Kidsen måste lära sig
Mina två brorsdötter som är 12 och 9 år gamla var på besök på landet i helgen vilket såklart var mycket trevligt. Tyvärr var vädret inte det bästa (det här kan väl bli sämsta sommaren på många många år?) men då utnyttjade de det med att hitta på saker inomhus istället och jag passade på att visa dem den rätta sidan av spelvärlden. De liksom många andra kids har ju en rent fruktansvärd uppfattning om vad som är bra spel.
Visserligen är det svårt att klaga på ett fenomen som Minecraft men i övrigt handlar det mesta om i mina ögon mer eller mindre horibla mobilspel
Sagt och gjort så gjorde jag vad jag kunde med de begränsade medel jag har där ute. Det är visserligen ingen fel på 360:n men de spel jag har där ute är främst för en vuxen publik. Vi är begränsade till 3g i dagsläget så det går inte heller att ladda ner så stora spel. Därför var jag utelämnad till att dra ner de spel jag redan köpt och som är små. Trots detta tycker jag själv att det blev en smärre succé.
Det första spelet jag valde var #Super Puzzle Fighter II Turbo HD Remix som jag nämt flertalet gånger på den här bloggen. Ett fantastiskt tävlingsinriktat pusselspel som jag verkligen tror att alla kan uppskatta. Jag har aldrig sett den yngsta av tjejerna så koncentrerad som hon var när hon spelade det här. Det brukar normalt sett inte gå att få tyst på henne, men här var det ett stenansikte som gällde när hon spelade mot syrran och kul hade de. Speciellt när de lärde sig hur de skulle göra utan att få det skrivet på näsan.
Spel nummer två var #Bomberman Live som är Bomberman helt enkelt. Även här fastnade de om inte direkt så åtminstone fort. Till en början var det svårt att förstå vad som riktigt hände och de AI-styrda bombarna dominerade totalt. Sakta men säkert lärde de sig dock vad som gällde och med det kom även framgången och spelglädjen.
Nu lär det här knappast göra att de slutar med mobilspelen men det var hemskt roligt att se att spel av den här typen kunde fängsla dem så mycket som de gjorde. Och kanske kan det öppna deras ögon inför möjligheten att de finns annat än Flappy Bird. Jag ska iaf jag göra det jag kan för att bygga vidare på det här genom att ta fixa ut mer kvalitetsspel till stugan!
Känner igen mig i det här. Har två mindre syskon på 8 och 13 år.
Har försökt få dem att spela diverse bra spel på sina DS, på sitt Playstation 2. Men så fort spelet innehåller dialog eller text rentav så tappar de allt intresse och trycker förbi det för att sedan fråga: När får man börja skjuta folk?
Lite konservativt uttalande... men när jag var i deras ålder satt jag och spelade Final Fantasy 7-10 med mera utan att förstå engelska särskilt bra men jag gjorde ändå mitt bästa för att klara av spelen, jag tyckte det var kul att utforska allt i hopp om att ta mig vidare trots brist på vägledande information.
Everybody needs help.
Mina äldsta syskonbarn är i tonåren och 13-åringen har jag försökt fostra under några år. För några år sen LANade vi Warcraft 3 en hel sommar. Även Torchlight 2 har vi spelat en hel del. Command & Conquer har vi också spelat men tyvärr inte det bästa spelet i den serien (RED ALERT 2!!!). Nej, det blev Generals men han tyckte att det var väldigt roligt.
När han inte är hos mig så spelar han hemma och då blir det ofta det som dagens tonåringar brukar spela, dvs CoD och LOL.
Snälla.. sluta säga "landet". Vi har inga storstäder i Sverige så det hela blir helt meningslöst. Stockholm hade bara precis platsat som en stadsdel i London.
Vad ska man säga då? "Åker till landet" är ett vedertaget uttryck för att lämna stan och åka till sommarstugan, föräldrarnas bondgård eller liknande. Om stan är Bangkok eller Gnesta spelar ingen roll.
Snälla.. sluta säga "landet". Vi har inga storstäder i Sverige så det hela blir helt meningslöst. Stockholm hade bara precis platsat som en stadsdel i London.
Pff - Detta är bättre, alla andra kan fortsätta säga storstad men inte du.
Too real to be a dream, too painful to be a nightmare.
Jag hoppas att med min samling gamla spel så kommer de yngre som kommer vara runt mig ha en bra speluppväxt.
Snälla.. sluta säga "landet". Vi har inga storstäder i Sverige så det hela blir helt meningslöst. Stockholm hade bara precis platsat som en stadsdel i London.
Vad ska man då kalla det? Fritidshus?
Känner igen mig i det här. Har två mindre syskon på 8 och 13 år.
Har försökt få dem att spela diverse bra spel på sina DS, på sitt Playstation 2. Men så fort spelet innehåller dialog eller text rentav så tappar de allt intresse och trycker förbi det för att sedan fråga: När får man börja skjuta folk?
Lite konservativt uttalande... men när jag var i deras ålder satt jag och spelade Final Fantasy 7-10 med mera utan att förstå engelska särskilt bra men jag gjorde ändå mitt bästa för att klara av spelen, jag tyckte det var kul att utforska allt i hopp om att ta mig vidare trots brist på vägledande information.
Det är intrycket jag också fått. Så fort det tar emot så lägger många av och även om det kanske inte är så viktigt i sig så tror åtminstone inte jag att det är ett gott tecken. Att ge upp när det tar emot är knappast något som kommer ta dig långt här i livet och för mig är känslan av att lyckas med något som man kämpat med och som såg omöjligt ut till en början en av de bästa här i världen. Är ju en stor del i det som utvecklar dig som människa.