V.A.T.S.
- En nödvändig kompromiss?
Med förflyttandet från en isometrisk till första- eller tredjepersonsvy och en anpassning till konsoler skapades en del designsvårigheter. Hur gör man ett renodlat omgångsbaserat pc-spel till en förstapersonsskjutare? För mig var det så kallat turbaserade stridssystemet i de tidigare spelen deras största tillgång, men samtidigt deras största svaghet. I stridens hetta användes sällan ren vapenstyrka eller taktik till din fördel utan du fick använda dig av andra lösningar för att ta dig ur knepiga situationer. Du uppmuntrades hela tiden att undvika våld.
Vi ger den här personen ungefär 3 procents chans att överleva.
Att stridssystemet i Fallout 3 förenklats för att bli mer fartfyllt och mindre taktiskt är uppenbart. I FPS-läget är det inga konstigheter utan pang på som gäller. I ett försök att göra FPS-läget lite mer Fallout-aktigt har Bethesda utvecklat ett system som de kallar V.A.T.S., eller Vault Assisted Targeting System. Det innebär att du kan pausa spelet mitt i en stridssituation och sikta in dig på olika träffytor. Sannolikheten för träff, som räknas i procent, kalkyleras utifrån vapnets kondition, avstånd, vinkel och inte minst din egen spelarnivå och förmåga. V.A.T.S.-läget använder action points, vilket innebär att du har ett begränsat antal poäng att disponera. Fler poäng är lika med fler skott i följd. När du slutligen siktat in dig och bekräftat dina val spelas resultatet upp i ultrarapid. Det är väldigt tillfredsställande att se huvudet på en Super Mutant explodera i en kaskad av blod och hjärnsubstans.
V.A.T.S.-läget är så nära det omgångsbaserade originalet vi kommer och jag uppfattar det som en kompromiss för att göra det mer tillgängligt (konsolanpassat) men samtidigt ändå försöka behålla lite av det gamla. V.A.T.S. är underhållande men blir tröttsamt efter ett tag. Det blir mer Max Payne än Fallout.
Fallout 3
- En lyckad uppföljare som står på egna ben
Spelytan beskrivs som en aning mindre än den i Oblivion. På grund av atombomberna existerar inte mycket av det gamla Washington D.C.. Istället för bebyggelse och skyskrapor hittar vi trasiga vägar (som för övrigt påminner mycket om våra svenska), ruiner av gamla hus och mycket skrot. Överallt ligger det begagnade konserver, metallskrot, övergivna bilar och annat skräp. Mycket kan plockas upp men det mesta är värdelöst. Men ibland kan du få ett par kapsyler (spelets valuta) i utbyte för ditt skrot. Skräpsamlandet i ödemarken öppnar nya dörrar som mer eller mindre inte existerade i de tidigare spelen.
Jag trodde faktiskt att Fallout 3 skulle bli ett redigt bottennapp men det är ett av de bättre spelen jag spelat på flera år. Fallout-magin finns där, trots vissa brister. Den nya motorn har öppnat portarna för nya möjligheter som tidigare inte existerade samtidigt som den tar bort några klassiska ingredienser. Fallout-spelen var på inga sätt perfekta, men att jämföra dem med del tre vore orättvist. Tio år har gått, tekniken gått framåt och marknaden ser annorlunda ut. Med konsolernas intåg är jag glad att resultatet blev så bra som det ändå blev. Nu väntar jag bara på moddverktygen och de första moddarna.
