Manga tips! Recensioner! (Bakuman, Orange, Genshiken, No matter how I ...)
Orange
Det finns något nästan elektriskt i hur Orange berättar sina känslor. Serien handlar om en gymnasietjej som får brev från sitt framtida jag, med uppmaningar om att rädda en klasskamrat från ett öde han ännu inte anar. Stilen är ren, men ögonen bär hela tyngden – varje blick blir ett litet drama. Serien blandar romantik och mystik utan att förlora sin lätthet. Tempot är långsamt men engagerande, och varje kapitel känns som en skärva av något större. Det är inte en serie som skriker, utan viskar (om man så vill). Att läsa klart var inte en prestation, det var ett sug. Här finns en värme som håller kvar även efter sista sidan. Och det gjorde den här serien, och det var även den som fick in mig på manga på riktigt, hur skönt och avslappnat det är att bläddra och se en konstnärs vision breda ut sig sida efter sida.
Genshiken
Det här är mangavärldens otaku-klassiker – men för mig blev det för mycket. Serien följer en universitetsklubb för hardcore-anime- och mangafans, där vardagen är full av diskussioner, cosplay och nördiga intriger. Jag minns fortfarande hur jag med nevositet läste när huvudpersonen i början av serien smygande närmar sig klubbens Hentai-samling. Genshiken vill vara både en satir, en hyllning och ett communitymöte mellan pärmarna. Och visst, det är charmigt hur subkulturen dissekeras med värme. Men någonstans tappade jag fotfästet i alla lager av referenser, skämt och metanivåer. Serien svämmar över av detaljer, ibland till den grad att själva berättelsen kvävs. Jag klev av mitt i – inte för att det var dåligt, utan för att det överdrivet.
(Men nu när jag skrev den här texten och bläddrade igenom mangan blev jag sugen på ta upp den igen!)
No Matter How I Look at It, It’s Your Fault I’m Not Popular!
Jag hittade serien genom animen Watamote, och drogs in av den brutala igenkänningen. Den handlar om Tomoko, en högstadieflicka med social fobi som försöker bli populär men snubblar på varje steg i vardagen. Social fobi, svettiga möten och det där skavet av att aldrig passa in – allt var där, rått men ändå komiskt. Till en början var det som att någon hade ritat min egen tonårsångest. Men ju längre jag läste, desto mer gled fokus bort från själva fobin. Serien tappade något av den nerv som gjorde den så speciell i början. Jag lade den åt sidan, men de första volymerna är fortfarande som en spark i magen – på bästa möjliga sätt. Och jag kanske plockar upp den igen.
Bakuman (skaparna av Death note)
Det här är mer än en manga – det är en manual för drömmar. Serien handlar om två tonårspojkar som bestämmer sig för att bli mangaskapare och kämpar sig genom en skoningslös bransch för att nå toppen. Bakuman är serien som flyter som bläck, den känns självklar. Som om den alltid funnits där.
Jag har aldrig blivit så inspirerad av en berättelse, oavsett medium. Den visar att skapande inte är en lek, utan ett krig man utkämpas med pennan som vapen. Som medelålders läsare borde jag kanske inte spegla mig i tonåriga serieskapare. Men jag gör det ändå, och jag blev besatt av serien.
Bakuman fick mig att kämpa mer med mina egna småprojekt, (efter-en-vuxen-mans-grå-arbetsdag-är över) och det är det finaste betyg en manga kan få.
Har du läst några av de här mangorna?
Har du egna tips?
Den mest givna är ju One Piece om du inte läst den, lång ja, men blir bättre och bättre för varje volym, finns nog inget som kan toppa One Piece alltså. Sen andra givna är ju Berserk, One punch man, Monster.
Har du läst alla de där?
Just nu läser jag faktiskt Beserk, ligger på volym 6. Förstår varför den är så populär, är en otrolig värld som målas upp.
