Inlägg av Bennii

Kan omöjligt välja. Alla år har bra spel, vissa bättre än andra. Men jag kan inte välja ett spelår som det bästa.

9/10 Korrekta svar!
Imponerande! Du kan dräpa såväl drakar som mutanter med lätthet.

Jag kan även tipsa om att tvåan är gratis på Origin:
https://www.origin.com/swe/en-us/store/free-games/on-the-hous...

Jag köper nog runt en tredjedel av mina spel digitalt idag. Föredrar fysiska spel. Det är kanske någon form av primitiv samlarinstinkt som ligger bakom.

Ni har en köpare här! Jag vill ha den i min bokhylla.

När jag bodde i hus hade jag en och annan mus på sommaren. Alltså inte i mitt nätaggregat, men i huset. Har aldrig haft kackerlackor, vägglöss eller liknande.

Tydligen ingen i poliskåren som spelar Fallout.

@Carl Johansson-Sundelius: Eller den kinesiska, skamlösa kopian med 250 inbyggda spel.

De har alltså smugglat två datorer från platsen på fängelset där de jobbar med återvinningen till gymmet på samma fängelse?

Även om det skedde en komponent i taget så måste det gjort ont, och krävts en del hemgjort vaselin vid själva införandet.

Låter utmärkt! Jag har aldrig köpt något på Windows Store, men uppskattar att de går samma väg som Valve i den här frågan.

Kul att Bethesda släpper en demo en vecka innan releasedagen. I dagens affärsklimat med förbokningshets och noga kontrollerade press events med provspelningar känns det ganska modigt.

@73mpl4R: Ja, kanske det.

@73mpl4R: Det finns ju inget som är så kul som att diskutera en icke-existerande påhittat stads öde i en fantasyvärld som skapades i en mans fantasifulla huvud. Vem behöver politik och riktiga krig när man kan diskutera Tolkien?

Som PC-spelare behöver man inte sakna spel. Med spelbibliotek som sträcker sig årtionden bakåt i historieböckerna och såväl mastodontprojekt som små indietitlar som släpps dagligen finns det alltid något att fylla sin SSD med. Det kanske inte alltid känns så när AAA-spel som alla påminner om varandra tar upp mycket utrymme i media, men man behöver inte mer än skrapa på ytan för att hitta allt från strategi och RPG som ingen hört talas om till Tetris i webbläsaren. Alla är naturligtvis inte bra, en snabb titt på Steam visar att det mesta är skit, men det finns både diamanter och polerade bajskorvar som skiner. PC är, utan någon som helst tvivel, den bredaste plattformen när det gäller spelutbud, såväl sett till genre som antal.

Men ibland, kanske två eller tre gånger per generation, så kommer det ett spel som gör att min PC och mitt ständigt växande Steambibliotek känns otillräckligt. Vanligtvis är det en övergående känsla, en känsla av ”Shit, hoppas det kommer till PC”. Sen släpper det och jag greppar musen och spelar lite Total War istället. Men någon gång, bara ibland, håller känslan i sig och jag måste till slut raida sparkontot och köpa en konsol, bara för det där enda spelet. Dessutom äger jag faktiskt redan en Xbox One S som jag köpte till reapris, så det här är första generationen någonsin när jag faktiskt äger två konkurrerande konsoler samtidigt. Men i det här fallet är det Horizon: Zero Dawn som bitit sig fast och vägrat släppa taget.

Jag uttalar mig ofta negativt om open world-spel. Jag tycker att ”open world” blivit ett koncept som tvingas in i situationer när det inte är nödvändigt, och som överanvänds. Varje gång en PR-ansvarig Ubisoft-anställd berättar att ”det här är vår största spelvärld någonsin” rynkar jag på näsan som om jag nyss fått en kroppsvarm blöt sportsocka upptryckt under näsborrarna. För (jag har sagt det förr) en spelvärld kan vara hur stor som helst, men om den inte är intressant att utforska tillbringar jag hellre min tid i en liten skokartong fylld med roliga leksaker. Storleken betyder inte allt (vi pratar fortfarande om spel).

Men det finns open world-spelen som gör rätt. Där världen i sig blir en del av upplevelsen, inte bara en kuliss. Jag har spenderat många timmar i The Witcher 3 på hästryggen, bara ridit långsamt och tagit in omgivningarna. När spelutvecklare lyckas göra transportsträckorna spännande, när det blir roligt att göra ingenting annat än att ta sig från A till B i sin egen takt, då är open world det bästa som finns. Det handlar om att skapa en gripande värld, med intressant historia, som man vill veta mer om. Då blir den stora spelvärlden lika levande som karaktären du spelar, och allt vävs samman till en helhet. Därför lämpar sig rollspel ganska bra. Ofta är rollspel långa och har mycket lore som ger liv åt allt och alla runtomkring dig. Du har gott om tid på dig att ta in allt som erbjuds. Du kan använda transportsträckorna till att fundera över ditt nästa drag, eller känna glädje eller sorg över hur ett visst skede i spelet slutade och kanske tänka över hur du hanterade en viss händelse. Kanske bara spekulera i vad som kommer härnäst och snubbla över en side quest som visar sig vara en välskriven minihistoria. Eller, som i fallet med Horizon, bara stanna upp och fascineras av utsikten och se en hjord med robotdinosaurier som du kan jaga för resurser och XP.

