Recension – Mage Knight: Apocalypse

Nu tänkte jag bryta lite mot normen för en recension genom att börja med att säga att Mage Knight: Apocalypse (här efter kallat Mage Knight) inte är ett bra spel. Det känns platt och livlöst samt ofullständigt på många sätt. Synd, för att om utvecklarna hade lagt ner några månader till på att finslipa och förbättra Mage Knight och istället satsat på en release till jul, hade betyget säkert blivit lite högre.

Historien går ut på att världen är i färd att gå under och det är din uppgift att rädda den. Nyskapande? Nja... men detta är bara början, som allt annat i Mage Knight så känns storyn igen från föregående spel i genren. För att lyckas behöver du samla på dig fyra så kallade "Aspects of Apocalypse" - dessa har för ovanlighetens skull tagits i besittning av bossar, som du möter i slutet av respektive akt.

Du får i början välja vilken ras din karaktär ska vara och det finns fem val: Paladinen - en helig krigare, Draconum - en slags reptil med färdigheter i magier, amasonkvinnan - en stark kvinnlig krigare som lätt skulle platsa i FI, en dvärg med förkärlek för skjutvapen samt en vampyrkvinna. Varje klass har tre unika färdighetsträd som ska bistå dem vid strid. Efter att du valt din klass går det att ändra inställningar för hårfärg, utseende och namn. Sen är det bara att ge sig ut i den stora vilda världen och slåss för kung och fosterland.

Aktfull men nivålös

Istället för att gå upp i nivå används ett system inte helt olikt det i till exempel Oblivion eller Dungeon Siege. För att kunna få högre nivå på olika färdigheter måste de användas ofta. När du fått upp en färdighet till en viss nivå öppnas en ny färdighet upp i trädet. Det är samma sak med ens karaktärsstatus, genom att slåss mycket ökar styrka och genom att använda magier ökar intelligens och vishet.

Styrsystemet går ut på att peka och klicka med musen. Tyvärr är detta gjort på ett väldigt klumpigt sätt, gubben känns sladdrig och flyger runt på skärmen. En annan sak som är störande är att de färdigheterna du vill använda måste ligga i en specifik rad nere i botten av skärmen, det går inte att använda tangentbordet alls utan du måste klicka på ikonerna varje gång någon annan färdighet ska användas. Ännu jobbigare är det att det bara får plats fem färdigheter för höger respektive vänster musknapp - fler behövs!

För varje ny akt får du en ny medhjälpare av de andra raserna. Kul idé, men det slutar bara i frustration. AI:n är hemskt dålig ibland och dina medhjälpare fastnar lite här och där på banan, tappar bort sig och ibland även får för sig att du är deras fiende.

När du springer runt i världen springer du på "runstenar". Dessa är till för att hjälpa spelaren genom att spara ens framgång samt återuppliva dig om du dör. Problemet med detta är att det gör spelet för lätt. Det brukar alltid finnas en runsten precis innan en boss och då du och dina medhjälpare dör som flugor, blir det en rutin att dö och springa tillbaka för att döda bossen.

Lights! Camera! Action!

Grafiken i Mage Knight går det dock inte att klaga på. Allt är i full 3d, effekterna är snygga, det är mycket färger och dynamiska ljus, samt HDR-effekter. Det märks att det är här som allt krut har lagts. Miljöerna i akterna skiljer rejält från varandra - allt från Inka-städer i djungeln till Saharas öken och vidare till japanska trädgårdar. Tyvärr lever inte karaktärsmodellerna upp till miljöernas detaljrikedom, vissa känns fantasilösa och beter sig klumpigt.

Ljudet är tyvärr inte heller något att hänga i granen. Även fast Mage Knight stödjer Creatives X-fi är ljudupplevelsen hemsk. Röstskådespeleriet är nog av det värsta som hörts till PC, med smärtsamma och fantasilösa dialoger. Musiken och bakgrundsljudet är helt oinspirerade och scenerna mellan allt klickande är mer störande moment än stämningshöjande.

Likheterna mellan Mage Knight och andra mer kända actionrollspel är stora. Mycket är lånat eller känns det mer stulet från Diablo, vilket gör att Mage Knight snarare känns som ett dåligt ihopkok av andra rollspel. Det lider också av en hel del barnsjukdomar, även fast en uppgradering fanns direkt vid installationen. Mage Knight innehåller också en multiplayerfunktion, men på grund av tekniska problem fick jag inte igång den.

Visst är det svårt att bryta sig fri ifrån mängden och utveckla ett spel som faktiskt är helt olik Diablo, men med så mycket härmat är det svårt att ta Mage Knight: Apocalypse på allvar. Bättre lycka nästa gång och samtidigt hoppas jag att nästa spel som kallar sig Diablo-dödare faktiskt lyckas, för visst behöver vi det?