Det har hänt saker i och med det tredje Sacred-spelet. Medan det var #Ascaron som gjorde ettan och tvåan är det #Keen Games som byggt trean. Det mesta av vad som gjorde föregångarna till vad de var har kastats ut och man har försökt skapa något helt nytt. Kort och gott, om du gillar de två första spelen är det inte alls säkert att du ens orkas fnysa föraktfullt åt trean. Som stereotyp uppföljare är det näst intill ett misslyckande. Men – och det här är ett stort men – om vi struntar i föregångarna, att det står en trea efter titeln och låter det här spelet stå på egna ben och slåss med egna vapen, då är det inte alls illa.
Ah, gott om monster att demontera.
Sacred 3 är ett utpräglat hack 'n slash med en historia som är obetydligt djupare än en vattenpöl. Det handlar visserligen inte om någon hjärndöd buttonmashing, det krävs lite eftertanke och snabba reflexer om man vill komma någonstans. I all enkelhet går det ut på att hacka sig fram från punkt A till punkt B på de korridorliknande banorna för att samla på sig pengar och erfarenhetspoäng. I takt med att hjälten går upp i nivå kan man låsa upp nya förmågor och färdigheter. Ett beprövat koncept.
Glöm löjlig loot, det här är bättre
Sacred 3 är spelens motsvarighet till amerikanska actionfilmer som är underhållande när man stänger av hela hjärnan utom popcorntuggarsynapserna, och det försöker inte heller att vara mer än så. Det vill bara vara ett enkelt, underhållande hack 'n slash, och det lyckas med sitt syfte. Förvänta dig inga extravaganta saker som loot och sånt trassel, allt går att lösa med stora vassa vapen.
I ett avseende saknar jag däremot inte att få container efter container med loot kastad över mig. Sacred 3 har en annan och faktiskt bättre tanke. Hjälten levlar upp och kan anpassas, utrustningen levlar upp och kan göras bättre – man gör någonting med det man redan har i stället för att gå som en extatisk lumpsamlare på en vapenloppis för att hitta bättre prylar. Ditt vapen har en ande i sig som ger det olika för- och nackdelar, och även anden kommer att levla upp och påverka spelaren. Eller varför inte byta till en annan ande som ger helt andra styrkor och svagheter? Den initiala besvikelsen över avsaknaden av loot ersätts efter ett tag med insikten att Sacred 3:s system är bättre.
Istället för att idka hoarding levlar du upp det du redan har.
Multiplayerfunktionaliteten ökar underhållningsvärdet lite extra eftersom det fungerar så smidigt. Du kan påbörja ett eget spel och göra det publikt eller öppet enbart för polare. Helt plötsligt när du spelar dyker det upp ytterligare en spelare, monstren skalas upp för att bli svårare och ger större belöningar. När det är dags för nästa bana kan alla välja vilken som helst, och tar man olika skiljs gänget åt och man fortsätter på egen hand. Upp till fyra spelare kan spela tillsammans, och det blir precis så kaosartat som det ska vara. Lättsam underhållning, helt enkelt. Men förvänta dig inget Sacred som helgar sitt arv.
