Det vore lögn om jag påstod att Lies of P är ett spel jag sett fram emot länge. Först under spelsommaren tog jag notis, och även om min näsa ej växte så gjorde intresset definitivt det. Detta är knappast första gången en gammal saga som "disneyfierats" återknyter kontakten med sina mörka rötter, men här görs det med en Soulslike-twist.

"Även om min näsa ej växte så gjorde intresset definitivt det"

Den La belle époque-eleganta ytan är vacker i sin egen rätt, men är inte så där optimistisk som man föreställer sig. Nej, här finns det rejält med skit under naglarna. Pinocchio ser i Lies of P-fallet inte bara ut som "a real boy!", utan en ung man. I sann Soulslike-anda kan han utföra både lättare och tyngre slag med sitt svärd, men också göra "en Mega Man" och skjuta sönder motståndet med sin kanon till arm. Ett motstånd som inte är av kött och blod.

Dockor är dock illa nog. Vi har näppeligen att göra med ett skräckspel men stämningen lutar däråt. Gatorna ekar tomma samtidigt som en vacker fransk sång hörs. Bakom hörnen kliver de fram med stela rörelser: de "levande" dockorna. Att man slänger in en dos av barnslighet gör det faktiskt mer otäckt. För det är obehagligt att se hur en maskin vrider sig ett varv varje gång den laddar om, eller hur fjädrar hos andra skruvas innan de ämnar spränga mig. Tur att jag kan kontra med vassa blad rustade med syra och jättelika yxor som sätter allt i brand.

Jag kedjar samman mer eller mindre tunga attacker med undanmanövrar, och jag känner mig på det hela taget hemma. Inte minst då jag tio minuter tidigare spelade Lords of the Fallen (men det tar vi i en annan förhandstitt). Nej, Soulslike-genren blir inte mindre trång och gameplay-mässigt hittar jag hittills inget som får Lies of P att sticka ut våldsamt i mängden. Här är det stämningen och "Pinocchio after dark" som är det speciella. Det kan räcka väldigt långt.

Om det räcker lika långt som, säg, American McGee's Alice återstår förstås att se. Förutom Souslike-genren är det dit mina tankar vandrar. Dit, och till Bloodborne med sin hardcore-elegans. Lies of P räds definitivt inte att ställa sig i skuggorna av kreddiga titlar. Lyckas det också kliva ur dem? Jag sticker faktiskt ut hakan (näsan?) och svarar: ja.

Fotnot: Lies of P släpps 19 september till pc, Playstation och Xbox. Game Pass från dag ett.