Horizon: Zero Dawn lyckas med det mesta. Det har en värld med kulturer och bakgrund jag gärna lär mig mer om. Ett utseende som tilltalar mig, jag älskar hur färger, ljus och väder samverkar och skapar en stämningsfull atmosfär. Gillar även karaktärsdesignen, speciellt Aloys stam Nora som känns lite keltiska i sitt utseende. Det har strider som är roliga, lagom långa och lagom många och en story som oftast är intressant. Storyn når inte upp till Witcher 3, framförallt inte när det gäller karaktärsdjup (det finns ingen Bloody Baron) och dialoger. Men den är bra. Jag försöker sluta jämföra Horizon med Witcher. De är två väldigt olika spel, men samtidigt två sidor av samma mynt. De två spelen ockuperar plats ett och två, Aloy snett bakom Geralt, på topplistan med spel som verkligen förstår hur en öppen spelvärld ska utformas och fyllas med innehåll. Sidouppdragen är ganska välskrivna och hjälper till att förbättra din förståelse och ge dig kunskap om platsen du befinner dig på. Det finns, som i alla spel av det här slaget, en del spring-och-hämta-uppgifter som du får, men vi pratar inte om en karta fullproppad med frågetecken. Och det är definitivt inte som i Dragon Age: Inquisiton där det mesta utanför huvuduppdraget gav mig känslan av att vara en simpel springpojke.

Horizon: Zero Dawn är vackert, välgjort, roligt, sorgligt och gripande. Helt klart ett spel som alla borde uppleva.

#horizon-zero-dawn

Nu är det väldigt länge sen jag läste detaljerna i den här frågan. Men jag vill minnas att Tolkien själv aldrig skrev något om att Minas Ithil byggdes upp. Aragorn gjorde Faramir till prins av Ithilien och rådde samtidigt Faramir att inte bosätta sig vid Minas Ithil, som han ville skulle jämnas med marken.

Edit:
Googlade fram följande citat:

"The evil powers were not driven out of that fortress-city until the end of the war of the ring, and although it was renamed Minas Ithil it was never again repopulated by the men of Gondor."

Hämtat från boken Tolkien: The Illustrated Encyclopedia, av David Day.

Jag har inte själv läst den tyvärr.

Vissa människor är 100 procent säkra på att Gud finns, för det har deras 100 procent trovärdiga källor berättat för dem.

Jag läser citatet ni har i artikeln och får inte direkt intrycket av någon som är trovärdig. Han låter mer som det där vittnet som försöker övertyga sina skeptiska kompisar om att något är sant:
- Jag lovar, jag såg honom göra det! Han gjorde det verkligen. Eller en kompis till mig har en säker källa som såg honom göra det! Men det var mörkt ute, men jag lovar att han lovar att hans kompis såg det som hände!

Framtiden får visa vad som stämmer och inte.

Alltid kul att se tillbaka på vilka spel som påverkat oss mest. Min första kontakt med spel var när jag och min syster fick en NES i julklapp. Blaster Master, Super Mario Bros 3, Punch Out, många roliga timmar med den konsolen på vår 16 tums sovrums-TV. Jag har en bild av min tre år äldre syster som sitter i mammas säng och spelar Mario 3 och jag sitter bredvid med ögonen vidöppna, riktade mot figurerna på skärmen. Jag var nog 7 år på bilden, min syster var 10 år.

Det spelet som format mig mest som gamer idag är nog Baldur´s Gate, som fick mig att inse hur ett RPG verkligen kunde greppa tag i mig och hur mycket man verkligen kunde leva sig in i en värld och en berättelse. Kommer aldrig glömma första gången jag startade spelet och de platta karaktärerna och lågupplösta träden kom till liv framför mina ögon.

@Prixm: Både ettan och tvåan finns på såväl Steam som GOG, om du vill se det vi andra fick uppleva.

De är lite stela, lite till åren kommen, men fullt spelbara och fortfarande bra.

Ett helt underbart spel. Jag hoppas de inte har bråttom med uppföljaren. Ta den tid ni behöver och gör något riktigt bra.

Jag tog det med ett kusligt lugn. Jag var inte i närheten, och känner ingen som var det. Kände en viss ilska över att en människa kan göra så. Men samtidigt glad att det gick så bra som det gjorde. Det kanske låter cyniskt, men det kunde gått så mycket värre. Tråkigt för alla anhöriga och inblandade, såväl fysiskt som psykiskt skadade. Men samtidigt värmande att se den positiva enigheten som man sett bland människor i helgen.