelet bygger löst på filmen som för någon vecka sedan nådde biograferna. För er som fortfarande inte sett filmen finns det ingen risk att handlingen avslöjas. Men hade jag fått välja så hade jag ärligt talat nästan föredragit det i ett spel med en story som denna. Handlingen är riktigt fattig och tunn, helt i linje med uppdragen.
Det råder ingen tvekan om det, Transformers: The Game är riktigt dåligt. Jag har nämnt det enda egentligen positiva och skulle, om jag ansåg mig ha den tid och ork som krävs, även kunna nämna allt det negativa. Men ärligt talat är det för mycket som är dåligt oljat i detta maskineri. För att ni trots allt ska få en bild av vad det handlar om kan jag i alla fall nämna en rad fel som begåtts från utvecklarnas sida.
Simpelt
- Licensprodukt av klassiskt skräpsnitt
Till att börja med: tror du att det finns stöd för fler än en spelare eller Xbox Live-stöd? Givetvis inte. Att förstöra byggnader är en upplevelse, men eftersom alla byggnader förstörs på ett närmast identiskt sätt, handlar det om en engångsupplevelse. För att inte tala om kameran som beter sig på ett närmast obegripligt och icke hanterbart sätt. Grafiken är inte det sämsta jag sett, men skulle nog inte ha svårigheter att kvala in på topp tio av årets sämsta. Att som bil försöka styra är en mardröm och att tampas mot andra robotar är klumpigt och i det närmaste dötrist. Räcker det?
Så nu har ni svaret, Transformers: The Game lyckas inte bryta förbannelsen som verkar ligga över licensspel. Om det beror på för kort utvecklingstid eller helt sonika på ett unikt ointresse att göra bra spel låter jag vara osagt. Något jag dock inte låter vara osagt är: köp inte detta spel om du inte har idolbilder av Optimus och Blackout på väggarna och redan har sett filmen sju gånger. Eller förresten: köp inte det här spelet, punkt.