One Piece började jag läsa är den var ny i Sverige, efter att Dragon ball var klar, så är ju massor av år sen nu. Minns inte varför jag gav upp One Piece, kanske tyckte jag där i gymnasiet att jag blivit "för mogen"?
Har du läst alla de där?
Just nu läser jag faktiskt Beserk, ligger på volym 6. Förstår varför den är så populär, är en otrolig värld som målas upp.
One Piece började jag läsa är den var ny i Sverige, efter att Dragon ball var klar, så är ju massor av år sen nu. Minns inte varför jag gav upp One Piece, kanske tyckte jag där i gymnasiet att jag blivit "för mogen"?
Yes är färdig med/up to date med alla dem One piece passar ett väldigt brett åldersspann egentligen. Det ger ett första sken av att kanske vara mot en yngre åldersgrupp men teman och händelser kan vara riktigt mörka och världsbyggandet och karaktärsutvecklingen är i världsklass Kan även slå ett slag för Jojo's Bizarre adventure!
Yes är färdig med/up to date med alla dem One piece passar ett väldigt brett åldersspann egentligen. Det ger ett första sken av att kanske vara mot en yngre åldersgrupp men teman och händelser kan vara riktigt mörka och världsbyggandet och karaktärsutvecklingen är i världsklass Kan även slå ett slag för Jojo's Bizarre adventure!
Känner igen även den, men inte läst.
Ibland väljer jag istället att se anime, men oftast är ju mangan bättre. Men ska lägga på minnet, jag läser gärna en serie i taget, så har en bit kvar med Beserk. Och hoppar jag på One piece så har jag väl att läsa flera år ...
Men kul se att vi är hela två stycken som läser manga här inne på forumet XD
Känner igen även den, men inte läst.
Ibland väljer jag istället att se anime, men oftast är ju mangan bättre. Men ska lägga på minnet, jag läser gärna en serie i taget, så har en bit kvar med Beserk. Och hoppar jag på One piece så har jag väl att läsa flera år ...
Men kul se att vi är hela två stycken som läser manga här inne på forumet XD
Haha det finns fler! Däremot tror jag väl inte den typiska åldersgruppen/målgruppen hänger på Fz hehe Men ja, plockar du upp One Piece så har du att göra ett bra tag framöver
Jag läser även manga och är enig om att One Piece är en serie som innehåller en hel del mörka teman som kanske inte barn förstår sig på. Lite som att Disney-filmer kan tilltala barn som vuxna.
Berserk är såklart en favorit hos mig, med Guts som min favoritprotagonist tätt följt av Luffy, Eren (Attack on Titan), och Sung (Solo Leveling).
Får se jag har läst färdigt följande mangaserier: Bleach, Dragon Ball, 7 Deadly Sins, Demon Slayer, Solo Leveling, Fire Punch-Man, Attack on Titan, Naruto, Fullmetal Alchemist, Jujutsu Kaizen
Pågående mangaserier: One Punch Man, Berserk, One Piece, Gantz,
Vad jag gillar med manga kontra anime är precis som med riktiga böcker vs filmer - att man kan ta in ögonblicken lite bättre och stanna upp, uppskatta varje nyans. Dessutom blir ofta skaparens hantverk något påverkad i processen att överföra manga till anime. Som exempelvis Berserk anime (2016) förlorade all liknelse till Miuras artistiska vision och såg inte bra ut.
Jag tycker det är väldigt mysigt att läsa manga, men jag är ingen stor mangaläsare.
I fysisk manga äger jag och har framförallt läst:
- Dragon Ball 1-42
- Ranma 1-38
- Naruto 1-16
- Ragnarok
- Några japanska nummer (Demon slayer m.fl.)
- Alla svenska Shounen Jump (mest läst Naruto)
- De flesta Manga Mania (dock ej läst ännu)
- Sen har jag förstås provläst volym 1-5 av ett otal serier, men det har mestadels blivit digitalt
Har även 1-40 av One Piece, men jag har inte haft (eller skapat) det där tillfället att sätta igång och läsa.
