Könsroller i spel

Förr gjorde jag så(många år sen när man körde MMOer osv), healers osv blev alltid kvinnor. Men numera så spelar det ingen som helst roll för mig.

Jag spelar endast som manliga karaktärer om alternativet finns. Jag tror inte det ligger några fördomar i det för egen del och har noll emot att spela som kvinnor i spel. Jag identifierar mig med en manlig karaktär då jag är man själv och alla mina karaktärer ser dessutom exakt likadana ut i spel om man får skapa dem själv haha. Svart halvlångt hår och så mycket skägg det går

Skulle aldrig få för mig att rata ett spel för att man enbart kan spela som kvinna och 2023 känns det förlegat som satan att tänka att kvinnliga karaktärer inte kan få vara i frontlinjen och kötta lite

Intressant fråga. Spelar ingen större roll för mig, de är bara skal och påverkar inte spelandet alls. Så valet varierar från spel till spel.

Jag spelar spel som jag tittar på film, jag vill nödvändigtvis inte spela något som jag identifierar mig som. Likadant som på film, så tittar jag inte på filmer med bara manliga huvudroller, verkar ju otroligt tråkigt både i spel och film.

Spelar också en hel del rollspel, och gestaltar, män, kvinnor, orcher, dvärgar och allt där i mellan.

Jag blandar hejvillt.
Har aldrig reflekterat över könsroller då jag väljer/skapar karaktärer. Tar vad som känns bäst för stunden

En intressant fråga, definitivt. I Final Fantasy har det varit väldigt tydligt. White mages (som praktiserar healing) är ofta kvinnor, medan black mages (fire, blizzard, thunder) är män. Historiskt sett, alltså.

Möjligen lite "off topic", men jag föredrar alltid att huvudpersonen är en färdig personlighet, och att vi inte får något val att skräddarsy. Tänker på Geralt (Witcher), Aloy (Horizon-spelen), Kratos (God of War), Lara Croft (Tomb Raider). Men när jag får chansen att bygga en karaktär från grunden är det 50–50 om det blir en karl eller dam. Oklart vad jag baserar mitt val på, är väl mycket den berömda magkänslan.

I Cyberpunk-fallet hade vi matats så mycket med en manlig V att det kändes naturligt. Han fanns redan i mitt huvud. I AssCreed Odyssey tyckte jag mer om Kassandras röstskådespelare. Där avgjorde det, och dessutom var hon kanonisk. Jag brukar inte tänka så värst mycket på om jag spelar dem olika beroende på kön, men jag... tror inte det? Brukar rollspela dem utifrån hur jag skapat dem. I Mass Effect var exempelvis min Shepard en hård och kall kvinna.

Dock, om jag spelar t.ex. första Final Fantasy, då är det "självklart" att tjejen blir en white mage. Så påverkad är jag absolut!

Tror aldrig jag brytt mig. Shelly eller Duke, det är samma sak... man spelar på samma sätt, de bara pratar på ett annat sätt.

Är det 3e persons spel där man väljer kön så spelar jag alltid tjej då modellen ofta tar upp mindre skärm yta.

Jag spelar både manliga och kvinnliga karaktärer när man får välja själv. Elden Ring och Hogwarts Legacy körde jag som kvinnlig och tyckte det fungerade bra. AC: Valhalla och Cyberpunk blev det manliga karaktärer. Ibland fungerar kvinnliga karaktärer mindre bra känner jag. T ex om de ska vara väldigt hårda i sina roller i spelet, men inte är det (pga utseende, röstskådespeleri etc). Det funkar också mindre bra när man spelar som någon som ser som nån spinkig fotomodell och alla NPC är typ "Hey bro, what's up dawg, how about dem bitches?". Det är kanske precis vad vissa vill uppleva, men jag tycker det blir lite ointressant och platt.

Tänker inte på könsroller utan blandar hej vilt. I många spel är det ju olika animationer om man är male/female så jag brukar välja utefter de animationer jag gillar mest.

Väljer oftast kvinnliga karaktärer i tredjepersonslir eftersom det är trevligare att titta på.

Väljer i stort sett alltid kvinnliga karaktärer när valet finns.

Jag brukar välja det könet som har bäst animationer och bäst voice acting.

Den första genomspelningen spelas som en manlig karaktär och om jag spelar om spelet så spelar jag som kvinnlig karaktär.

Spelar dock på likvärdigt sätt som med den manliga karaktären.

Har jag valet mellan att spela som manlig respektive kvinnlig karaktär, då väljer jag ALLTID kvinnlig.

