Super Puzzle Fighter II Turbo HD Remix är kärlek
Jag har nämnt #Super Puzzle Fighter II Turbo HD Remix i olika sammanhang här på FZ. Det har alltid varit i positiva ordalag och det är helt enkelt för att jag har otroligt svårt att hitta något dåligt att säga om det. Men vad är det för spel egentligen? Ingen av de jag visat det för (och som fallit pladask för det) har känt till det innan och jag är inte förvånad för det har inte gjort något större väsen av sig. Därför tänkte jag passa på att skriva lite om Capcoms mästerverk och försök få er att inse vad det är som gör det till ett sådant.
I sin enklaste form kan #Super Puzzle Fighter II Turbo HD Remix beskrivas som ett pusselbataljspel och vid första anblicken brukar de flesta frågande utbrista "Är det som Tetris?". Det är inte svårt att förstå varför man drar den slutsatsen eftersom det är klossar som faller ner, som du kan vrida och vända så att de matchar i ett försök att få dem att försvinna. Som tur är så är det emellertid en väldigt förenklad bild.
Det hela börjar med att du väljer en av tretton figurer tagna från Capcoms fightingspelserier. Bland valen hittar du bland annat Ryu, Chun-Li och Morrigan och precis som i sina originaltitlar har de egenheter som skiljer dem åt, men mer om det senare. När valet väl gjorts är det direkt in på spelplanen som mycket riktigt för tankarna till klassiska Tetris men där spelarna har en sida vardera. Och det är nu magin börjar.
Match från någon turnering
Egentligen är det kombinationen av enkelhet och djup som gör spelet så genialt. Klossarna som faller ner består av två bitar, som kan vara antingen röda, gröna, blå eller gula, och genom att vrida dessa mot eller medsols ska du grupperna färgerna innan det är dags för att släppa bomben på dem. Jo det är faktiskt bokstavligen det du gör. Ibland kan nämligen någon av klossbitarna (eller båda två) vara en färgad bomb och genom att lägg dem intill en bit av samma färg spränger du bort den biten samt alla andra bitar av samma färg som ligger intill. I teorin kan du alltså rensa hela spelbrädan.
Det hela skulle kunna sluta där och vara en enkel uthållighetstävling men så enkelt kan det ju inte vara när vi talar om ett pusselbataljspel. För samtidigt som du spränger bort hos dig måste din motståndare förbereda sig på att ta emot attackbitar hos sig. Hur kraftfull attacken blir beror på hur bitarna som du spränger bort har varit formade. Har de suttit ihop i en fyrkant och på så vis bildat en stor bit så gör det mer skada än en det var fyra bitar på rad och skulle du spränga bort en bit som är 8*8 så ligger din motståndare rejält i skiten.
De attackbitar som kommer är en av de saker som skiljer karaktärerna åt. Alla har sitt egna anfallsmönster och precis som i ett fightingspel är det viktigt att lära sig motståndarens attack för att på så vis kunna överleva. Det måste också nämnas att attackbitarna inte riktigt är som vanliga bitar som går att spränga bort direkt. Attackbitarna har nämligen en timer som tickar ner ett snäpp varje gång du tar ner en ny kloss och det är först när timern går ner på noll som attackbitarna blir normala och går att spänga borta. Precis som allt annat i spelet är detta dock inte enbart något negativt utan något du kan använda till den egna fördel, men det lämnar jag till er att upptäcka.
Självklart är du dock inte försvarslös när en attack kommer. Håller du bara kollen på din motståndare kan du blockera attacken och reducera skadan genom att spränga bort bitar på din egen sida. Lyckas du med det kan du sätta rejäla käppar i hjulet på din motståndare och vända ett läge som kan tyckas vara hjälplöst.
En av de viktigaste sakerna i Puzzle Fighter är faktumet att det är otroligt svårt att skylla på tur. Klossarna som faller ner är likadan för båda spelarna. Ofta blir det så att någon spelare är snabbare och når säg kloss 10 snabbare men kloss 10 kommer vara likadan för den något långsammare spelaren.
Detta är bara en av de saker som ger spelet ett underbart strategiskt tänk som höjer det ett par snäpp. Ett annat är användandet av diamanten som kommer var 25 block. Samtliga bitar av den färg som diamanten försvinner men gör då bara 80% av den normala skadan. Därför kan det alltså vara direkt dumt att använda den för att ta bort många bitar även om det kan tyckas vara ett självklart val i början.
Så särskilt mycket mer än så finns det faktiskt inte att säga. Personen som förlorar är den som fyller den tredje raden från höger först. Övriga rader kan i teorin vara hur höga som helst men på den tredje raden börja blocken falla och därför är det där det blir game over.
Jag inser så här i efterhand att min genomgång av spelet kanske inte är den bästa och kanske skrämmer bort fler än vad den lockar in. Men tro mig när jag säger att det är ett fantastiskt spel och ge det en chans, risken att du ångrar dig är väldigt liten.