Mina hinder
När jag läser brukar jag framförallt göra det innan sängdax. Fast nu de senaste 2 åren blir det mest att jag läser barnböcker för ungarna och sen innan jag slocknar repeterar jag mina ankikort i japanska i 10-15 minuter. Sen de få tillfällen jag haft feeling att läsa lite, så har någon ropat SLÄCK LAMPAN!
Ytterligare en faktor är väl framförallt jag hade önskat att ha förstoringsglasögon till vissa serier. Jag minns att det var en fröjd att läsa Naruto i Shounen Jump, just på grund av det större formatet.
.
TL;DR
Mina favoriter är:
- Dragon Ball
- Ranma
”A man with a conviction is a hard man to change. Tell him you disagree and he turns away. Show him facts or figures and he questions your sources. Appeal to logic and he fails to see your point. [fortsättning]
Orange lät lite spännande ändå. Inte för att jag läser så mycket längre men vem vet vad framtiden innehåller?
Genshiken såg jag animen vill jag minnas. Var rätt kort och fann den rolig. Kanske gör sig bättre i anime formatet?
Egen favorit som jag läste igenom som ung då en vän köpte alla nya nummer var GTO, Great Teacher Onizuka. Man börjar att läsa den med smått skeptism (grabb som vill bli lärare för att komma närmare alla söta skolflickor höhö), men när man kommer en bit in var man fast. Oerhört dramatisk och häftig i sina stunder.
Haha det finns fler! Däremot tror jag väl inte den typiska åldersgruppen/målgruppen hänger på Fz hehe
Vad är åldergruppen för mangaläsare i Sverige? Den kanske är yngre än oss på FZ då? Annars tänkte jag det var vi här inne som är de som växte upp med det, men klart. Många "växer väl ifrån" spel och manga, och sånt.
JVad jag gillar med manga kontra anime är precis som med riktiga böcker vs filmer - att man kan ta in ögonblicken lite bättre och stanna upp, uppskatta varje nyans. Dessutom blir ofta skaparens hantverk något påverkad i processen att överföra manga till anime.
Det som är kul med manga, oftast är det en persons vision. Både handling och bild. Ibland två stycken, som i Bakuman och No matter how I ... men ändå. Jag har inget emot anime-tolkningar, jag är väl en av de få som ändå gillade animetolkningen av Junji Itos berättelser, trots det inte är i närhetens av hans bilder, så fick de ändå fram berättelserna ganska bra.
Mina hinder
När jag läser brukar jag framförallt göra det innan sängdax. Fast nu de senaste 2 åren blir det mest att jag läser barnböcker för ungarna
Känner igen det där. Dock har jag nyligen börja få in som rutin att läsa igen innan jag sover, och just nu är det Berserk. Dock drömde jag i mangabilder en natt tack vare det, haha. En febrig dröm där allt var som i olika mangarutor. Började må illa i verkligheten av drömmen.
Egen favorit som jag läste igenom som ung då en vän köpte alla nya nummer var GTO, Great Teacher Onizuka. Man börjar att läsa den med smått skeptism (grabb som vill bli lärare för att komma närmare alla söta skolflickor höhö), men när man kommer en bit in var man fast. Oerhört dramatisk och häftig i sina stunder.
Lät lättsamt, och slice of life?
En till serie till listan då.
Ytterligare en faktor är väl framförallt jag hade önskat att ha förstoringsglasögon till vissa serier. Jag minns att det var en fröjd att läsa Naruto i Shounen Jump, just på grund av det större formatet.
Känner igen mig i det där, var nära på att köpa Berserk samlingsutgåva, just för att få allt större. Men samtidigt gillar jag pocket-formatet. Så ett förstoringsglas på sängbordet, sen har man blivit en riktig gubbe.