Return to Return to castle Wolfenstein
Return to Return to Castle Wolfenstein
Jag kommer så väl ihåg när ”Return to Castle Wolfenstein” skulle släppas. Hypen var kanske inte på ”No man sky”-nivå men den var ruskigt hög. Vi skulle äntligen få en uppföljare till spelet som startade allt.
Under slutet av 90-talet så hände det oerhört mycket med FPS-genren. Half-Life satte en ny standard och spelarna nöjde sig inte längre med ”skjut på allt som rör sig”. Plötsligt vill vi ha en engagerande story och möjlighet att röra oss fritt över stora ytor. Det är också här som RTCWs ett av problemen kommer in i bilden. Precis som det första spelet är det första uppdraget att ta sig ut ur Wolfenstein för att kunna fortsätta striden mot de tyska styrkorna. Tyvärr tvingas vi också strida mot både odöda och genmanipulerade supersoldater. Att storyn är så överdriven och sci-fi-inspirerad gör att det är svårt att ta till sig. Det hade gott räckt med tyskarnas supersoldater. Vi hålls under spelets gång lite väl mycket i handen. Spelet visar tydligt var nästa spak att dra i finns och jag tvingas sällan upptäcka saker på egen hand. Spelet är med andra ord linjärt och jag får sällan gå utanför en utsnitslad bana. Ditt mål är att ta dig från punkt A till punkt B och jag saknar möjligheten att ibland få ta mig till punk C och D. Här känns spelet faktiskt gammalt och föråldrat.
Trots små fadäser så är som tur är spelet ändå roligt. Det bjuder på en stor arsenal vapen med allt från knivar till eldkastare och miniguns. Du är naturligtvis fri att rusa in med kulsprutan i högsta hugg om du vill men får då med största sannolikhet problem. Spelet har för sin tid en väl utvecklad AI och fiendesoldaterna reagerar bland annat på ljud. Därför bör du ibland välja ett vapen med ljuddämpare eller ta till dolken för att slå ut fienden en och en. Naturligtvis ser man att spelet nu har hela 17 år på nacken men grafiken är emellertid fortfarande imponerande. Miljöerna är varierade och vackra och du kan titta ut över storslagna vyer och glömma bort kriget för en stund.
I och med att serien på senare återigen har rebootats var det kul att gå tillbaka till spelet som jag upptäckte serien med. Trots att jag till en början blev besviken så tog sig spelet rejält efter ett par-tre uppdrag och jag kan konstatera att det alltid är kul att skjuta nazister. Spelet ger dig en rejäl utmaning på de högre svårighetsgraderna vilket redde till ett och annat raseriutbrott under genomspelandet. Om du har spelat spelet tidigare tror jag definitivt att du kan finna glädje i ett återbesök. Tar du dig an spelet för första gången så måste du vara medveten om att det inte går att jämföra med dagens FPS.
Xbox Series X
Playstation 5
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
Jag tyckte det var jäkligt bra när det kom. För några år sen försökte jag introducera min systerson till Wolfenstein genom att visa honom RTCW. Jag insåg själv efter ungefär en timmes spelande att det inte hade åldrats med värdighet så vi bestämde oss för att stänga av och spela något bättre istället.
The new order är däremot ett av mina favorit-FPS från senare år.
Return to castle wolfenstein hade en oförlåtlig kampanj. Snyggt för sin tid.
Det är oldschool på riktigt med quicksave, quickload och utan onödigt långa cutscenes.
Vill också minnas att det släpptes en ny mod för detta, RealRTCW som faktiskt balanserar ut både vapen och fiender. Uppdaterar motorn också och ger stöd för widescreen samt högre upplösning och massa annat smått och gott. Fantastisk gameplay.
Jag älskade the new order men hade inte samma "jaha"-upplevelse som RTCW, imo.
För mycket cutscenes som inte gick att skippa, en "beginners trap" i början av spelet där jag och flera andra dött då det inte var självklart vad man skulle göra. Inget man vill uppleva i början på ett nytt spel...och ett checkpoint-system som ibland gjorde att man fick spela om delar enbart på grund av billigt placerade fiender som inte missar.
Ryzen 7 5800x | Sapphire pulse rx 7800 xt | samsung 980 pro | Ps5 pro? |
Jag hade nog gett den en femma, det var fantastiskt för sin tid.
Ett av mina bästa spelminnen från barndomen. Tycker det var kul med de vetenskapliga i spelet, supersoldiers och de där som saknar underkropp, men att delen med zombies och odödliga och de förbannade katakomberna var bara så dålig!
Men ändå, grymt spel. Vet dock inte om jag ids spela om det igen. Måste däremot spela om The New Order innan jag sätter tänderna i det nyaste.
Ducati Streetfighter 848
@CliQue-SinneD: Det senaste är riktigt bra röjar-action med intressant story. Tycker att du ska testa att lira RTCW igen. Det har som sagt inte åldrats så bra men är fortfarande kanske kul när man tar sig förbi de odöda.
Xbox Series X
Playstation 5
AMD Ryzen 7 7700 CPU
MSI GeForce RTX 4060Ti VENTUS 2X OC
Kingston M.2 NV2 PCIe 4.0 NVMe SSD 2TB
@joelthor100: Ja jag får väl helt enkelt ta och göra det.
Ducati Streetfighter 848
Ett av mina bästa spelminnen från barndomen. Tycker det var kul med de vetenskapliga i spelet, supersoldiers och de där som saknar underkropp, men att delen med zombies och odödliga och de förbannade katakomberna var bara så dålig!
Men ändå, grymt spel. Vet dock inte om jag ids spela om det igen. Måste däremot spela om The New Order innan jag sätter tänderna i det nyaste.
The New Order är gärna ett spel jag drar igenom en gång till, vilken överraskning det var. Jag tror det låg i mitt Steambibliotek i säkert tre år innan jag kom mig för att testa det.
Har dock aldrig spelat något annat Wolfenstein (förutom det första genom arkadmaskinen i TNO), borde kanske testa detta!
Trottoarkantssnubblande insjögangster.
Grafik: GTX 960M
Moderkort: Raccolto Nero d'Avola Cabernet Sauvignon Organic , 2017