Japanska rollspel och amerikanska hjältar från det tecknade 80-talet möts och oväntad musik uppstår. Saturday Morning RPG är inte som alla andra.

Innerst i mitt hjärta har jag en speciell plats vikt åt mina barndomshjältar. Jag snackar He-Man, Thundercats och Transformers. Jag snackar muskelmän, leopardkvinnor och heroiska lastbilar. #Saturday Morning Rpg är en hyllning till de tecknade serierna som etsade sig fast i amerikanska barnasinnen och teveapparater under 80-talets lördagsmornar. Men de finns även i våra.

Pixlarna sticker i ögonen, polygonerna är utsmetade och rätt ofta känns det som att lira ett av de allra tidigaste Playstation-spelen. Årgång 1996, på ett ungefär. Saturday Morning RPG är inte en fest för ögonen eller ens ett anmärkningsvärt bra spel. Däremot berör det den där platsen längst in i mitt hjärta.

Spelets elaking numero uno hotar hela Shadow Valley med sin dödslaser.

Marty, som delar mer än namnet med en viss ung McFly från Tillbaka till framtiden-trilogin, är den schablonmässiga high school-hjälten. Han suktar efter skolans snyggaste tjej, Samantha, kämpar med betygen och är egentligen en i mängden i Shadow Valley. Men en natt ändras allt. Marty drömmer om ett häpnadsväckande äventyr där han möter sin nemesis Commander Hood och hittar en magisk anteckningsbok så kraftfull att Marty gör slarvsylta av Hood och hans lakejer.

När han vaknar finns anteckningsboken kvar, och så även Martys krafter. Och det är där och då, när vi får besöka staden, som vi inser att den inte ligger så värst långt från drömvärlden. Transformers föreläser för kidsen om att droger är dåligt, ett par av krambjörnana är världskända utbytesstudenter och mattanten Bertha (som egentligen är en robot) har ett hemligt tillhåll bakom matsalen: The Lunch Lady Dungeon.

Bobby Jett, omens svärd och Karate Kid

Referenser duggar tätt. Bobby Jett (Star Wars!) susar runt på gatorna och jagar folk och fä som den prisjägare han är. Och i stridens hetta tvekar Marty inte att använda omens svärd (Thundercats!) eller den episka transparken (Karate Kid!). Shadow Valleys hydroelektriska damm, kallad Jean Claude van dam (Jean-Claude Van Damme!), är skådeplatsen för ett stort terrordåd. Det finns ingen hejd.

I sin spelmekaniska grund är Saturday Morning RPG ett rollspel tungt influerat av den japanska skolan. I rollen som Marty knatar du runt i skolan, kraftverket, lavagrottor och andra mer eller mindre rimliga områden. Striderna bjuder på oväntat pigga specialattacker där det gäller att tajma, hamra knappar och hushålla med magin. De är inte särskilt avancerade, är tyvärr rätt tjatiga och i långa loppet ger de mig snarare mer träningsvärk än glädjeutslag.

Referenserna till våra barndomsidoler duggar tätt, men träffar inte alltid rätt.

Orutinen hos #Mighty Rabbit Studios visar sig också då och då i humorn. Ofta nog träffar de rakt i hjärtat men ibland blir det väl mycket buskis av det hela. Jag vet inte hur det är med dig, men längst inne i mitt hjärta ryms inte buskis. Där finns bara saker jag tycker om – något som det finns en del av i Martys märkliga äventyr.

Fotnot: Recensionen avser de fyra första delarna till pc som tidigare varit Ios- och Ouya-exklusiva. Spelet ska "snart" släppas till Android och därefter lovar Mighty Rabbit att lägga krut på den femte delen.

Skicka en rättelse