1999 konkurrerade tre datorspel om shooterfansens odelade uppmärksamhet. Det ena hette #Quake III Arena, det andra #Unreal Tournament och det tredje #Counter-Strike. Alla var omåttligt populära, problemet var bara att man var tvungen att välja ett av dem. Det här var på den tiden då hardcore fortfarande var sjukt hardcore och varje spels subtila twistar – som Quake-seriens instutionaliserade rakethopp eller att strejfa på rätt sätt – krävde träning. Massor av träning.
”Xaero, din gamle döner! Här... ta lite död!”
Idag är situationen som bekant en helt annan. Idag är det konsolskjutarna som lockar den största publiken, ett faktum som gamla FPS-rävar inte helt sällan väljer att oja sig över. Att Modern Warfare-generationen som växt upp med auto-aim och regenererande hälsa inte skulle tvingas lära sig, genomskåda och bemästra sina favoritspel på samma sätt är dock en sanning med modifikation. Det är givet att man nu som då måste nöta vissa rörelser ända in i ryggmärgen och öva upp sin reaktionsförmåga för att bli riktigt bra.
Men det finns trots allt flera betydande skillnader mellan dessa stickprov ur spelhistorien. Det tydligaste exemplet är det faktum att skjutspelen, med #Activisions årligen återkommande kassako Call of Duty i spetsen, omsätter mer pengar än någonsin. Och med ökade kommersiella landvinningar följer oundvikligen den strömlinjeformning som krävs för att nå ut till fler potentiella kunder. Den breda fåran shooters av idag kräver inte samma kirurgknivsprecision som de en gång gjorde, helt enkelt därför att ”svårt”, ”djupt” och ”nyanserande” aldrig varit det som sålt bäst.
Det här fungerar inte
Det är med dessa förutsättningar i ryggen som #Quake Arena Arcade gör entré till Xbox 360. Det här är en HD-remake av en av tidernas mest millimeterbetonande pc-shooters avsedd för konsolpubliken. Det har tagit #Pi Studios och #Id Software drygt tre år att komma till skott med projektet. Det tar mig ungefär tre sekunder ingame att inse att deras ansträngning varit förgäves. Tiotusenkronorsfrågan inför releasen var huruvida det snabba spelet skulle fungera med en handkontroll i nävarna och svaret är, dessvärre, ett rungande nej.
Pc vs konsol-debatten är vid det här laget lika uttjatad som den är urbota korkad; olika typer av spel fungerar olika bra till olika format. Punkt. Att snabba hardcore-shooters lyst med sin frånvaro till konsol efter konsol är ett kvitto på att den här tesen stämmer. Att pc:n saknar sin egna riktigt stora tvådimensionella plattformstjärna ett annat. Den ytterst bidragande faktorn till varför det ser ut på det här viset är förstås att handkontrollens analoga stickor och datormusen är som dag och natt. Det är därför de bästa konsolskjutarna präglas av ett relativt långsamt tempo och mindre finlir jämte pc-ditona. Det betyder inte att de helt saknar djup, för det gör de inte, det betyder bara att man måste uttnyttja formatets respektive styrdon på ett sätt som gör spelet en tjänst. Någonstans känns det som att allt det här gått Pi Studios förbi, för det här är ingenting annat ett försök att med våld klämma in ett för pc skräddarsytt spel i en Xbox 360.
”Sno din flagga? Jag skulle aldrig...”
Det blir såklart fel. Det spelar ingen roll att man bakat in en stundom riktigt smidig matchmaking-funktion, kodat Xbox-exklusiva banor och uppdaterat den bot-fyllda tillika skittrista kampanjen. Alla små godsaker som Pi lagt till i sin digitala krigzon överskuggas nämligen effektivt och under varje enskilt ögonblick av det faktum att handkontrollen i mina nävar inte klarar att hålla jämna steg med Quakes frenetiska tempo. Det är oprecist när hela spelets fundament kräver att det ska vara precist. Det känns lite som jag föreställer mig att det skulle kännas att byta bildäck med en sked – riktigt jävla jobbigt.
Det största problemet heter egentligen #Quake Live. För visst är det så – Quake III Arena har redan fått den kärleksfulla restaurering som det förtjänar i form av en reklamfinansierad, betala-bara-om-du-vill-variant direkt i webbläsaren. Den här versionen har allt det Arena Arcade saknar: en frodande community, rätt känsla och fantastisk spelkontroll. Att betala 1200 Microsoft-poäng för en konvertering som i sina bästa stunder är godkänd men aldrig slutar bråka med dig känns inte särskilt attraktivt. Det handlar som sagt inte om att shooters inte fungerar på konsol. Det handlar om att Quake, i den här formen, inte fungerar på konsol. Det här är rätt spel på helt fel plats.