Oftast så väljer jag att spela som man, men beror också en hel del på spelet i fråga. I AC Valhalla exempelvis valde jag att spela som kvinna då "Eivor" är så förknippat med en kvinna för mig att det hade känts konstigt att springa runt som man.

När det kommer till typ healers och liknande så har jag egentligen ingen preferens, när jag lirade WOW så hade jag både kvinnliga och manliga karaktärer som healers.

Reflekterar över det här då och då och har ännu inte riktigt lyckats sätta fingret på det. Jag spelar alltid som manliga karaktärer om det inte finns någon väldigt tydlig anledning till annat (typ ett "make your own tomb raider"-spel hade det blivit en kvinna i... bara för att det är så).

På samma sätt blir det alltid en viss typ av karaktär i mitt karaktärskapande. Och om jag inte kan skapa honom (äldre gubbe med rejäl mustasch och kort ljusgrå/vit krans/eller skallig) sååååå påverkar det på riktigt min förmåga att vilja spela ett spel. Speciellt spel där man bara kan ha olika typer av tillrättalagda emo-frisyrer av asiatisk typ inleds med -50 poäng och rejäl uppförsbacke.

Kör jag RPG's så spelar jag helst kvinnlig karaktär och ej människa om valet finns. Vill komma så långt ifrån mig själv som möjligt.

Jag skapar ibland kvinnliga karaktärer i rollspel och liknande, känns kul att variera lite och vissa klasser känns bättre som kvinnor, bågskyttar t.ex.

Brukar spela manliga krigare och kvinnliga magiker.

Iaf i Dark Souls vilket är det spel jag kom att tänka på först. Ser för fjuttigt ut med en kvinnlig krigare och med magiker tänker jag på typ introt till Skönheten och odjuret "en underskön förtrollerska" som en trevlig arketyp.

Undantag Mount & Blade där min första karaktär var en kvinna och döptes till Xena eftersom jag tyckte estetiken i spelet påminde om Xena Krigarprinsessan. Blandning av antika/medeltida Europa + asiatiska influenser och mongoler typ. Kommer väl dock egentligen från Conan Barbaren men den filmen hade jag nästan glömt bort när jag spelade M&B, sett den flera gånger sedan dess dock.

Om det är ett vanligt RPG där man pratar med folk och det finns romanser och liknande så spelar jag alltid som man, skulle kännas konstigt annars.

Jag brukar sällan välja klass i rollspel baserat på kön. Tycker inte könet är avgörande för om det blir en krigare eller en helare.

Däremot om jag får skapa min egen karaktär väljer jag nästan alltid att spela som kvinna. Kan inte riktigt sätta fingret på varför det blir så, men det känns ofta bäst.

Jag tycker också att många av de mest intressanta huvudkaraktärerna de senaste åren varit kvinnor, som t.ex Aloy, Ellie, Clementine, Amicia, m.fl.

Spelar alltid kvinnliga karaktärer av någon anledning. Började säkert mindre bra genomtänkt till en början i mina unga pojkår men sen har det bara fortsatt och idag är det svårt att bryta vanor. Går till och med så långt att jag i spel som t.ex. Heroes III endast väljer kvinnliga hjältar eller i Xcom endast försöker få till en squad på kvinnliga soldater elllllller som i Pokémon att jag bara väljer tjej-pokémons

Män = snälla
Kvinnor = elaka

Min första karaktär i spel brukar vara en man som ofta ser någorlunda lik ut mig själv, och gör goda väl. Till exempel i Mass Effect så var min första karaktär en blond manlig Paragon.

Om jag bestämmer mig för en andra genomgång, så blir det en kvinna som är tvärtom mot första karaktären och gör mer själviska val. Till exempel i Mass Efffect spelade jag för andra gången som en kvinnlig Renegade.

I spel som dayZ och scum skulle jag önska att folk spelar med karaktärer så lika sig själva som möjligt, det förstör inlevelsen så in i helvete om man stöter på en tjej som pratar med en sönder rökt gubbröst!

När jag tänker tillbaka så är det rätt blandat.
Det enda jag kan säga är att om jag tänkt köra ett rollspel där jag ska spela som en riktig rövhatt (evil i Pathfinder, renegade i Mass Effect etc), då väljer jag kille.

Jag brukar alltid välja kvinnliga karaktärer, om det är möjligt. Vet inte varför, men det känns naturligt. Kanske för att kvinnliga röstskådespelare över lag är lättare att lyssna till.

Funderar över lag väldigt lite kring könsroller, även om det blivit aningen mer sedan dottern kom upp i tonåren. Kanske inte så mycket i spel, men i äldre filmer kan jag reagera på hur tråkiga roller många kvinnor hade. Typ frugan i The Shining.