Äntligen har Konami skärpt till sig och skapat ett bra fotbollsspel. Äntligen kan PES-nostalgiker värdigt ta upp en handkontroll igen. Äntligen, äntligen är Pro Evolution Soccer med i matchen igen.

Det har varit så i ett par år nu. #EA Sports med sina Fifa-spel har satsat många miljoner på utveckling och förbättring, bra mycket mer än vad #Konami mäktat med i alla fall. Och det har märkts. Fifa har blivit bättre och bättre, Konamis #Pro Evolution Soccer har bara blivit sämre. För några år sedan gick Fifa-serien till slut om, och har varit ledande i fotbollsspelsgenren sen dess (även om detta faktum dividerats mellan spelnördar i åratal). Och nu?

Nu - äntligen - kan fajten tas upp igen. Det första jag gör när jag får spelet är givetvis att spela det. En match. Utan några krusiduller. Och det känns bra, riktigt bra. Mjuka mottagningar, bra speluppfattning, fin skottkänsla, flexibla spelare och medspelare som gör snygga löpningar åt rätt håll efter mina tidigare fixade inställningar. Så långt, så gott. Ni som spelade så tidiga versioner av serien som femman och sexan kommer nog känna igen spelkänslan från dessa spel. Du kan leva dig in i matcherna på ett helt annat sätt. Även såna små detaljer som hur backlinjen fungerar, hur bollen känns vid skott, tempo och smidigare målvakter är bearbetade och förbättrade i detalj. Om det behövdes? Oh ja.

I både matcher och menyer är grafiken snygg och trevlig. Zlatan ser ut som Zlatan, och det är ju precis vad han är också (även om jag gärna sett att Rooney inte sett ut som Rooney). Arenorna är detaljerade och verklighetstrogna; gräs, väder och andra effekter gör sitt för verklighetskänslan - PES har ju alltid sett sig som en simulator snarare som ett arkadspel. Och visst känns det lite så, utan att rucka på spelglädjen något. Åtminstone jämfört med andra fotbollsspel. Ja, förutom Football Manager då. Och kanske #Swos.

Även ljudmässigt är PES på rätt nivå. Effekterna är enkla och riktiga och menymusiken består denna gång faktiskt av riktiga (eller välkända) band och låtar (Hoobastank, Kaiser Chiefs, Stereophonics etc.). I arenorna är stämningen fantastisk, publiken och dess ramsor känns mycket peppande. Precis som det ska vara. De engelska kommentatorerna är tyvärr rätt meningslösa och kommer ofta med idiotkommentarer i alldeles för hög volym. Irriterande. De från andra länder kan vara ett intressant och annorlunda alternativ. Då slipper man i alla fall höra vilken skit Mark Lawrenson och Jon Champion behagar att slänga ur sig.

Underhållande

- nu även online!

Något som saknats i tidigare PES-installationer har varit ett fungerande onlineläge. Och trots grova löften från Konami denna gång hade jag mina tvivel även till PES 2010. Men för en gångs skull hålls faktiskt det japanska utvecklarlöftet. Visserligen tar det ofta lång tid innan du hittar någon vettig att spela med (uppkopplingarna på landet i Frankrike och Italien är inte som i Sverige) om du bara slumpar fram denna, men när matchen väl är igång är det laggfritt och fint (med ett par undantag). De små kommentarer du kan fälla efter varje situation är som vanligt ett gulligt inslag och onlinestatistiken är omfattande. En klart godkänd insats internetmässigt, alltså.

Ett stort problem för Konami har alltid varit rättigheter till lag, spelare, tävlingar, arenor etc. Så även i år. Endast två Premier League-lag (Man United och Liverpool) finns med, och det känns ju givetvis B då det är den bästa ligan i världen och du vill ju gärna spela med de bästa riktiga lag som finns. Serie A och La Liga (delvis) finns, liksom ett par allsvenska lag (Hammarby, AIK, Kalmar, IFK Göteborg) så helt dödfött på rättigheter är det inte. Men för PL-älskare som undertecknad känns det värdelöst att behöva lira som North London när jag vill dunka upp rökare i krysset med Robin van Persie. Uefa Champions League finns det dock rättigheter till, och är även ett spelläge i menyn. Inga konstigheter, det är vad det är - världens bästa klubblagsturnering, från början till slut. Och i Master League finns även Uefa Europa League med som ett litet plus.

Och det är inte enda pluset för mästarligeläget - där du får sköta en klubb som en manager. Det är rejält städat och nymålat, med mer kontroll över klubben än tidigare versioner. Du kan plocka upp juniorer, lätta upp träningsscheman, jobba med scouting och nu även förhandla med spelare mitt i säsongen och inte bara under transferfönstren, som tidigare. Become a Legend-läget är alltid ett populärt inslag för ensamma fotbollsfantaster, då du får ta dig fram i karriären från provspel till Champions League. Ett skönt tillägg om man tröttnar på att spela som "vanligt". Även detta är pysslat med, man känner sig delaktig i spelet och trivs på planen på ett riktigt trevligt sätt.

Men, precis när jag bestämt mig för att jag förälskat mig i PES 2010 stöter jag så klart på de där buggarna, som jag bara väntar på att upptäcka (och då pratar jag inte om att Konami bara gjort Denilson hyfsad): konstiga studsar, felaktiga domarsignaler och tecken, förvirrade medspelare, jobbiga taktikinställningar och märkliga målvaktsbeslut. För att inte tala om att utvecklarna ännu inte fått för sig att ta bort den otroligt långa (tidsmässigt) frisparken på egen planhalva, då du måste vänta tio sekunder på att dra iväg den så du till slut måste tjonga upp bollen för att inte motståndarna ska ta den. Hur svårt kan en sådan sak vara att utveckla? De har fokuserat på inkasten i stället. Mycket märkligt.

Men sammantaget är PES 2010 ett mycket bra och underhållande fotbollsspel. Editorn funkar fint som vanligt, själva matcherna är extremt roliga (både on- och offline) och hela upplevelsen kring spelet ger ett bra intryck. Jag vill inte jämföra det med #Fifa 10 - det vore som att jämföra en trevlig version av pest eller kolera - men jag kan gott säga att Konami gjort ett riktigt bra jobb denna gång. Även om det fortfarande finns mycket som kan förbättras.

Skicka en rättelse