Hela Borderlands-premissen har från första början varit väldigt skruvad med sin svarta, våldsamma humor. Den är inte för alla, men för mig har spelserien alltid suttit som en smäck och jag har haft kul med alla delar.
Fjärde delen har dock en del att bevisa då trean anses var den svagaste i serien. Jag hade kul med det, men jag håller också med om att storyn var i svagaste laget. Det är visserligen en svår uppgift att leva upp till Handsome Jack som antagonist då denna herre satte ribban rätt högt i del två. Tillsammans med Vaas från Far Cry 3 kan Jack vara den bästa spelantagonisten genom tiderna.
Våra Borderlands-recensioner
► Borderlands
► Borderlands 2
► Borderlands: The Pre-Sequel!
► Borderlands 3
► Tiny Tina's Wonderlands
The Time Keeper i fyran är (såklart) inte riktigt lika bra som den undersköne Jack, men han är definitivt bra nog för att storyn ska hålla uppe mitt intresse. Att få lämna Pandora bakom mig för en helt ny värld och planet känns också trevligt. På många sätt känns det som en omstart efter klavertrampet i 3:an. Ny värld och ny antagonist…
Kairos är en mycket lummigare värld än Pandora och känns även mer vidsträckt. Framför allt känns det nu som en värld i stället för bara några stora områden. Jag får nästan en Far Cry-känsla med dess utposter och möjligheter att utforska. Skillnaden är att Gearbox inte strösslar världen med en miljard markörer och frågetecken. I stället låter de mig faktiskt utforska. Frågetecknen finns på vissa ställen, men de markerar inte specifikt att en låda ligger precis på frågetecknet utan är en signal om att det finns något i området.
"Fienderna exploderar i ett moln av loot"
Världen är mer vertikal, med höga klippor som kommer med fina utsikter över den tecknade världen. Nu när jag ändå nämner den tecknade stilen så har ju den blivit synonym med Borderlands. Jag skulle vilja påstå att världen har nog aldrig sett så bra ut som den gör i Borderlands 4. Det är lummigt, färggrant och ljussättningen är fantastisk.
Vad som också är synonymt med Borderlands är loot, och där kommer inte den loot-stinne bli besviken med Borderlands 4. Gearbox fortsätter att köra piñatamodellen där fienderna exploderar i ett moln av loot när de dör. Som tidigare blir det nästan för mycket då det blandas friskt: från totalt värdelös loot och sådant som ”kanske” är bra till det som är episkt. Det är kul och loot-tarmen kittlas, men samtidigt blir jag aningen mätt på det efter några timmar och bryr mig bara om det som är lilafärgat och uppåt. Detta hänger också ihop med en väska som ständigt är full och måste tömmas hemma i basen titt som tätt. Väskan, plus hur mycket ammo jag kan ha till olika vapen, går dock att uppgradera vilket löser detta problem rätt bra.
Världen håller ihop bättre än i förra spelet.
Precis som tidigare finns fyra klasser att välja mellan, och de representeras av fyra karaktärer: Vex, Rafa, Harlowe och Amon. Rafa är den traditionella soldatklassen, Vex går åt rogue-hållet, Harlowe är support och Amon tank. Alla har tre erfarenhetsträd där jag får skräddarsy dem efter eget behag. Jag körde Vex och valde trädet där jag kunde frammana en kopia av mig själv med en stor lie som hon vevar runt med. Annars är det inget konstigt, uppdrag färdigställs, fiender dör och jag får erfarenhetspoäng som levlar upp mig och gör att jag kan bygga ut trädet. Klasserna kompletterar också varandra bra när jag kör multiplayer med andra spelare.
Striderna är mer vertikala än tidigare då jag har en änterhake och ett glidsegel att leka med. Förutom att svinga sig runt med änterhaken kan den användas för saker som att sula explosiva tunnor på fienderna. Striderna känns snabbare och mer flödande än tidigare, och ibland påminner de lite om striderna i Doom Eternal. Fienderna är dock allt för ofta kulsvampar och detta gör att tempot ibland dras ned i de annars snabba konfrontationerna.
"Att vara blindgångare är ett stort existentiellt problem"
Både huvud- och sidouppdragen är påhittiga och engagerande. En favorit är när jag får hjälpa en pratande missil (japp, du läste rätt) som kraschat utan att explodera. Alla vet ju att en missils uppgift är att explodera, så att vara blindgångare är ett stort existentiellt problem för den stackars missilen. Så min uppgift blir att hjälpa den att avfyra sig igen för att se om den kommer explodera. Spelet är fyllt av galna uppdrag liknande detta som många gånger får mig att skratta rakt ut.
Vackert men krävande.
Om det finns loot? Det finns loot.
Borderlands 4 har dessvärre en del tekniska problem. Världen är stor, men ibland känns den inte helt färdig. Många byggnader eller grottor går inte att gå in i och då har Gearbox bara blockat dessa med en svart textur. Spelet har också en del osynliga gränser där utvecklarna inte vill jag ska passera. Allt detta hade kunnat skötas på ett mer naturligt sätt, som en klippkant eller dörr. Det stör känslan i en annars vidsträckt miljö. Sen finns det optimeringsproblem och en del buggar. Jag spelar på PS5 och det funkar bra när jag kör på ”performance”, men i ”fidellity”-läget droppar bilduppdateringen rejält.
"Borderlands är tillbaka i form"
Borderlands som serie är tänkt att köras med andra spelare och så även den fjärde delen. Det går att köra på nätet och i delad skärm hemma med en kompis. Men det går också utmärkt att köra helt själv. Att spela ensam fungerar kanske till och med bättre än i de tidigare delarna. Storyn är engagerande och världen kul att upptäcka. Att köra de olika valven man låser upp i världen behöver flera spelare och det är här fokus ligger i spelets end game. Jag har inte upplevt några problem att hoppa in och ut från andras spel och inte heller starta egna spel och låta andra ansluta. Borderlands 4 är en perfekt blandning av solospel och multiplayer.
Att landa på Kairos är för det mesta en bra upplevelse, men det går inte att blunda för att Borderlands 4 har en rad tekniska problem som stör upplevelsen. Trots dessa tycker jag ändå att Borderlands är tillbaka i form som ett av de bättre co-op-liren på marknaden.
Fotnot: Borderlands 4 släpptes den 12/9 till pc, PS5 och Xbox Series. Testat på PS5.
