I en debattartikel på Aftonbladet idag (30/6), undertecknad av företrädare för Fi, Fatta-rörelsen och Sveriges kvinnolobby, belyser författarna reella problem som att män och pojkar presterar sämre i skolan, är mer utsatta för kriminalitet och begår fler brott. Man har gjort en korrekt diagnos, men kraschlandar när man försöker sig på att peka ut andra företeelser som man verkar mena är typiskt manliga, och som män skulle må bäst av att undvika.
”Många män tar sin tillflykt till dataspel och pornografi och lever isolerade, utan nära relationer,” skriver man utan tillstymmelse till eftertanke.
Att artikelförfattarna i så svepande ordalag likställer datorspelande med konsumtion av pornografi är minst sagt häpnadsväckande. Än mer häpnadsväckande är att man ser datorspelande som en antisocial tillflyktsort där man lever i en parallellvärld, utan nära relationer.
Schyman och medförfattarna menar att det är patriarkatet som är orsaken och att män skulle må bättre om de kunde lära sig att kunna prata om känslor, sluta konsumera datorspel och pornografi och söka hjälp.
Hur förklarar Gudrun Schyman att tjejer och kvinnor spelar spel som aldrig förr, att antalet kvinnor i den svenska spelbranschen ökade med 39 % 2015, att 62 % av Sveriges online-befolkning i åldrarna 16-64 spelar spel, varav 47 % av kvinnorna?
Är detta också ett utslag av antisociala tendenser och patriarkala strukturer?
Gudrun Schyman, Ida Östensson och Anna Giotas uppvisar i sin text en otäck verklighetsfrånvändhet och nattsvart syn på en hobby som älskas av miljarder världen över.
