Sedan den första och inte allt för populära MechWarrior titeln såg dagens ljus för ett antal år sedan, har de kommande versionerna tagits emot med större och större entusiasm för varje nytt spel. Frågan man ställer sig är givetvis om FASA, med Microsoft i ryggen, skall lyckas överraska spelmarknaden positivt även den här gången?

Spelidén

Liksom tidigare gäller det i MechWarrior att lyckas genomföra en mängd uppdrag, nu drygt 30 stycken. Vid introduktionen till spelet, samt inför varje uppdrag, genomgår man en ?briefing? (kortfattad information) med tillhörande videosekvenser. Skådespelarinsatserna i dessa är överlag dugliga, även om det knappast lär leda till några Oscarsnomineringar. Väl ute i fält har du oftast några kamrater vid din sida, som dock inte gör allt för mycket väsen av sig. På det hela taget känns handlingen helt OK, man får veta det man behöver och lite till - samtidigt som den förs framåt i lagom takt. Spelet är en blandning av simulator och action och man kan välja mellan att antingen se sin Mech från första- eller tredjepersonsperspektiv. Sen det mer simulatorbetonade MechWarrior 3 har tillverkaren tydligt valt en utpräglad actioninriktning, dock utan att ge allt för mycket avkall på simulatorupplevelsen. Det går relativt snabbt att komma igång med spelet, och trots att det är svårare att styra sin Mech än att kontrollera ett en vapenbestyckad krigare i exempelvis Quake, får man ganska snart kläm på fordonets alla lemmar och leder.

Grafiken

Utvecklaren FASA har verkligen lyckats förbättra grafiken från tidigare versioner. Landskapen är varierande och man hittar allt från karga ökenscenarier till vinterlandskap med imponerande detaljrikedom. Spelet har varierade väderförhållanden som inkluderar solsken, regnoväder samt snö- och sandstormar. En liten användbar funktion låter dig maximera antalet FPS (bilduppdateringar per sekund) oavsett vilken hårdvara du besitter. Har du dock en snabb dator med ett lite nyare grafikkort kan du räkna med visuellt imponerande resultat. Då det nya MechWarrior även fått inslag av relativt små objekt såsom fordon av normal storlek samt en och annan springande människa, får du verkligen känslan av att kontrollera en 100 ton tung stridsvagn på riktigt. Vidare ger detaljer såsom fotavtryck och rykande sand när man går, byggnader av olika slag, samt diverse vegetation en övertygande verklighetskänsla. Ett sista plus är de välanimerade Mecharna, som exempelvis beter sig olika i uppförs- och nedförslutning samt påverkas av skott och kollisioner på ett mycket verklighetstroget sätt.

Ljudet

Detta är kanske spelets enda egentliga svaghet, även om det definitivt inte handlar om någon större miss i protokollet. Vid genomförandet av diverse uppdrag, är första intrycket att det är förvånansvärt tyst runtomkring en. Trots att man springer som ledare över en grupp av Mechs har man knappt någon radiokontakt alls. Då och då dyker förutbestämda överföringar upp, men på det hela taget är man utlämnad åt tystnaden. Spelets övriga ljud är klart acceptabla. De olika vapnen låter lite lagom futuristiskt, exempelvis de olika lasrarna, och ganska trovärdigt. När man springer runt i terrängen är det lite extra kul att underlaget påverkar ljudbilden, och därför gör att man hör om man befinner sig på snö, sand eller i träskmarker.

Multiplayer

Det är först i multiplayer som jag tycker spelet kommer till sin fulla rätt. Som vanligt finns det inget som går upp emot att antingen jaga ikapp kompisarna, eller samarbeta med dem för att besegra motståndarlaget. För detta ändamål finns ett antal olika spelsätt att välja på när man spelar över nätet. Spelstilarna är t ex alla mot alla, lag mot lag, herre på täppan och ?steal the beacon?. I singelversionen av spelet ges man möjlighet att inom vissa ramar ändra inställningarna på sin Mech. Allt eftersom man klarar av sina tilldelade uppdrag får man även tillgång till nya fordon. I multiplayer har man dock tillgång till alla Mechs direkt, och här gäller det istället att utforma en plattform som passar ens spelstil och humör. Det du kan förändra är bland annat vapentyper, sköldinställningar, nedkylningseffekter samt vissa småtillbehör såsom missilskydd och hoppraketer. Valet mellan ett lätt skal med få vapen och snabba ben, eller en stor och tung Mech med betydande eldkraft, är i kombination med din teknik helt avgörande för framgångarna på slagfältet. Aggressiva personer gör bäst i att köpa kortdistansmissiler och kraftfulla lasrar. Den lite mer avvaktande spelaren fyller däremot vapendepåerna med självsökande långdistansmissiler och klättrar upp på en avlägsen bergstopp. Har endast provat på multiplayerspel med LAN-uppkoppling, vilket givetvis har fungerat klanderfritt. Rapporter säger dock att ett 33.6K modem är fullt tillräckligt för en givande internetsession. Det som kan sägas vara negativt är de relativt tröga Mecharna. Ibland känns det som om det tar en evighet att ändra från full back till full fart framåt. Likaså kan eldstriderna i vissa fall bli väl utdragna, då varje motståndare tål relativt mycket stryk innan deras fordon kollapsar.

Sammanfattning

Mechwarrior 4: Vengance är ett mycket komplett och kompetent bygge. Trots att det ännu inte har gått två år sedan MechWarrior 3 släpptes, är uppföljaren kraftigt förbättrad på en rad områden. Grafiken är imponerande, spelkänslan påtaglig och ljuden hyfsat trovärdiga. Att det därtill finns en mängd roliga och enkla inställningsmöjligheter att göra på sin Mech, en uppsjö av uppdrag och miljöer att välja mellan samt olika typer av multiplayerspel, gör titeln till en vinnare. På minussidan hamnar vissa ljuddetaljer samt det faktum att spelet nog inte har samma hållbarhet som andra FPS spel. Totalt sett är dock Mechwarrior 4 en praktfull och genomtänkt uppföljare som säkerligen kommer bli den mest omtyckta i serien av upprättgående järngiganter hittills.